Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lancaster, Joseph - Lancasterska huset - Lancasterska undervisningsmetoden - Lancasterskolor - Lancaster sund - Lancelot från sjön - Lancera - Lancet, The - Lancet-style - Lancett - Lanciani, Rodolfo Amadeo - Lanciano - Lancier - Lancinerande - Lancret, Nicolas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
985
Lancasterska huset-Lancret
986
fostras, och jag trotsar all mänsklig makt att
förhindra detta." L., som 1801 blifvit kväkare,
ville ge sina elever kristlig fostran, men icke
bilda dem för någon särskild kyrka eller sekt;
bibeln skulle sålunda läsas och förklaras,
all slags katckisation var däremot utesluten ur
undervisningsplanen. Högkyrkans ledande män togo sig
af detta förhållande anledning att 1807 vända sig till
Andrew Bell (se denne) och förmådde honom att efter
sin med L:s ganska likartade skolplan inrätta skolor,
i hvilka kristendomsundervisning meddelades i enlighet
med högkyrkans läroåskådning. I den skarpa strid, som
nu uppkom, bistods L. af politiker ur whigpartiet
och framför allt af nonkonformisterna. L. hade
alltid haft penningbekymmer, och dessa ökades mer
och mer; han var äfven svår att samarbeta med. Till
sist öfvertog det ofvan nämnda sällskapet ledningen
af de efter L:s system inrättade läroanstalterna,
och L. själf försökte sig 1813 med en privatskola i
Tooting, men gjorde bankrutt och utvandrade
1818 till Amerika. I Colombia gynnades
han af presidenten S. Bolivar, och äfven
på andra håll, dit han kom - Västindien,
Förenta staterna, Canada -, hade han framgång.
Denna blef dock ingenstädes varaktig, och han
dog tämligen utarmad. - L. egde en vida mera
brinnande entusiasm än Bell; i den fasta tron på
sin kallelse står han jämbördig med Pestalozzi, men
han var opraktisk och nyckfull. Utom åtskilliga
stridsskrifter utgaf L. Improvements in educalion
etc. (1803; omarb. 1810 under titeln The briiisli
system of educalion). Hans sista arbete, viktigt
i synnerhet för kännedomen om hans personlighet,
var An epilome of the cliief events
and transaclions of my own life (1833). Om L:s
undervisningsmetod se Växelundcrvis-n i n g.
l*. N-n.
Lancasterska huset, en fordom regerande gren af
kungliga huset Plantagenet i England, härstammade från
Edvard III:s näst yngste son, Johan af Gaunt, hertig
af Lancaster (se d. o.), innehade tronen genom dennes
son Henrik IV (1399-1413), sonson Henrik V (1413-22)
och sonsons son Henrik VI (1422-61) samt utslocknade
med den sistnämnde på hufvudlinjen 1471. Om dess kamp
med huset York för bibehållande af tronen se England,
sp. 615 -616. Efter Lancasterska husets vapen, en röd
ros, kallades dess parti "Koda rosen". En sidogren
till huset L. var släkten B e a u f o r t (se d. o.).
Lancasterska undervisningsmetoden. Se Lancaster, J.,
och V ä x e l u n d e r v i s n i n g.
Lancasterskolor. Se V ä x e l u n d e r v i s n’i n g.
Lancaster sund [lä’ŋkəstə], sund i arktiska
Nord-Amerika under 74° n. br., leder västerut från
Baffins vik till Barrow-sundet, mellan North Devon
i n. och Baffinland i s. Det upptäcktes 1616 af Baffin
och erhöll namn efter sir James Lancaster (se d. o.),
men var sedan glömdt i mer än 200 år, tills Parry
1819 seglade genom det till den efter
honom uppkallade Parry-arkipelagen.
(J. F. N.)
Lancelot från sjö"n, fr. Lancelot ån hc [laslå
dy lark; af fnfr. 1’ancelot, barnet], medeltida
sagohjälte, tillhörande "ridderskapet af runda bordet"
(jfr Artursagan och Bretonska romanerna, sp. 126). Den
förnämste bcarbetaren af L:s sägenhistoria var
Chrétien de Troyes. En tysk öfv. skrefs omkr. 1195
af Ulrich von Zatzikhofen; en ungefär samtidig
nederländsk utgafs 1850 af Jonck-
bloet. L:s öden förtäljas olika i de skilda
bearbetningarna; Chrétien gör L. till en typisk
företrädare för galanteriet som drottning Guinevras
älskare. Se G. Paris i "Komania" X och XII samt
Wechssler "Die verschiedenen redaktionen des
Graal-Lancelot cykius"_(1895).
Lancera [lans-; fr. lancer, af lat. lafncea, lans],
(ifrigt, energiskt) införa, sätta i gång, göra
reklam för, göra ryktbar, såväl i fråga om idéer,
uppfinningar och moder som konstnärer, författare
m. m. .- Lanceur [-sor], fem. l a n c e u s e [-SÖs]
; fr., person, som lancerar, med lanccuse förstås
särskildt en kvinna, som för att lancera ett nytt
dräktmod af modister o. d. engageras att bära och
offentligen visa dräkter, beklädnadsartiklar m. m.
Lancet, The [lä’nsit, the], ledande engelsk medicinsk
tidskrift, stiftad 1823 af Thomas Wakley, nu utgifven
af hans son Thomas II. Wakley och sonson med samma
namn.
Lancet-style [lärnsit stai’1], byrnk. Se Early e n
g l i s h.
Lance’tt. Se L a n sett.
Lanciani [-tjäni], Kodolfo Amadeo, italiensk
arkeolog, f. 1848 i Kom, blef 1872 sekreterare
hos den arkeologiska kommissionen i Rom, 1883
professor i antik topografi vid universitetet där,
deltog från 1887 i C. L. Viscontis gräfningar
i Ostia och har med outtröttligt nit följt
alla gräfningar i Rom och i Latium. Staden Roms
fornsaksmuseum är hufvudsakligen hans verk. L. är
medlem af Accademia dei Lincei. Han har utgifvit
bl. a. Acque e acque-dolli (1880), Topografia di
Koma antica (s. å.), Ancient Rome in the light of
recent discoveries (1889), Pagan and chrislian Forne
(1893), det stora verket Forma urbis Koma (1893-1901),
The ruins and excavalions of ancient Rome (1897), The
destruciion of ancient Rome (1897; 2:a uppl. 1901) och
Storia degli scavi di Koma (1902 -04). För resande
arkeologer viktiga äro hans Guida del Palatino
(1876) och Monografia della cittå di Koma (1881)._
J. C.
Lanciano [-tjäna], kretsstad i italienska
prov. Chieti (Abruzzo), 10 km. från Adriatiska
hafvet. 7,836 inv. (1901; som kommun 18,523
inv.). Ärkebiskopssäte, gymnasium och teknisk
skola. Oliv- och silkesodling. L. är det forntida
Anxanum i fren-tanornas land (östra Samnium).
J. F. N.
Lancier [lasie], fr. Se Lans i är.
Lancinerande (af lat. lafncea, spjut) kallas häftiga,
ristande smärtor, som uppträda i synnerhet vid
ryggmärgslidande, tabes dorsalis.
Lancret [läkrä], N i-c o l a s, fransk målare, f. 1690
i Paris, d. där 1743, förälskade sig i Wattcaus maner,
som då var modernt, tog till lärare Gillot, hvars
elev äfven Watteau varit, och arbetade flera år hos
honom. Men på Watteaus inrådan lämnade L. hans ateljé,
tecknade efter naturen och utförde på grund af sina
studier kompositioner, som förskaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
