- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
605-606

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peru

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

peruanska kusten synes urspr. ha varit bebodd
af en småväxt, plattnäst stam af fiskare,
chango, som utmärkte sig genom sitt milda
och gästvänliga sinnelag och småningom
undanträngdes söderut af högre stående
invandrare, särskildt chimu-folket, som slog
sig ned i dalgångarna i trakten af den sedermera
byggda staden Trujillo. Denna kustbefolkning
var mer civiliserad. Den synes ha bildat skilda
samhällen i de olika dalarna, hvart och ett under
en höfding. Dess bevattningsarbeten utvisa stor
omsorg och skicklighet, och hvarje användbar
bit af landet var upparbetad. Det språk, som
chimu-folket talade, kallade det mochica,
och själf kallades detta folk af inka för
yunka. Inkas politik gick ut på att tvinga
alla de underkufvade stammarna att antaga
deras språk. Detta, som af den äldste spanske
grammatikern i Peru, Domingo de San Tomas
(som sannolikt förut inhämtat det af någon
stam, tillhörande quichua-folket, ett med inka
besläktadt folk, hvars ursprungliga hemvist
antages ha varit landet omkring Apurimacs
bifloder), kallades quichua, är därför ännu
i allmänt bruk i P :s bergstrakter. De vilde
indianerna i bergen norr ut tillhöra icke den
peruanska folkfamiljen, utan utgöra en del af
den stora guarani-gruppen i Amasonflodens bäcken.

Storartade ruiner af väldiga byggnader på
flera ställen i P. antyda, att där långt
tillbaka i tiden funnits mäktiga härskare,
som kunde förfoga öfver otaliga arbetare. Dessa
arbeten äro ofulländade och hänvisa därpå, att
den styrelse, som begynt dem och som måste ha
behärskat hela P., blifvit störtad. En tid var
landet sedermera splittradt mellan många skilda
stammar. Men småningom

illustration placeholder
Fig. 3. Inkafursten Yupanqui, favorithjälten

i inkafolkets historia. (Efter en kopia af en

gammal genealogisk taftrulle med inkahärskarnas

porträtt, som deras ättlingar 1603 skickade till

Spaniens konung.)


uppbyggde inka, det mäktigaste och mest
civiliserade folket, ett väldigt rike, med
Cuzco till utgångs- och medelpunkt. Detta verk,
som med säkerhet upptog flera århundraden, var
nyss fulländadt, då spanjorerna i början af
1500-talet upptäckte P. Vid denna tid sträckte
sig inkas rike – inka var namn på såväl fursten
som folket – från floden Ancasmayu n. om Quito
till floden Maule i södra Chile. Inka hade en
statsreligion med ett talrikt prästerskap och
ofta återkommande religiösa
fester. Skalderna och de lärde männen
(amantos) bevarade i sina sånger historien och
traditionen. Vägar, vid hvilka posthus voro
uppförda, gingo öfver de vildaste bergskedjor
och de ödsligaste öknar hundratals mil. Ett väl
ordnadt jordbruk, en god statsförvaltning
och t. o. m. en omsorgsfullt anordnad
folkmängdsstatistik (jfr Knutskrift) utmärkte
inkas styrelse. Byggnaderna (jfr fig. 5–7)
visade en ovanlig arbetsskicklighet. Äfven som
metallarbetare (järn var dem dock obekant) och
krukmakare ådagalade peruanerna stor duglighet
(se Amerikanska kulturföremål, fig. 11–13
och 17–19 å färgplanschen, fig. 23–26 å
sp. 817–818), medan de som landtbrukare
och ingenjörer öfverträffade sina europeiska
besegrare. Då spanjorerna under Francisco Pizarro
(se d. o.) först landade vid kusten af P.,
1527, regerade där Atahualpa (se d. o.), som
var son till den mäktige, omkr. 1525 aflidne
härskaren Huayna kapak. Atahualpa bragtes
om lifvet, Pizarro intågade i Cuzco 1533,
anlade staden Lima i jan. 1535, kom snart i
strid med sina bröder och följeslagare Juan
och Gonzalo Pizarro samt med Chiles eröfrare
Diego Almagro, lät 1538 aflifva den sistnämnde,
men blef själf 1541 mördad af dennes son, Diego
Almagro d. y. (se Almagro), som lät utropa sig
till generalkapten öfver P. Den af kejsar Karl V
utsände Vaca de Castro besegrade och lät aflifva
Almagro (1542) samt återställde ordningen. Landet
fördelades nu åt spanjorerna i stora län, och
infödingarna förpliktades att betala en bestämd
skatt samt lämna visst, också noga bestämdt,
arbete åt länsinnehafvarna. Efter dessas död
öfvergingo länen till kronan. Blasco Nuñez Vela
utsändes som förste vicekonung till P. för
att ge de nya lagarna gällande kraft. Deras
offentliggörande väckte en storm af ovilja
hos segervinnarna. Gonzalo Pizarro reste sig
och intågade i Lima 28 okt. 1544. Vicekonungen
flydde till Quito, men blef förföljd och dödad
i drabbningen vid Anaquito 18 jan. 1546. De nya
lagarna återkallades, och Pedro de la Gasca,
den förste presidenten i P:s öfverdomstol
(audiencia), fick i uppdrag att återställa
ordningen. Han besegrade i april 1548 Pizarro
på slätten Xaquixaguana (Sacsahuana) nära
Cuzco och gjorde en fördelning af län till de
trogne spanjorerna, hvilken förorsakade stort
missnöje. Efter åtskilliga oroligheter stadgades
kronans makt och myndighet fullständigt af don
Andrea Hurtado de Mendoza, markis af Cañete,
som var vicekonung 1555–61. Han skaffade
infödingarna goda präster, inrättade skolor
och anlade städer, införde odling af hvete,
vin och oliver samt införskref europeiska
husdjur. Vicekonungen don Francisco de Toledo
(1569–81) bestämde den tribut, som skulle betalas
af indianerna, och fritog alla under 18 och öfver
50 år därifrån. Af fruktan för att de infödde
skulle samlas till resning mot spanjorerna
omkring den siste namnkonungen af inka-ätten,
lät han gripa denne unge oskyldige furste,
Tupak Amaru, hvilken höll ett litet hof,
och afrätta honom i Cuzco (1571). Indianerna
styrdes direkt af infödda höfdingar, som egde
att sköta skatteuppbörden och innehade en viss
administrativ myndighet. Höfdingsbefattningen
blef ärftlig, och dess innehafvare åtnjöt flera
privilegier. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free