Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laghukaumudi - Lagidium peruanum - Laginitiativ - Lagkollision - Lagkommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Lagidium peruanum-Lagkommissionen
Liksom i allmänhet de senare indiska grammatikerna
tillhör L. ett mera förenkladt system än det
äldre hos P ä n i n i kodifierade, ehuru den
traditionellt utger sig för att vara en förenkling
af denne grammatiker. Bland upplagor märkas
J. R. Ballantynes (med engelsk öfv. och kommentar;
4:e uppl., af R. T. H. Griffith, Benares, 1891)
och den hos Nir-naya Sagara Press utgifna (Bombay,
1899). Jfr A. C. Burnell, "Ön the Aindra school
of sanskrit grammarians" (Mangalore, 1876).
K. F. J.
Lagidium peruanum, Har musen, zool Se Harmössen.
Laginitiativ. Se I n i t i a t i v och L a g.
Lagkollision. Se Internationell privaträtt, sp. 790
ff., och Kollisionsnormer.
Lagkommissionen. Efter det Landslagen och Stadslagen
blifvit under början af 1600-talet tryckta,
dröjde det icke synnerligen länge, innan särskilda
kommissioner nedsattes för att uppgöra förslag till
de förklaringar och tillägg till lagen, som visat
sig företrädesvis behöfliga. Så tillkallades vid
riksdagen i Nyköping 1640 presidenterna och några
assessorer från Svea, Göta och Åbo hofrätter för
att afge betänkande öfver sjutton rättsfrågor,
och en kommission af nitton lagfarna män från
öfver- och underrätterna, bl. a. J. Stiernhöök
och G. Stiernhielm, kallades att 1643 infinna sig
i Stockholm för att öfverlägga om af hjälpande
af åtskilliga brister i "ju-stitiseväsendet". De
sistnämnde afgåfvo också 17 mars 1643 "betänkande
öfver några punkter uti justitieväsendet". Därefter
öfverlämnades af regeringen åt en mindre kommission,
bestående af fyra af den större kommissionens
ledamöter (bland dem Stiernhöök och Stiernhielm),
att utarbeta vissa punkter, i synnerhet rörande
processen, hvarjämte doktor Figrelius anmodades att
afge betänkande om processen i stadsdomstolarna. De
sålunda utsedda personerna aflämnade sistnämnda
år fyra särskilda lagförslag: 1) Tingmåla rätt,
2) Processus i missgcrning-om och höghmåhlom, 3)
Om straff i niissgerningom och höghmåhlom och 4)
Rådstuguproccss. Dessa förslag föranledde dock icke
någo’1 åtgärd af regeringen. - Emellertid framhölls
vid flera riksdagar behofvefc af, att de gamla lands-
och stadslagarna måtte af lagkunniga män revideras,
förtydligas och förbättras. Med anledning af hvad
i denna fråga förekom vid 1664 års riksdag beslöts
i rådet, att en ny kommission skulle granska, hvad
som under drottning Kristinas tid blifvit uppsatt
öfver lagen och öfverlägga hvad ytterligare borde
tilläggas Denna kommission, hvari Stiernhöök
deltog, afgaf 1665 förslag till straffordning
samt till åtskilliga processuella stadganden jämte
betänkande öfver riksdrotsets uppsatta punkter. Vid
följande riksdag (1668) gillades af ständerna det af
regeringen framställda förslaget, att lagens revision
skulle fortsättas, så att arbetet vore färdigt vid
konungens tillträde till regeringen. Med anledning
däraf förordnades 1669 Stiernhöök och assessor
Berling att företaga revisionen af Sveriges las:,
hvilket arbete afstannade med Stiernhööks död (1675).
Sedan vid efterföljande riksdagar erinringar
om revision af allmänna lagen blifvit gjorda och
särskildt 1686 års riksdag anhållit, att lagen måtte
öfverses, förbättras och bringas i god ordning samt
affattas på det för tiden brukliga svenska språket,
utfärdade Karl XI 6 dec. 1686 förordnande för Erik
Lindsköld
att jämte 11 andra personer öfverse lagen. Vid
lagkommissionens första sammanträde fyra dagar
därefter fördelades arbetet mellan ledamöterna på det
sätt, att hvarje ledamot öfvertog en särskild balk
i gamla lagen. Enär ledamöterna i lagkommissionen
därjämte skulle utöfva sina ord. befattningar,
fortskred arbetet långsamt. Vid Lindskölds död (1690)
hade endast giftermåls- och ärfdabalkarna i sin helhet
blifvit af kommissionen genomgångna och granskade,
hvarförutom vissa delar af öfriga balkar varit inom
kommissionen afhandlade. Till Lindskölds efterträdare
som ordf. i kommissionen förordnades k. rådet Nils
Gyldenstolpe. 1691 delgåfvos de färdiga giftermåls-
och ärfdabalkarna hofrätterna samt underdomarna,
hvilka skulle länsvis sammanträda. S. å. upplästes
och rättades i kommissionen förslaget till
byggningabalk, hvarefter jämväl denna balk blef
vederbörande delgifven. De båda följande åren dels
genomgingos de tre utarbetade balkarna med anledning
af de påminnelser, som öfver dem inkommit, dels
granskades ett förslag rörande åtskilliga punkter
i processen. Sistnämnda förslag, sedan det blifvit
vederbörande delgifvet och påminnelser inkommit,
granskades ytterligare 1694 och 1695, hvarefter det
föredrogs inför konungen samt af honom stadfästes och
utfärdades som Stadga och förordning innehållande
några mål till vidlyftigheters afkortande och
lindring uti rättegångar för de stridiga parter lade
vid öfver- och underrätterna} hvilken stadga ligger
till grund för vissa delar af rättegångsbalken i 1734
års lag. - Under slutet af 1694 och början af 1695
granskades förslaget till jordabalk, hvarefter denna
balk, i likhet med de föregående balkarna, delgafs
förutnämnda myndigheter. Sedan de fyra första balkarna
sålunda blifvit genomgångna, påbörjades i maj 1695
granskningen af brottmåls-balkarna, hvilka i de första
förslagen icke voro sammandragna till en balk, utan i
likhet med Landslagens brottmålsafdelning fördelade i
högmåls- och edsöresbalkarna, dråpmåls-, såramåls-,
hors- och lägersmåls- samt tjufveribalkarna. Såväl
jordabalken och brottmålsbalkarna som äfven en
af kommissionen upprättad konungabalk undergingo
1696-1709 förnyad granskning med anledning af ingifna
påminnelser. Efter Gyldenstolpes död (1709) utsågs
till kommissionens ordf. k. rådet grefve Gustaf
Cronhielm. Därefter fortsatte kommissionen sitt
arbete mecf växelstadgan och rättegångsbalken. På
kommissionens förslag öfverlämnades alla de färdiga
balkarna, sannolikt med undantag af konungabalken,
till professorn i Uppsala K. Lundius, som 1713
aflämnade en af honom föreslagen redaktion af de
till honom öfverlämnade balkarna, hvarefter till
hans granskning öfverlämnades exekutionsstadgan
och processordningen. 1714-16 undergingo samtliga
balkarna i lagen, med undantag af handelsbalken,
en förnyad granskning. Handelsbalken åter föredrogs
i lagkommissionen första gången 1717 och 1718,
kommunicerades under sistnämnda år med kollegier,
guvernörer, landshöfdingar, magistrater och
handlande samt granskades ånyo i lagkommissionen
1722. Vid riksdagen 1723 anmälde lagkommissionen,
att balkarna då ytterligare till skrifarten
rättats, så att öfverallt en lika lagstil blifvit
införd. Detta arbete hade verkställts af Cronhielm. I
riksdagsbeslutet yttrade ständerna, att de funnit
nödigt, att lagbalkarna, innan de utgåfvos till allmän
efterrättelse, yttermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
