Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landon, Charles Paul - Landon, Letitia Elizabeth - Landor. 1. Walter Savage L. - Landor. 2. Arnold Henry Savage L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
Landon-Landor
1004
ehuru svaga i bägge delarna, innehålla en mängd
detaljuppgifter af konsthistoriskt värde. L. var frän
1816 konservator för Louvrcmuscets målcriafdel-ning.
G -g N.
Landon [lä’ndon], L e t i t i a Elizabeth, engelsk
författarinna, f. 1802, vann sedan sitt 20:e år
under signaturen L. E. L. mycket bifall genom större
romantiska poem (The improcisolrice m. fl.), som
påminna om Byrons. Hon skref äfven några romaner och
var en tid mcdutgifvare af "Literary gazctte". Hon
blef 1838 gift med G. Maclean, guvernör på Cape
Coast castlc, och dog s. å., kort efter ankomsten
till kolonien, till följd af en dos blåsyra, som
hon tagit in antingen af misstag eller i afsikt att
döda sig. L:s "Life and litcrary re-mains" utgafvos
1841 (2:a uppl. 1855), hennes "Poctical \vorks"
senast 1880.
Landor riä’ndå]. 1. Walter Sa va ge L.,
engelsk författare, f. 1775 på slottet Ipsley i
Yvar-wickshire, d. 1864 i Florens, gick i skola i
Kugby, där han lade grunden till sina kunskaper i
klassisk och äldre engelsk litteratur. Till Oxford
kom han 1793 och gjorde sig snart bekant som en arg
republikan, relegerades, bröt med sin familj och
bosatte sig i London, där han 1795 utgaf sina första
Poems på engelska och latin, hvilket senare språk han
behandlade som sitt modersmål. Han drog sig därefter
tillbaka till södra Wales, där han lefde ensam
"med en tjänare och en boklår". Där skref han Gebir
(1798; 2:a uppl. 1813; samtidigt på latin), en af
förcgångsdikterna till den engelska romantiken. Men
ingen lade märke till den utom Southey. 1805 dog
fadern, och han blef herre öfver en stor förmögenhet
samt förde ett extravagant lif, utan att därför
försumma poesien; 1806 utkom en samling latinska
poem, Simnnidea. 1808 deltog han i det spanska
befrielsekriget. 1809 slog han sig ned på sina stora
jordagods och sökte där genomföra humanitära reformer,
men gick opraktiskt till väga och lönades med sina
underhafvandcs otacksamhet. Hans affärer råkade i
oordning, hvarför han 1814 realiserade sina egendomar
och slog sig ned i Italien till 1835, då han åter
besökte England. 1858 återvände han till sin villa
i Florens. - L. utgaf 1812 tragedien Count Julian
och 1814 IdylUa heroica. Allt hvad L. dittills
publicerat hade emellertid passerat oanmärkt af
publiken. L. var en stolt och oböjlig natur, opraktisk
och våldsam, älskande 1700-talets frihetsidéer och
hatande tyrannerna, utan att ens rygga tillbaka för
paradoxen. Hans klassiska lärdom var betydlig och
hans uppfattning af poesien hög och ädel. Likvisst
nådde han aldrig någon större popularitet. Hans
stil både i vers och prosa är för stel och sträng,
för mödosamt utarbetad och därför också ofta dunkel
genom sin elliptiska korthet för att behaga andra
än allvarliga läsare. Som poet är han bäst i smärre
dikter (Rose Aylmer och Dirce äro verkliga juveler),
som. prosaförfattare i sina större arbeten. Berömd
blef han, först då han utgaf sina Imaginary
con-versations of literär y men and slatesmen (5 bd,
1824 -29), som äro dialoger i Platons stil, utmärkta
genom en dramatisk liffullhet, som man förgäfves
söker i hans dramer, och våldsamt subjektiva i sina
uttalanden. Allt i allt är det ett af den engelska
litteraturens egendomligaste verk, och i språkets
behandling står L., trots sin oböjliga sträfhet,
mycket nära de store mästarna.
1834 utgaf han Cilntion and examination of William
Shakespeare, 1836 Periclcs and Aspasia, 1837 The
pentameron and Penlalorjia, de båda senare bland
hans bästa dialoger, 1847 The hellenics och Pocmala
el inscripliones (idyller, satirer och epigram
på latin). De viktigaste af hans senaste verk äro
The last fruit of j an old trea (1853), Anlony and
Octa-vins (1856) och Dry slicks (1858). Hans sista
arbete, Heroic idyls. utkom 1863. Sitt okufliga
temperament bevarade han till det sista, trots sin
fattigdom under senare år. L. är intressantast, då
han behandlar antika ämnen eller talar om Italien. Så
godt som värdelösa äro hans satiriska utfall mot
politiska förhållanden. Han var för frånstötande
och paradox för att någonsin vinna anhängare för den
glödande republikanism, som genomträngde honom. Se
W. S. L. Forster, "L." (2 bd, 1869) och "L:s works and
lifo" (8 bd, 1876), S. Colvin, "L." (1881) och Ewans,
"L." (1892).
2. Arnold Henry Savage L., den föregåendes sonson,
engelsk artist, resande, f. 1865 i Florens,
är en verklig "globctrottcr", som rest i alla
världsdelar, bl. a. flera år i Japan, där han på
Yezo och Kurilerna studerade ainofolkct, samt Korea,
Tibet, Kina, Amerika och Australien och senast (1905)
Afrika, som han korsade tvärs öfver från franska
Somalikusten i ö. till sjön Tsad, Timbuktu, Senegal
och Kap Verde. Sina färder har han skildrat i Alone
irith Ihe liairy ainu3 or 3,800 miles ön ttie pack
säd filé in Yezo and a cruise to the Kurile is-lands
(1893). Corea or Chosen, the land of the mor-ning
calm (1895), In Ihe forbidden land, an account of a
journey in Tibet (1898; "På förbjudna vägar", 1899),
China and Ihe allies (1901), Across coveted lands, or
a journey from Flnshing to Calcutta över land (1902),
Gems of the East, 16,000 miles of re-search among
irild and tame tribes of enchanling lands (1904),
Tibet and Nepal (1905) och Across iridest A frica
(1908). Ett pinsamt uppseende väckte hans till flera
språk öfversatta skildringar af sitt försök 1897
att intränga i Tibet för att nå Lhasa, hvarunder
han skall ha utsatts för den grymmaste tortyr af
tibetanerna och snart tvangs att vända om. Andra
resande med kännedom om tibetancrnas karaktär anse
dessa skildringar öfverdrifna, och tibetanerna
förneka deras sanningsenlighet. De geografiska
resultaten af resan måste under dylika förhållanden
bli små, äfven om förf. haft de vetenskapliga
förutsättningarna. Han påstår sig dock ha först af
alla funnit Brahmaputras (Sanjrpos) verkliga källor
(hvilket bl. a. Hedin förnekar). Hans uppgift, att det
ej finns något synligt vattendrag mellan Sutlcjs båda
källsjöar Kakastal och Manasarowar, öfverensstämmer
med Moorcrofts utsaeo 1812 och Hedins 1908, ehuru
H. Strachcy 1846 och K. Strachey 1848 sågo ett sådant,
och kan förklaras därmed, att vattnet rinner endast
vid högt vattenstånd öfver det endast några fot höga
näset mellan sjöarna. 1. J- M. 2. Wbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
