Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Latènetiden - Latent - Latent mikrobism - Latent stadium - Latent värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1303
Latent-Latent värme
1304
Båda dessa varianter af den nordtyska latènekul-turen
vandra öfver till Sverige och mötas där (jfr
Järnåldern).
Rika fynd af föremål från latènetiden ha gjorts
i Schweiz, där graffälten vid Vevey och i de södra
alpdalarna, t. ex. vid Molinazzo-Arbedo och Castione,
äro berömda. I Nord-Italien märkas graffälten
vid Montefortino och Ornavasso. Såväl jordande som
likbränning förekommer. Frankrike är rikast på grafvar
i östra delen af landet, och dessa härstamma mest
från epokens äldre delar. Hufvudsakligen förekomma
där skelettgrafvar. Dessa uppträda i stora massor
i Marne-områdct, hvarför tiden äfven fått namnet
époque marnienne. Från sen laténetid äro grafvar
sällsynta i Frankrike. Man känner emellertid väl
till denna tidsperiod genom fynd från galliska
städer och borgar, t. ex. det af Caesar eröfrade
Alesia (nu Alise-Sainte-Reine i Göte d’or),
och det äfven af Caesar omtalade Bibracte (nu
Mont-Beuvray). Å sistnämnda plats ha anträffats
lämningar af en mängd hus samt verkstäder för smeder,
brons- och emaljarbetare. Konsten att inlägga
metallföremål med emalj uppträder redan tidigt
under laténetiden och når hög grad af fulländning
i Bri-tannicn. Emaljverkstäder äro kända äfven från
Böhrnens laténetid. Emaljeringskonsten vann insteg
äfven i Sverige (jfr Emalj, sp. 462). Syd-Tyskland
är mycket rikt på fynd från laténetiden. Där liksom
i Frankrike ha de döde stundom begrafts med en vagn,
af hvilken resterna återfinnas. I Österrike finner
man graffält med brandgropar, innehållande hopböjda
svärd och spjutspetsar, t. ex. vid Nassen-fuss i
Krain. Äfven skelettgrafvar äro bekanta, särskildt
i Böhmcn. En af de märkligaste laténe-fyndplatserna
i Böhmen är belägen på berget Hra-discht vid byn
Stradonic. Där ha anträffats massor af djurben,
krukskärfvor, mynt och diverse fornsaker från hela
laténetiden. En tydlig släktskap råder mellan fynden
där och från Mont-Beuvray i Frankrike.
Genom Schlesien går i Öst-Tyskland gränsen mellan
keltisk och germansk laténekultur, därefter genom
Thuringen och Sachsen. I södra och mellersta
Sveriges alla landskap utom Västmanland äro fynd
från laténetiden anträffade. Rikast förekomma de
på Gottland och Öland, i Uppland, Östergötland och
Västergötland. Grafsldcket bestod uteslutande i
likbränning (se Järnåldern).
Karakteristiska för laténetiden äro de små fibu-lorna
af brons eller järn med dubbelsidig spiral, tämligen
smal båge och den tillbakaböjda foten äldst slutande
i en knopp (fig. 8), ett djurhufvud eller en flat
knapp, sedan omfattande bågen (fig. 9) och slutligen
sammanväxande med densamma (fig. 10). Präktiga
äro halsringarna, som förekomma i guld, brons och
järn. Ändarna äro hos de äldre hals-ringarna ofta
trumpetformigt afslutade. På nordiskt område ersättas1
dessa ändar af klotformiga knoppar, och ändarna böjas
om hvarandra (fig. 4). Svärden äro i Mellan-Europa
tveeggade; på det nordöstra germanområdet ofta
eneggade med många nitar i fästet. De tveeggade
svärdens slidor äro ej sällan prydda med vackra
ornament (fig. 12 o. 13). Vapnen i de nordeuropeiska
brandgrafvarna äro ofta hopböjda. Typiska äro vidare
de mycket varierande bältehakarna (fig. 11) och
remändbeslagen. Saxen uppträder först under denna tid.
Litt.: tidskriften "Pro Alesia", E. aus’m Weerth,
"Der grabfund von Wald-AlgesheiirT’ (1870), Moral,
"Champagne souterrainc" (1875), 0. Tischler i
"Correspondenzblatt der deutschen gesellschaft fur
anthropologie" (1881 och 1885) och "Schriften
der physisch-oekonomischcn gesellschaft zu
Königsberg" (1882 och 1886), E. Vedel, "Bornholms
oldtidsmin-der" (1886 o. 1897), S. Muller, "Ordning
af Danmarks oldsager" (1888 ff.), H. Petersen,
"Vognfun-dcne i Dejbjcrg mose" (1888), Anger,
"Das gräber-feld zu Rondsen im kreise Graudenz"
(1890), Neer-gaard i "Aarböger" (1892), Eadimsky,
"Die nekro-pole von Jezerine" (1895), Schumann,
"Die waffen und schmucksachen Pommerns zur zeit des
La Téne-einflusses" (i "Lemcke-festschrift" 1898),
J. Rei-nach, "Esquisse d’une histoire de 1’archéologie
gauloise" (i "Revue celtique" 1898), Weinzierl, "Das
grabfeld von Langugest bei Bilin in Böhmen" (1899),
Bulliot, "Fouilles du Mont Beuvray" (1899 ff.),
J. Déchelette, "L’archéologie celtique en Europé"
(i "Revue de synthése historique" 1901), Szombathy,
"Das grabfeld zu Idria bei Baca" (s. å.), Montefortino
och Ornavasso, "Le Hradischt de Stradonic en Bohéme et
les fouilles de Bibracte" (s. å.) och upps. i "Revue
archéologique" (1902), P. Reinecke, "Zur kenntniss
der La Ténedenkmäler der zone nordwärts der Alpen" (i
"Festschrift des römisch-germanischen centralmuseums
zu Mainz" 1902), Pic, "Cechy na lisvité déjin", I
(s. å.), "Le Hradischt de Stradonitz en Bohéme"
(öfv. af Déchelette 1906) och "Die urnengräber
Böhmens" (öfv. 1907), Romilly Allén, "Celtic art
in pagan and Christian times" (1904), Schwantes,
"Der urnen-friedhof bei Jastorf" (s. å.), R. Smith,
"Early iron asfe" (i British museums katalog 1905),
Willers, "Campanisch.es bronzegeschirr der la Ténezeit
aus dem kreise Uclzen und der nordhandel Aquileias"
(i "Tahrbuch des provinzialmuseums zu Hannover"
1907), Hollack, "Erläuterungen zur vorgeschichtliche
ubersichtskarte von Ostprcussen" (1908), Beltz,
"Die vorgeschichtliche altertumer des grossherzogtums
Mecklenburg-Schwerin" (1910), F. Knorr, "Fried-höfe
der älteren eisenzeit in Schleswig-Holstein"
(s. å.), A. Evans, "Ön a late celtic urn-field ät
Aylcsford (Kent)" (i "Archaeologia of London" III),
Voss-Stimming, "Vorgeschichtliche altertumer aus
der Mark Brandenburg", uppsatser i Liudenschmit,
"Alterthumer unserer heidnischen vorzeit" och af
H. Seger i "Schlesiens vorzeit", 0. Montelius, "Den
nordiska järnålderns kronologi" (i "Sv. fornm.för:s
tidskr.", bd IX), "La period e de la Téne en Suéde"
(i "Congrés préhistorique de Franoe", Compte rendu,
Paris, 1908) samt T. Arne, "Ett urne-graffält i
Västergötland" (i "Sv. Fornm. förrs tidskr.", bd XII)
och "Svenska emaljerade föremål från den förromerska
järnåldern" (i "Festskrift till Montelius". 1903).
T. J. A.
Late’nt (af lat. latére, ligga dold), dold, förborgad.
Latent mikrobism, med., en inom organismen eller på
dess hud eller slemhinnor belägen härd af smittförande
bakterier, som ännu icke kommit i tillfälle att
göra sig märkbar genom tydliga sjukdomsfenomen. Se
f. ö. Förkylning.
Latent stadium, med. Se Inkubation.
Latent värme 1. Bundet värm e, fys., kallas det värme,
som tillföres en kropp eller fråntages
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
