Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lally. 2. Trophime Gérard, markis de L.-Tollendal - Lalo, Édouard Victor Antoine - Lalopati - La Lumia, Isidoro - L. A. M. - Lam. - Lama - Lama, text. - Lamachos - La Maddalena - Lamaism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Lalo-Lamaism
928
skref äfven en tragedi om Strafford och
biträdde vid redigeringen af de "Mémoires
concernant Marie-Antoinette", som 1804
utgafvos under Joseph Wc-bers namn. _
l-2. V. S-g.
Lalo [lalå], tidouard Victor A n t o i n c,
fransk musiker, f. 1823 i Lille, d. 1892 i Paris,
studerade vid en i Lille befintlig filial till Paris’
kon-servatorium samt blef en utmärkt violinspelare
och framstående kompositör af den nya skolan
(Bcrlioz, Liszt). Han komponerade bl. a. operorna
Le roi d’Ys (1888) och La jacquerie (fullbordad af
A. foquard. 1895), balletten Namouna (1882), som
ombildade^ till en orkestersvit, 3 violinkonserter,
den första tillegnad Sarasate, den andra betitlad
Symphonie espagnole och den tredje Concerto russe,
en Rhap-sodie norvéyienne för orkester, diverse
kammarmusik, sånger (Mélodies vocales). L:s musik
är fin, klar och graciös, men hans verk vunno vid
sin framkomst ej gehör hos den fördomsfulla franska
publiken, som vädrade "wagnerism" i dem. (-H- F-t.)
Lalopati (af grek. lale, talande, och prft-hos,
lidande), med., sällan använd tenn för talrubbning
i allmänhet.
La Lumia [lömia], I si d or o, italiensk
historic-skrifvare, f. 1823, d. 1879 som direktör för
stats-arkiven i sin födelsestad Palermo. L. omfattade
med stor värme revolutionerna på Sicilien 1848-49
och 1860 samt understödde dem genom politiska
broschyrer. Han skref värdefulla monografier öfver
skilda perioder af sin fäderneös historia. Dessa ha
samlade utgifvits under titeln Storiesiciliane^kå,
1883-84).
L. A. M., förkortning för lat. liberälivm afrtium
magirster. Se Artill m liberalium magister.
Lam., vid växtnamn förkortning för J. B. P. A. de
Lam ar c k (se denne och jfr L m.).
Lama. Se Lamaism.
Lama, text., ett flanell-liknande, tämligen
lång-ulligt kardullstyg, som begagnas till
foder i ytterkläder o. d. Detta tyg är lika
litet som s. k. l a m a s c h a l a r (mjuka,
långhåriga, enfärgade eller rutiga ylleschalar)
tillverkad! af det egentliga lamadjurets (Auchenia
lamas) ull. som är grof och Mrd, utan af vanlig
fårull (jfr Alpacka 2 och K a m e l d j u r e n).
G. A. W.
La’’machos (grek. Aä/ua/og, lat. Lamächus),
forn-grekisk fältherre, atenare, son af Xcnofanes,
var under senare delen af 5:e årh. f. Kr. en
bland huf-vudmännen för krigspartiet i Aten och
utmärkte sig .städse såväl genom öfverdådig
tapperhet som genom redbarhet och ocgennytta
vid krigsmedlens förvaltning. För sin omättliga
stridslust och sitt martialiska uppträdande
hånas han bittert af Aristofanes. Med Nikias och
Alkibiadcs delade han 415 befälet öfver den stora
expeditionen till Sicilien, hvilken måhända skulle
ha fått en gynnsammare utgång, om man följt L:s
dristiga råd att omedelbart angripa Syrakusa,
innan dess invånare hunnit hämta sig från .sin
bestörtning. L. stupade utanför Syrakusa 414 f. Kr.
" A. M. A.
La Maddaléna. ö intill Sardiniens nordöstra kust,
20 kvkm., med den 3 kvkm. stora ön S. Stefano ’8,361
inv. (1901), bebodd redan på romartiden. Napoleon
bombarderade platsen 1793: amiral Nelson Tiade där
ett högkvarter någon tid. Nu har den på öns södra sida
belägna hamnen genom starka fästningsverk förvandlats
titt krigshamn.
(af tibet. la-ma, den öfre), den form
af den nordliga buddismen (se d. o., sp. 510), som
utgör religionen i Tibet, Mongoliet, Mandschuriet,
Ladak, Butan, Sikkim samt hos tanguterna,
kal-muckerna, burjäterna och - naturligtvis -
lamaklostren i Peking. Genom sitt namn karakteriseras
den som en hierarki, ty ordet la-ma tillkommer
som titel eg. endast en munk af högre klass (en
prior eller abbot i ett kloster), men användes af
höflighet till alla fullt invigda munkar. Den i Tibet
härskande religionen före buddismens införande var
den scha-manistiska s. k. bonreligionen. Hufvuddraget
i denna var, att hela naturen på det för primitiv
uppfattning egendomliga sättet lefvandegjorts af
en sorts "elementarandar": bergsandar, jordandar,
andar i floder, källor och sjöar. Hufvudpersonen
i kulten var schamanen, som genom sina
trollkonster spelade en ingripande roll i alla
lifvets förhållanden. Åtskilliga drag återfinnas i
larnaismen med en lätt buddistisk fernissa. Buddismen
infördes i Tibet af konung Srong-btsan-sgam-po
(omkr. 650 e. Kr.), som förlade sitt residens till
det nuv. Lha-sa. Han var gift med en kinesisk och
en indisk prinsessa, båda buddister. Det är dock
hufvudsakligen den förras inflytande man tillskrifver
buddismens införande. För att förstå lamaismen måste
vi komma ihåg, att den ursprungliga, rena buddismen
i Indien vid denna tid var uppblandad med allehanda
bramanistisk vidskepelse och magi. Särskildt var
detta fallet med den åskådning inom buddismen,
som benämnes mahdyäna (se Buddism, sp. 510). Inom
denna hade bodhisatvaerna (Buddhas efterföljare)
trädt i förgrunden i kulten. Af dem var något att
vänta för denna världen. Buddha själf hade ju för
alltid ingått i nirvana, sedan han försakat att bli
en världsregent för att som asket upplysa människorna
om sanningen. Det gällde då att bli en bodhisatva. Den
gamla indiska asketismen .med sina utlöpare, trolldom
och besvärjelse, blef hufvudmedel härtill. Trots
detta i förhållande till den ursprungliga buddismen
låga stadium stod den dock för högt för befolkningen i
Tibet, ända tills Padmasambhava ("den ur lotusblomman
födde") från Kafiristan (omkr. 750) lyckades på allvar
införa den. Men detta skedde endast genom stora
eftergifter åt bon-religionens magi. Padmasambhava
ville eg. grunda en egen religion. Han förklarade sig
för en större trollkarl äri Buddha. Då prästerna sedan
ville tillvälla sig alltför mycken makt, kommo de i
konflikt med konungarna, hvilket slutligen öfvergick
till verklig förföljelse af buddismen omkr. 850. Först
under 900- och 1000-talen kom buddismen på fötter
igen. Under denna tid började en lång förfallsperiod
för den tibetanska .politiska makten. Eiket
sönderföll i småstater, som voro fientliga mot
hvarandra. Småningom lyckades prästerna åter få
makt och anseende och tillvälla sig den politiska
makten, tills slutligen abboten i Sa-skyaklostret af
Kublai-kan gjordes till Tibets regent. Lång tid framåt
behöll denne abbot sin ställning, tills Kina ansåg det
politiskt klokt att ge andra klosterabboter regerande
makt och myndighet. Med den politiska splittringen
förföll religionen än mer, tills slutligen omkr. 1400
Tsong-kha-pa lyckades genomföra en reformation. Han
ålade präs!erna celibat och förbjöd dom att utföra
magiska tjänster åt folket. Dessutom införde han den
buddistiska gula färgen på munkdräktcn i motsats till
den brukliga röda, "gul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
