Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lansettfisken - Lansettlik - Lansing - Lansingburg - Lansium - Lansiär - Lansja - Lanskoj, Sergej Stepanovitj - Lanson, Alfred Desiré - Lanson, Gustave
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spolformig, lansettlik, och hvars längst kända art (A.
lanceolatus) uppnår en storlek af 5–7 cm., förgäfves
leta efter flera af de kännetecken, som vi i allmänhet
förbinda med begreppet ryggradsdjur. Sålunda
saknar den hufvud, käkar, pariga lemmar och
hjärta; hjärnan är endast antydd, och af de högre
sinnesorganen finnas blott en ”luktgrop” samt
synorgan af enklaste slag. Icke förty ha jämförande
anatomiska undersökningar ådagalagt, att lansettfisken
i flera afseenden bevarat organisationsförhållanden,
som vi ha anledning att tillerkänna
ryggradsdjurens urtyp. Ty på samma gång lansettfisken
står på en mycket låg utbildningsgrad, eger den
några af just de egenskaper, som äro utmärkande
för alla ryggradsdjur gentemot de ryggradslösa. För
tolkningen af lansettfiskens genealogiska ställning till
de högre djuren är det af betydelse, att de
ifrågavarande egenskaperna hos densamma uppträda i en
utbildning, som närmast öfverensstämmer med
förhållandena hos do högre ryggradsdjurens foster, ej
med dem hos den fullmogna individen.
Fig. 2. Något förenklad och förstorad bild af lansettfiskens byggnad (se texten).
Mellan det centrala nervsystemet (se
fig. 2 L) och tarmkanalen (C, E, G) ligger en
cylindrisk, fram- och baktill tillspetsad sträng, bestående af en elastisk,
egenartad substans, den s. k. ryggsträngen (K). En sådan ryggsträng,
till läge och uppkomst fullkomligt motsvarande
denna bildning hos lansettfisken, är hos fostret
hos alla öfriga ryggradsdjur det först uppträdande
anlaget till skelettet, men ersattes hos det
fullbildade djuret i allmänhet af kotkropparna.
Motsvarande förhåller sig det centrala nervsystemet hos
lansettfisken: det utgöres af ett nästan cylindriskt
rör, hvars främsta blåsformigt utvidgade ända
motsvarar de högre djupens hjärna. Munöppningen är
omgifven af tentakler (B) och leder in i en munhåla
(A); på denna följer den af många springor genombrutna
gältarmen (C), som upptar mera än en tredjedel
af hela tarmkanalen; hos larven öppna sig
gälspringorna omedelbart på kroppens yta, hos det
fullbildade djuret liksom hos sjöpungarna i en särskild
hålighet. Gältarmen fortsattes i ett fullkomligt rakt
tarmrör (E, G) med osymmetriskt belägen analöppning
(H). Tarmrörets främre del är försedd med en
oparig, framåtriktad blindsäck (D), som anses
motsvara de högre ryggradsdjurens lefver. Äfven
njurarnas byggnad är vidt skild från förhållandet hos
de senare och liknar mera dessa organ hos maskarna.
Som nämndt saknas hjärta, hvaremot några af de
större blodkärlsstammarna pulsera – alldeles som
hos flera maskar.
Hithörande arter ha, i likhet med flertalet
historiskt gamla djurformer, en världsvid utbredning:
Nordsjön, Atlanten, Medelhafvet och Stilla
oceanen. Vid Skandinaviens västkust anträffas A.
lanceolatus; den lefver nedgräfd i sand eller grus,
med endast munöppningen synlig; födan utgöres af
små organismer. Liksom flertalet djur med rudimentära
ögon är lansettfisken mycket ljusskygg och
råkar i häftig oro vid stark belysning. Litt: F. A.
Smitt, ”Skandinaviens fiskar”, bd 2: B. Hatschek.
”Studien über die entwicklung des Amphioxus”
(1881), och A. Willey, ”Amphioxus and the
ancestry of the vertebrates” (1894).
L–e.
Lansettlik, bot., kallas en bladskifva, som är
3–4 gånger så lång som bred, bredast vid midten
och tillspetsad mot ändarna.
G. L–m.
Lansing [lä′nsiŋ], hufvudstad i nordamerikanska
staten Michigan, vid Grand river och flera järnvägslinjer.
31,229 inv. (1910). Praktfullt kapitolium,
statsbibliotek och stort landtbruksinstitut jämte
andra af staten underhållna läroanstalter. Staden
anlades 1847.
Lansingburg [lä′nsiŋbəg], stad i nordamerikanska
staten New York, vid Hudson. 12,595 inv. (1900).
Seminarium, tillverkning af borstar och
linoleum.
J. F. N.
Lansium, bot. Se Meliaceæ.
Lansiär, fr. lancier (af lance, lans), med lans
beväpnad ryttare. Om lansiärerna under äldre tider
se Lans. Napoleon I uppsatte 1807 i Warschau det
första regemente Chevau-légers lanciers, och 1812
funnos 12 lansiärregementen i hans armé, dels polska,
dels franska. Efter 1815 fortlefde lansiärerna med
växlande styrka och sammansättning till 1870. Vid
franska arméns återuppsättning uteslöts detta truppslag.
Lansiärerna äro liktydiga med andra arméers
ulaner. – Lansiärkadrilj (fr. quadrille des
lanciers, äfven kallad quadrille á la cour), namn
på en kontradans, som dansas af fyra par i fem
turer (se vidare Dans, sp. 1317).
C. O. N.
Lansja (sp. lancha), sjöv., benämning på en
större arbets- eller transportbåt, som nyttjas vid
flottans varf.
L. H.*
Lanskoj, Sergej Stepanovitj, grefve,
rysk statsman, f. 1787, d. 1862, var 1817–24
direktör i kommissionen för statsskuldens amortering,
blef 1834 medlem af kejserliga senaten och 1850
af riksrådet samt utnämndes 1855 till inrikesminister.
Från denna post, på hvilken han tack vare
skickliga medhjälpare, särskildt N. A. Miljutin,
befordrade den svåra frågan om lifegenskapens
upphäfvande i Ryssland, afträdde han 1861 samt erhöll
då greflig värdighet. – Jfr Leroy-Beaulieu, ”Un
homme d’état russe” (1884)."
(A–d J.)
Lanson [lãså′], Alfred Desiré, fransk
skulptör, f. 1852 i Orleans, d. 1898, studerade vid
École des beaux-arts och vann Rompriset 1876.
Hans förnämsta verk äro Diana, reliefen Uppståndelsen,
den präktiga, monumentala kolossalgruppen
Järnåldern (Luxembourgmuseet), gruppen Judit och
Holofernes (i Tuilerieträdgården), Richelieu (staty
i Sorbonne), Legendre (staty i Hôtel de ville),
Salammbô (brons, Luxembourgmuseet), Lazare
Carnots monument (i Orléans), Renässansens genie (i
Collège de France).
G–g N.
Lanson [lãså′], Gustave. fransk författare, f.
1557 i Orléans, vardt 1888 filos. doktor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
