Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Landslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnus Lagaböte infört en gemensam lag,
i viss grad medverkat.
Om landslagens tillkomst vet man, att konung Magnus
Eriksson tillsatt en nämnd, hvari tre lagmän fått
säte, med uppdrag "att rätta, förbättra och
till samstämmighet omarbeta de lagar, som gällde i
konungariket Sveriges olika lagmansdömen". I början af
1347 var denna nämnd samlad i Örebro och hade då vid
sitt arbete kommit in på kyrkorätten. Förmodligen
sysselsatte den sig med att till den nya lagen
utarbeta en kyrkobalk. Fem kaniker från olika
stift hade inkallats för att som sakkunniga biträda
härvid. Mellan de världsliga och kyrkliga intressenas
målsmän trädde emellertid en motsats i dagen, som
ledde till en öppen brytning. De fem
kanikerna nedlade en offentlig protest mot hvarje
försök att minska kyrkans friheter och vägrade att
vidare medverka vid lagstiftningsarbetet. Det är utan
tvifvel denna sammanstötning, som är anledningen till,
att den nya lagen kom att sakna kyrkobalk.
 |
Faksimile (något förminskadt) af början till
jordabalken i Magnus Erikssons landslag, efter en
pergamentshandskrift från midten af 1400-talet, i
K. biblioteket, Stockholm. (Öfversta raden utgör
slutet af balkens register.)
|
Den tidpunkt, då denna nya lag, Magnus Erikssons
landslag, förelåg som ett förslag utarbetad i fullt
färdigt skick, kan ej bestämdt uppges. Man får
nöja sig med att säga, att denna tidpunkt infallit
under något af åren 1347–52. Utan tvifvel tänkte sig
lagförslagets upphofsmän, att det under den närmaste
framtiden först skulle godkännas af alla landstingen
och därefter stadfästas af konungen. Någon kunglig
stadfästelse är emellertid icke bevarad och har att
döma af det sätt, hvarpå landslagen vann giltighet,
troligen aldrig gifvits. Landstingens samtycke vanns
nämligen icke omedelbart
och på en gång; så t. ex. ha troligen landstingen
i Östergötland och Uppland antagit landslagen på
1350-talet, medan däremot i Hälsingland landskapslagen
gällde ännu 1374 och i Västergötland beslut om
landslagens antagande fattades först i början af
drottning Margaretas regering, alltså kort efter
1389. Öfvergången från landskapslagarnas tidehvarf
till landslagens skedde således ingalunda med
ett slag, utan förmedlades genom en utsträckt
öfvergångstid. Framträder redan häri det draget
hos den svenska rättsutvecklingen, att den undviker
tvära afbrott, så röjer sig detta drag kanske ännu
tydligare däri, att åtminstone i vissa landskap
landslagen synes ha blifvit gällande endast till
vissa delar, medan vid dess sida i fråga om andra
rättsförhållanden
landskapslagarna bibehållit sin giltighet. Så t. ex. skedde
i Södermanland ännu i början af 1400-talet
rättshandlingar i vissa fall alltjämt efter
gamla särrättsliga södermanländska rättsregler,
och vissa laghandskrifter från Västergötland
sammanföra delar af Västgötalagen och landslagen. Det
märkligaste exemplet erbjuder emellertid en grupp
handskrifter af landslagen, hvilka i arfsordningen
upptagit Upplandslagens stadganden om istadarätt
och låtit dem ersätta landslagens helt olika
bestämmelser. Handskrifter återgifvande dessa
uppländska rättsregler sades mot medeltidens slut
innehålla "den mellersta lagen", och denna blef i
början af 1500-talet stadfäst af rådet, medan den
afvikande redaktionen af landslagen förklarades
för orätt.
Om alltså i hvad som ofvan framhållits kan spåras ett
inflytande, utgående från landskapliga myndigheter
och utöfvadt till förmån för landskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0549.html
