Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 1411-1412 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Law. 2. Edward L., earl af Ellenborough, f. 1790 - Lava, geol. - Lava, krigsv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1411

Lava

1412

het och kostsamma krigsföretag, återkallade kompaniets
direktörer honom 1844. L:s förtjänster om försvaret
af Indiens nordvästgräns och den indiska arméns
reorganisation belönades af regeringen vid hans
hemkomst med en earltitel, och i Peels ministär var
han några månader 1846 förste amiralitetslord. Sitt
gamla ämbete i India office återfick han i Derbys
ministär (febr. 1858); genom sitt egenmäktiga
klander af en utaf vicekonungen öfver Indien,
lord Can-ning, utfärdad proklamation utsatte
han kort därpå regeringen för säker utsikt att
erhålla ett misstroendevotum i parlamentet och
såg sig därför nödsakad att afgå (maj s. å.). I
öfverhuset uppträdde L. 1864 med värme för Danmarks
sak. Lord Colchester har utgifvit hans dagbok för
åren 1828-30 (2 bd, 1881) samt "History of Ihe
indian administration of Ellen-borough" (1874).
1-2. V. S-g.

Lava, it. (af lat. lavāre, skölja), geol., benämning
för de bergarter, som i glödande, smält tillstånd
flyta eller flutit ur kratern eller annan öppning på
en vulkan. Ordet har afseende mera på bildningssättet
och strukturen än på mineralsammansättningen, ty
denna växlar hos olika lavor ganska betydligt, och man
skiljer därför ofta mellan doleritlava, basaltlava,
trakytlava m. fl. Lava har dels ljus, dels mörk, ända
till gråsvart färg och är oita utbildad med en blåsig,
svamplik eller slagglik struktur. Beståndsdelarna,
af hvilka augit, fältspatsarter, magnetit och olivin
allmännast förekomma, äro sällan urskiljbara för
blotta ögat. Äfven fullkomligt glasliknande lava
finnes. Fastän lava är en massformig bergart, kan
hos densamma stundom förefinnas en skenbar lagring
eller bankning i stort, uppkommen därigenom, att nya
lavaströmmar gång på gång flutit ut öfver pä platsen
förut befintliga äldre sådana. Detta kan

Fig. 1. Vesuvius med sina lavaströmmar, sedd uppifrån. (Efter Le Hon, Kayser m. fl.) Alltefter åldern äro lavaströmmarna å bilden angifna med olika styrka, de yngsta helt svarta.

t. ex. iakttagas vid Vesuvius och på Island (jfr bild
af Surtshellir i fig. 2 å pl. till art. Island). – När
lava antingen ur kratern eller genom sidorämnor
flödar ut från en nutida vulkan, rinner den likt en
eldflod utför sluttningarna, ödeläggande de trakter,
som ligga i dess väg. En sådan ström af glödande,
smält lava kallas lavaström (se fig. 1). Sådana antaga
flerstädes kolossala dimensioner. Alltefter sin högre
eller lägre värmegrad vältrar lavan hastigare eller
långsammare framåt. En lavaströms öfveryta svalnar
jämförelsevis hastigt och stelnar till en slaggartad
skorpa, hvilken, emedan den är en dålig värmeledare,
kan beträdas, t. o. m. under det att lavamassan i
det inre fortfar att flyta. Ibland är denna skorpa
i viss mån seg och böjlig, så att den skrynklas och
bildar knöliga, på ytan glatta valkar och slingor,
s. k. flytvalkar, i följd af lavamassans rörelse,
stundom sönderbrytas den stelnade skorpan till större
och mindre block och brottstycken, s. k. blocklava,
sålunda bildande en ytterligt skroflig och hvass
öfveryta. På Vesuvius går vägen från Resina till
observatoriet under en längre sträcka öfver en

Fig. 2. Lava med flytvalkar på Vesuvius.

lavaström med flytvalkar från år 1855 (se fig. 2). Man
har exempel på, att lavaströmmar ännu efter många år
bibehållit en betydande värmegrad i sitt inre. På
Island betäckas vidder af många kvadratkm. af lava
(isl. hraun). Etnas lavaströmmar äro också af betydlig
storlek. Sverige saknar verklig lava, om man icke
som sådan räknar den i mellersta Skåne fläckvis
förekommande basalten, hvilken frambrutit under
tertiärtiden, andesiten i Hälsingland och ryoliten
i norra Blekinge. – Som byggnadsmaterial finner lava
någon gång användning, oftare dock som gatläggnings-
och vägfyllnadsämne. Den porösa basaltlavan
i Rhentrakten förarbetas med stor fördel till
kvarnstenar. Stora brott äro för dess vinnande till
detta ändamål öppnade vid Niedermendig och Mayen. –
De i handeln stundom förekommande "lava"-smyckena,
mestadels från Italien, bestå icke af verklig lava,
utan sannolikt af något slags vulkanisk tuff, en
mindre hård, tät bergart, bildad på helt olika sätt.
E. E.

Lava, ry., krigsv., en formering i spridd ordning,
som användes af kosackerna under förflyttning i lätt
framkomliga trakter, för spaning och för strid. En
sotnje (skvadron) utvecklar högst tre troppar i lava,
spridd linje med omkr. 5 stegs mellanrum mellan
ryttarna, och behåller minst en tropp sluten som
understöd. Ett regemente utvecklar flera skvadroner
bredvid hvarandra och behåller några slutna. I
la-vaformeringen afser man att oroa och omsvärma
fienden samt att ge de enskilda männen tillfälle att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>