Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli - Pauli, Reinhold - Pauli, Carl - Paulicianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kesläxan (pastell, Nationalmuseum) och
Konfirmand, 1887 Sommarkväll, 1888 den stora,
solidt studerade genretaflan Romerska ammor
(i stickande solsken, Göteborgs museum) och
1889 Vinterafton, utsikt öfver Stockholms ström
(Göteborgs museum), och pastellen Mor Elände
(1891, Thielska galleriet). Från denna tid
äro de dekorativa kompositionerna Kärlekens ö
(väggmålning i konstnärens ateljé 1891) och
Bakchoståg m. fl. i Hotell Rydbergs matsal
(1892). Legend (1891) och Midsommarvaka
(1892) äro dekorativt hållna i förenkladt
behandlingssätt. I Göteborgs musei trapphus
utförde P. tre fresker, Handel och sjöfart,
Vetenskap och konst och Parnassen (fullbordade
1896), i konungens foajé i K. teatern i Stockholm
Kärleksvisa m. m. (1898), i ett grafkapell
i Göteborg Rekviem (1899), i Södermalms
latinläroverk i Stockholm fresken Midsommar
(unga flickor kläda majstången, motiv från en
herrgårdspark vid Mälaren, 1900, ommålad 1904;
samma motiv i olja, 1901, finnes i Jönköpings nya
elementarläroverk). Väggmålningar i Handelsbanken
(Stockholmsutsikter) följde 1905, i Riksbanken
(Jordbruk och Malmbrytning) 1906, i Dramatiska
teaterns byffé (grupper af kända skådespelare
i Karl XIII:s torg) 1908, s. å. den omfattande
freskserien Åldrar och årstider (figurer och
grupper i svensk natur, bad, jakt, lek i det
gröna, vintersport, äfven fantasikompositioner -
lifvets åldrar - i ett privathus i Djursholm)
samt Maj (fresk i Östermalms läroverk
1910). Från s. å. är oljemålningen Tre badande
flickor. Sedan 1911 har P. tillbragt vintrarna i
Paris. Han utförde 1912 och 1913 väggmålningar
i Jönköpings nya elementarläroverks trapphus
(ynglingar i studier och lek) och samlingssal
(allegorier öfver de dygder, som äro
uppfostrans mål). Till nämnda läroverk har
han skänkt skisser och kartonger till flera
af sina tidigare dekorativa målningar. - Hans
verksamhet visar ett oförtröttadt sökande på
olika områden och i olika stilarter, han har
varit i hög grad mottaglig för intryck, och
hans alstring af speglar de sist förflutna
årtiondenas strömningar inom måleriet. I
stort sedt har hans väg gått från stafflikonst
till monumentalkonst, från ett elegant, ganska
illustrationsmässigt och förfinadt koloristiskt
behandlingssätt ("Kärlekens ö", målningarna i
Göteborgs museum) till kärnfull freskostil (i
riksbanken) och därifrån till komposition och
behandling af den nakna människokroppen efter
de nu möderne kubisternas program (målningarna
i Jönköping). Han är bland svenska målare
den förste representanten för denna riktning,
till hvars ytterlighetsmän han dock ej är att
räkna. 1914 utställde han Kiruna, Ynglingar vid
badet och en del studier af naket. - P. deltog
i oppositionsrörelsen 1885 och tillhörde
därefter Konstnärsförbundet till 1891. Bland
hans teckningar märkas illustrationer till
"Gösta Berlings saga" 1903. Som författare
har han uppträdt med en kortfattad monografi
öfver Ernst Josephson (1902) och med uppsatser
i "Ord och bild" och i tidningar. En del af
dessa spirituellt skrifna uppsatser utkom 1913
i bokform under titel Konstnärslif och om konst.
3. Hanna P., född Hirsch, den föregåendes hustru,
målarinna, f. 13 jan. 1864 i Stockholm, gift
1887, studerade vid konstakademien
1881-85, i Paris 1885-87 samt senare i
Italien. Hon utställde 1885 Familjegrupp vid
lampan, målade under sitt första studieår
i Paris ett förträffligt studeradt och högst
stiltypiskt porträtt af finska målarinnan Venny
Soldan-Aho (1886, Göteborgs museum). 1887 följde
friluftsstudien Frukostbordet (Nationalmuseum),
senast s. å. pastellen Mors porträtt, 1888
Ladugården (Göteborgs museum), 1889 porträtt af
generalkonsul J. V. Smitt. Gubben och gumman
utställdes 1890, flera porträtt tillhöra de
närmast följande åren. 1890-talet medförde några
stiliserade målningar i tidens anda, Hans Alienus
(1896), Visby stadsmur (s. å.), Prinsessan
(s. å., norska nationalgalleriet), de dekorativt
hållna landskapen Kongälf (1897) och Herrgården
(1898). 1900 började fru P. förstudierna till
sin stora målning Vännerna (Ellen Key läser högt
för en intim krets, målningen utställdes 1906,
ommålades sedan på ny duk, afslutades 1910,
Nationalmuseum). Bland fru P :s senaste verk äro
interiören Minne från gamla hemmet (utst. 1911),
porträtt af prof. A. Noreen (1912, Göteborgs
nation i Uppsala) och en ny porträttgrupp,
Handarbetets vänner (utst. 1914). Fru
P. tillhörde Konstnärsförbundet 1886-91.
1. B. S.* 2 o. 3. G-gN.
Pauli, Reinhold, tysk historieskrifvare,
f. 25 maj 1823 i Berlin, d. 3 juni 1882
i Bremen, promoverades 1846 i Berlin till
filos. doktor, vistades 1847-55 i England
under grundliga studier särskildt i engelsk
medeltidshistoria samt blef 1857 professor
i Rostock, 1859 i Tübingen, 1867 i Marburg
och 1870 i Göttingen. Han skref flera ansedda
arbeten rörande Englands äldre historia, bland
dem en fortsättning på Lappenbergs Geschichte
von England (bd 3-5, 1853-58; omfattande
tiden 1154-1509), Simon von Montfort (1867),
Aufsätze zur englischen geschichte (1869; ny
följd med biografisk inledning 1883 utgifven
af O. Hartwig) samt Geschichte Englands seit
den friedensschlüssen von 1814 und 1815 (3 bd,
1864-75; går till 1852). P. utgaf dessutom den
engelska medeltidsdikten "Confessio amantis" af
John Gower (3 bd, 1857). P:s Lebenserinnerungen
ha utgifvits af E. Pauli (1895).
(V.S-g.)
Pauli, Carl, tysk filolog, f. 1839 i Pommern,
d. 1901 i Lugano, sysselsatte sig hufvudsakligen
med de italiska språkens utforskning, framför
allt med etruskologien. Se Italiens fornspråk,
sp. 1079 ff.
Paulieianer, en gnostisk-manikeisk sekt i
Orienten. Marcion (se d. o.) hade bildat ett
fast organiseradt församlingsväsen, som i
Västerlandet på 300-talet uppsögs i manikeism
och andra bildningar, men som i Orienten ännu
länge egde bestånd (polemik från Efraim syrern,
Theodoretos m. fl.). När manikeismen genom
Theodosius den stores edikt 381-383 hejdades
i Orienten, gick väl ett och annat af dess
åskådning in i dessa marcionitiska kretsar,
äfven om de formellt förkastade den. Ur dessa
kretsar stiftade syrern Konstantin (Silvanus)
kort efter 650 paulicianernas sekt, med Kibossa
i Armenien som medelpunkt. Namnet fick sekten
af motståndarna, därför att den åberopade
sig på aposteln Paulus och i sin bibel liksom
Marcion blott upptog Lukas’ evangelium och de
paulinska brefven (Conybeare anser, att den
har namnet från Paulus af Samosata). En skrift,
"Sanningens nyckel", se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
