Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peter. 4. P. IV den präktige - Peter (sp. Pedro), kejsare af Brasilien - Peter. 1. P. I af Alcantara - Peter. 2. P. II af Alcantara - Peter (sp. Pedro), den grymme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
637
Peter
638
Epilas slagfält (1348) blef unionen emellertid
sprängd af konungens trupper. P. begagnade
sin seger med vis måtta och sköt sin sak med
nationen under justician, hvars stora betydelse
i Aragoniens historia egentligen först då
började. Själfva tvistefrågan bilades af sig
själf, då en son 1351 föddes åt konungen. Äfven
efter den konstitutionella konflikten var P
:s regering ett nästan oaf brutet krig. Än
gällde det det upproriska Sardinien, än dess
försvarare Genua, och 1356 började de långvariga
striderna med Kastilien, där P. mestadels stod
på Henriks af Trastamara sida. P. var en sträng
och hård man, af ett lidelsefullt lynne, men
full af kraft och skarpsinne. Han tämde sin
trotsiga adel, han värnade noga om rättvisan,
men försmådde ej heller kunglighetens yttre
ståt. Han inrättade Huescas universitet. P. var
tre gånger gift: 1338 med Maria af Navarra, 1347
med Eleonora af Portugal och 1349 med Eleonora
af Sicilien. Kj.* Peter (sp. Pedro), kejsare af
Brasilien: 1. P. I af Alcantara, son till konung
Johan VI af Portugal, f. 12 okt. 1798 i Lissabon,
d. där 24 sept. 1834, fördes 1807 till Brasilien
med hela den portugisiska konungafamiljen,
då den flydde undan Napoleons soldater. En
försummad uppfostran" kunde icke kväfva P
:s rika anlag; i vissa saker förvärfvade han
sig på egen hand grundliga kunskaper, medan
hans kraftfulla och humana väsen tillvann
honom brasilia-nernas sympatier. Då konung
Johan år 1821 reste tillbaka till Portugal,
kvarstannade dom Pedro i Brasilien som regent;
men brasilianerna ville slita förbindelsen med
Portugal, proklamerade 7 sept. 1822 Brasiliens
suveränitet och utropade 12 okt. s. å. P. till
landets förste "konstitutionelle" kejsare. Såsom
rättmätig arftagare tillträdde han 10 mars 1826
äfven Portugals krona (under namnet P e-ter IV),
gaf landet en författning (Carta de ley, i april)
och lämnade 2 maj denna krona åt sin sjuåriga
dotter, Maria da Gloria. Genom olyckliga fälttåg
och konstitutionella konflikter med riksdagen kom
P. emellertid på spänd fot med sitt brasilianska
folk, och 7 april 1831 lade han sin krona i
sin lille sons, Peter II:s, händer, inskeppade
sig såsom "hertig af Braganca" till Europa och
egnade nu alla sina krafter åt att återställa
åt sin dotter hennes krona, som hans broder dom
Miguel 1828 ryckt till sig. Med understöd af
regeringarna i London och Paris rustade P. till
sitt fäderneslands eröfring, tog Azorerna till
operationsbas, bemäktigade sig Oporto, intog
efter flera framgångar Lissabon (juli 1833) och
tvang till sist sin broder till kapitulation (maj
1834). P., som af cortes kallades till regent,
afled efter endast några månader. P. var två
gånger gift: 1817 med ärkehertiginnan Leopoldina
af Österrike och 1829 med prinsessan Amalia af
Leuchtenberg (d. 1873), syster till svensk-norska
drottningen Josefina. Litt.: Grosse, "Dom Pedro
I" (1836).
2. P. II af A l c a n t a r a, den
föregåendes son, f. 2 dec. 1825 i Kio d©
Janeiro, d. 5 dec. 1891 i Paris, blef efter
faderns tronafsägelse 7 april 1831 utropad
till kejsare. Under hans minderårighet fördes
regeringen af ett regentskap, men redan 23 juli
1840 förklarades P. myndig. Första åren af P
:s egen regering oroades genom flera uppror,
och blott småningom er- j holl Brasilien
lugn. Se-1 nare afbröts rikets fred genom
krig mot diktatorerna Eosas i Buenos Aires
(1850-52) och Lopez i Paraguay (1865 -70) I
de inre partistriderna ställde P. sig strängt
på konstitutionens grund, men utvecklade en
liflig verksamhet för sitt lands ekonomiska och
sociala utveckling genom vägars anläggande, genom
ansatser till förbättrande af folkundervisningen
och hären, genom uppmuntrande af invandringen
m. m. Synnerlig ifver ådagalade han för
slafveriets upphäf-vande i Brasilien. Genom
sina välvilliga tänkesätt, sin grundliga och
mångsidiga bildning (han företog flera resor
till Nord-Amerika och Europa, hvarvid äfven
Sverige besöktes) och sitt intresse för sitt
lands väl förvärfvade han allmän aktning. Men
hans dotter (i giftermålet med den sicilianska
prinsessan Teresia, f. 1822, d. 1889) Isabella,
f. 1846, sedan 1864 förmäld med grefven af Eu
(se d. o.; af huset Bourbon) åtnjöt lika litet
som sin make samma popularitet. Den politik i
slaffrågan, hvilken hon i egenskap af regentinna
under faderns resa till Europa (1887-88) följt
(se Brasilien, sp. 22), gaf stark näring åt den
republikanska agitationen. En sammansvärjning
bildades, och en militärrevolt i Eio de
Janeiro (15 nov. 1889) nödgade P. att jämte
sin familj fly till Europa. P:s dotter och
mag äro bosatta i Frankrike. Litt. : Mosse,
"Dom Pedro II, empereur de Brésil" (1889).
1. Kj.» 2. (N.H-tz.).
Peter (sp. Pedro), den grymme, konung af
Kastilien, f. 30 aug. 1334 i Burgos, efterträdde
1350 sin fader, Alf öns XI, i Kastilien och
Leon. På tillsky ndelse af sin moder, Maria af
Portugal, medverkade P. till aflifvandet af hans
faders älskarinna Eleonora de Guzman (1351). Det
hat, som därigenom drabbade honom, ökade han
genom sin trolöshet och sitt lättsinne, då han
för sin älskarinna Maria de Padilla försköt två
gemåler (Blanche af Bourbon och Juanna Fernandez
de Castro). Hans grymma och baksluga förföljelser
emot adeln och kyrkan drogo interdikt öfver
hans land och bannstrålen öfver hans eget
hufvud. Hans halfbroder Henrik af Trastamara,
Eleonoras son, ställde sig i spetsen för de
missnöjde; men P. hycklade ånger för påfven,
och denne bemedlade 1361 ett stille- stånd,
hvarefter Henrik måste fly till Frankrike. Nu
kände P:s grymhet, ofta framkallad af girighet,
inga gränser. Då han till sist förklarade sina
barn med Padilla för äkta och laga tronarfvingar,
bildades mot honom en liga mellan Henrik af
Trastamara, påfven, Frankrike, Aragonien och Navarra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
