Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 1235-1236 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Largillière, Nicolas - Largin - Largo - Largs - Largus, Scribonius - Laridæ - Larifari - Larifari, pseudonym. Se Feuk, L. - Larin Kyösti - Larino - Lario - La Rioja. Se Rioja. - Lariosaurus - Larisa. 1. grek. ord för borg el. befäst stad - Larisa. 2. Nomos i Grekland - Larisa. 3. Hufvudstad i Larisa 2. - Larisa. 4. Fordom stad i Tessalien - Larisa. 5. Borg i Argos - Larisa. 6. Stad i Syrien - Larisa. 7. Eolisk stad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kort besök i England målade han Jakob H och hans gemål
samt utförde sedermera i Paris ett par stora bilder
för Hotel de ville och en stor tafla för kyrkan
S:te Geneviéve. Till L:s lärjungar hörde den berömde
djurmålaren Oudry. Sveriges Nationalmuseum eger af
hans hand ett porträtt af fältmarskalken grefve Erik
Axelsson Sparre af Sundby (1713).

C.R.N.*

N. Largilliére. Efter ett själf porträtt.

Largin, farm. med., en silfverägghviteförening,
innehållande 11,5 proc. silfver, ett hvitt eller
gråhvitt pulver, lätt lösligt i vatten med alkalisk
reaktion. Largin användes ut-värtcs som antiseptiskt
medel i 1/4–1 proc. lösning. Se äfven Protargol.

C. G. S.

Largo [la’rgå], it., mus., "bredt", långsamt,
beteckning för det långsammaste af alla
tempon. Begagnas mest för korta inledningar
till symfonier o. d. – Larghetto [-tå;
diminutiv af largo], tämligen långsamt. Denna
tempobcteckning utgör ofta öfverskrift och benämning
på den långsamma satsen i sonater och symfonier.
A. L.*

Largs [lā’gs], stad och badort i skotska grefsk. Ayr,
vid Clydefjorden. 3,246 inv. (1901). Stevenson
institute (teknisk skola) med bibliotek. Där stod 1
och 2 okt. 1263 ett slag, i hvilket norske konungen
Håkan Håkansson besegrades af Alexander III af
Skottland, hvarefter han måste fly till Orkneyöarna,
där han dog ett par månader senare.

(J. F. N.)

Largus, Scribonius, lifläkare hos romerske kejsaren
Claudius, författare till den omkr. 247 utgifna
skriften Compositiones (utg. af G. Helmreich 1887),
som är en icke nämnd källa för Marcellus Empiricus
(se d. o.) omkr. 410 utgifna arbete "De medicamentis
empiricis, physicis et rationalibus".

Laridae, zool. Se Måsar tade fåglar.

Larifari, ty., tomt prat, skräp, vansinne; "prat!",
refräng ur visor, anses uppkommen ur la, fa, re
i solmisationen.

Larifari, pseudonym. Se Feuk, L.

Larin Kyösti, pseudonym för finske skalden
K. K. Larson (se denne).

Larino [-rīnå], kretsstad i italienska
prov. Campobasso vid järnvägen
Benevento–Termoli. 5,891 inv. (1901; som kommun
7,063). Biskopssäte. Katedral. Filosofisk-teologiskt
seminarium. Ruiner från den romerska orten
Larinum. Vin- och olivodling.

J. F. N.

Lario [la’riå], italiensk benämning på Comosjön
(se d. o.).

La Rioja [riå’cha]. Se Rioja.

Lariosaurus Cur., paleont., ett till den mesozoiska
ödlegruppen Sauropterygia hörande släkte med mycket
liten, ej förlängd skalle från musselkalken (trias)
vid Perledo i Lombardiet.
A. Hng.

Larisa (Larissa). 1. (Grek. Λάρισσα l. Λάρισα). Ordet
synes i det grekiska urfolkets (pelasgernas) språk ha
varit den allmänna benämningen för borg eller befäst
stad. Ordet kvarstod sedan som namn på vissa städer
i olika delar af Grekland och
Asien. – 2. Nomos i konungariket Grekland,
omfattande östra delen af landskapet Tessalien. 3,873
kvkm. 95,066 inv (1907). Det omfattar eparkierna L.,
Agyia, Tyrnavos och Farsala. – 3. (Turk. Jenischer)
Hufvudstad i nämnda nomos, vid floden Salamvria
(Peneios) och järnvägen till Volo. 18,001 inv. (1907),
hvaraf omkr. 2,000 spanska judar (spanioler)
och 500 turkar. Under den långa tid staden hörde
under turkarnas välde förlorade den nästan hvarje
spår af antika byggnadsverk, och det mest i ögonen
fallande äro de många, mest stängda och förfallna
moskéerna och de turkiska begrafningsplatserna. Den
var till 1881 säte för en turkisk pascha och hade
en stark garnison. Sedan nu de förmögnare turkarna
utvandrat, har L. ekonomiskt gått tillbaka, men är
dock hufvudort för Tessaliens handel och industri
(siden- och bomullsväfverier). Gymnasium. Grekisk
ärkebiskop. Achilleios-katedral (restaurerad 1899), på
akropolis. Appellationsdomstol för de 1881 förvärfvade
provinserna. – Det eröfrades af turkarna 1897, men
återgafs i freden. – 4. Fordom stad i sydligaste
Tessalien, hade med anledning af

Mynt från Larisa i Tessalien.

sitt läge på en brant bergsluttning binamnet
"det sväfvande" (kremasté). – 5. En på en hög och
brant klippa anlagd borg (Akropolis) i Argos. –
6. (L. ad Orontem, nu Kalʿat Seijar) Stad
i Syrien, grundlagd eller åtminstone återuppbyggd
af Seleukos Nikator (se d. o.). – 7. En af de 11
mellan Smyrnaviken och Hermosfloden i s. samt den
eläiska hafsviken och floden Kaikos i n. belägna
eoliska städer, som Herodotos (I, 149) uppräknar
under den joniska namnformen Lerisai. Detta eoliska
eller, såsom det enligt Strabon (XIII, 33) i likhet
med det närbelägna Kyme äfven kallades, det frikoniska
Larisa, låg på en af berget Sardenes sista afsatser
ned mot Hermosfloden, i forntiden sannolikt vid dennas
utlopp i Smyrnaviken. Under århundradenas lopp har
kustlinjen till följd af den af floden förorsakade
försandningen och uppslamningen, som hotat att
förvandla Smyrnaviken till en insjö och nödvändiggjort
en omläggning af Hermosflodens nedersta lopp,
flyttat sig omkr. 10 km. längre åt v. L. omtalas redan
på ett par ställen i Iliaden som hemvist för de med
trojanerna förbundne pelasgerna. Enligt traditionen,
sådan den återges af Strabon (XIII, 3, 3), hade de
grekiske kolonisterna af eolisk stam först efter
hårda strider lyckats bemäktiga sig L., som under de
följande århundradena (10:e–7:e årh. f. Kr.) jämte det
endast omkr. 6 km. därifrån belägna Neonteichos var
den helleniska kulturens fasta borg och stödjepunkt
vid Hermosflodens utlopp, där de från det inre af
Mindre Asien, och särskildt från det lydiska rikets
hufvudstad Sardes, förande handelsvägarna mynnade
ut. Under 6:e årh. f. Kr. delade det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>