Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parasit - Parasitera - Parasitflugor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Parasitera-Parasitflugor
48
3. Bot. Parasit kallas en sådan växt, som
tager näring från en annan, lefvande
organism, ett värddjur elle en värdväxt.
Parasiter, som lefva på eller i djur, kallas
zoobioter, sådana, som angripa växter,
fytobioter. Tränger parasiten endast delvis
in i sin värd, kallas den e k t o-parasit,
till skillnad från endoparasi-terna,
som äro fullständigt inneslutna i värden. Man
skiljer mellan hel- och halfparasiter. De förra,
äfven kallade holoparasiter eller allotrofa
parasiter, hämta all sin näring från värden,
de senare, hemiparasiter eller
mixotrofa parasiter, fylla endast en del af sitt
näringsbehof från värden, under det att de skaffa
sig sitt öfriga näringsförråd genom fotosyntes
eller på saprofytisk väg. Obligat kallas en
parasit, som endast kan lefva rent parasitiskt,
f a k u 11 a- j t i v en sådan, för hvilken
parasitism ej är absolut nödvändig, utan som
äfven kan lefva rent saprofy-tiskt (se S a p r o
f y t). Som exempel på parasiter kunna nämnas
Viscum, som är en obligat, ektopa-rasitisk,
halfparasitisk fytobiot, Cuscuta, som skiljer
sig från Viscum genom att vara helparasit,
tuberkelbakterien, som är en fakultativ,
endoparasitisk j zoobiot, mjöldaggsvamparna,
som äro obligata, j ektoparasitiska,
helparasitiska fytobioter. j
Parasiter finnas inom följande fanerogamfamiljer:
j Santalaceæ (alla), Myzodendronaceæ (alla),
Lör an-thaceæ (alla), Balanophoraceæ (alla),
Gynomo-riaceæ (alla), Rafflesiaceæ (alla),
Hydnoraceæ (alla), Lauraceæ (Cassytha],
Convolvulaceæ (Cu-scuta), Scrophulariaceæ
(afd. Rhinantheæ), Oro-banchaceæ (alla). Bland
monokotyledonerna saknas parasiter nästan
alldeles; de på trädens grenar växande orkidéerna
och bromeliacéerna kallas ofta för parasiter,
men äro i själfva verket epifyter (se d. o.). De
helparasitiska fanerogamerna sakna klorofyll
och örtblad, deras rötter sakna rotmössa,
hvilket äfven är fallet med de rötter hos
halfpara-siterna, som intränga i värdväxten. De
halfparasitiska formerna ha i allmänhet väl
utbildade örtblad. Parasitiska gymnospermer,
ormbunkar och mossor äro ej kända. Bland algerna
äro de fåtaligt representerade, svamparna och
bakterierna äro däremot till stor del parasiter
(jfr Bakteriologi och Parasitsvampar).
4. Med. Se M issbi l d n in g, sp. 659.
2. G. G. 3. G. L-m.
Parasitera (se Parasit), snylta, lefva som
parasit.
Parasitflugor, Tachinidæ, zool., familj af
underordningen Gyclorhapha, gruppen Schizophora
bland tvåvingarna (se d. o.). De till denna
stora familj hörande arterna likna i sin allmänna
kroppsform de vanliga flugorna af fam. Muscidæ,
men skilja sig från dem bl. a. genom den med
grofva och styfva borst utrustade bakkroppen
och det hos flertalet nästan nakna (ej fjädrade)
antennborstet. Storleken växlar mellan 4 och 15
mm. Färgen är öfvervägande svart; hos somliga
är bakkroppen brungul med svarta teckningar. -
Fastän icke alla till familjen hörande arter
kunnat påvisas föra ett parasitiskt lefnadssätt,
är dock detta fallet med det stora flertalet,
och särskildt gäller detta grupperna Tachininæ,
Dexiinæ, Rhinophorinæ och Pha-siinæ. Alla dessa
uppträda som snyltare på leddjur, i främsta
rummet på insektlarver, men äfven
på fullbildade insekter samt, dock endast
i några få kända fall, på myriapoder
(tusenfotingar) och gråsuggor. Flertalet
lägger ägg, men några, såsom en af de allra
vanligaste fjärillarvparasiterna, Tachina
larvarum, äro kända för att vara vivipara,
d. v. s. föda redan utkläckta larver. De flesta
på insektlarver parasiterande flugorna afsätta
sina ägg eller sina lefvande födda larver direkt
på värddjuret, om detta är fritt lefvande, men
om det, som ollonborrlarverna, lefver doldt i
marken, afsätter flugan sina ägg på dennas yta,
och den nykläckta fluglarven uppsöker då själf
värddjuret i jorden. Några, såsom ttchinomyia
/era, ha påvisats anbringa sin afkomma i andhålen
på fjärillarver. Andra, och de flesta, afsätta
sina ägg på deras hud. De nykläckta fluglarverna
borra sig in genom värddjurets hud och stanna
omedelbart därinnanför, med bakändan omsluten
af ett slags säck, bildad af värddjurets egna
väfnader. På detta stadium förtär parasiten
uteslutande cellerna i fettkroppen hos
värddjuret, men skonar de för lifvet väsentliga
organen. Vid sin tillväxt spränger parasitlarven
sedermera den omgifvande säcken och upplöser
medels något slags spottkörtelafsöndring
värddjurets alla inre organ till en grötformig
massa, som upp-suges, till dess blott tomma
skinnet återstår. En af sådan inkvartering
hemsökt larv är därför alltid hemfallen åt
döden. Den fullvuxna parasitlarven borrar sig
baklänges ut genom värddjurets hud, förmodligen
med tillhjälp af någon ur tarmen af-söndrad,
kitinet frätande vätska, samt förpuppas i
många fall i jorden. Men om värdlarven före
sin död hunnit omge sig med kokong, finner man
parasitflugans kokong inuti denna. Vid flugans
utveckling spränger den såväl sin egen som
värddjurets kokong medelst ett för detta ändamål
afsedt organ, den s. k. pannblåsan, och banar sig
på detta sätt väg ut i det fria. I vissa fall,
som hos den på ollonborrlarver parasiterande
Dexia ruslica, omslutes parasitlarven ej af
någon säck, utan lefver fritt inuti värdlarvens
f ettkropp. Så är äfven fallet med en del inuti
sphingidlarver parasiterande fluglarver. -
Ett alldeles särskildt förhållande eger rum
med den på japanska silkesmasken parasiterande
Ugimyia (1. Crossocosmia) sericaria. Denna fluga
lägger sina ägg på mullbärsträdets blad, som
tillika med äggen förtäras af silkesmasken. I
dennas tarmkanal kläckas flugäggen, och den
nykläckta larven vandrar först in i en nervknut
i värddjurets bukgangliekedja för att senare
vandra omkring inom värddjurets kropp och ofta
hamna i närheten af ett andrörs mynning. - Det
är påtagligt, att parasitflugorna höra till de
viktigaste af människans bundsförvanter i kampen
mot skadliga insektlarver. Visserligen ansåg
Ratzeburg, att flugorna skulle lägga ägg blott
på sådana larver, som af någon anledning redan
förut voro sjuka och försvagade, men senare
iakttagelser ha till fullo ådagalagt, att så
ej är fallet, utan att äfven fullt friska och
lifskraftiga djur angripas af parasitflugor. -
Till parasitflugornas familj har man förr plägat
räkna äfven släktet Millogramma, som dock numera
anses tillhöra fam. SarcophagidiS (se K ö 11 f
l u g o r). Mil-togramma är s. k. foderparasit
hos en stor mängd rofsteklar, d. v. s. dessa
små grå flugor passa på att lägga sina ägg på
de förlamade eller dödade insekter och spindlar,
som de nämnda steklarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
