Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petöfi, Sándor (Alexander) - Petöfisällskapet - Peu à peu - Peucedanum, bot. - Peucer, Kaspar - Peuciner - Peucker, Eduard von - Peuerbach l. Peurbach äfven skrivet Purbach, Georg - Peumus, bot. Se Monimiaceæ - Peutinger, Konrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande schemata. Hans inflytande på denna
diktnings både innehåll och form blef därför
också stort och hälsosamt. Äfven i dramatik
försökte han sig, men med föga framgång; på prosa
blef han misslyckad. Hans dikter ha utgetts i en
massa upplagor (kritisk upplaga af Havas 1894)
och i större eller mindre antal öfversatts till
många språk, till tyska t. ex. af Kertbeny
(1853), Neugebauer (1878, 3:e uppl. 1909)
och Schnitzer (i 6 bd 1910). Till svenska har
ett stort antal af hans dikter öfverflyttats
från grundspråket af Birger Schöldström (i hans
Petöfi-biografi "Harposlag och svärdsklang",
1888) och hans broder Karl Vilhelm Schöldström
(märket Folmer i hans "Dikter", 1880)
samt från tyskan af V. E. Öman m. fl. Om P. i
den svenska litteraturen ha två vidlyftiga
afhandlingar sett dagen, af
B. Vikár i "Petöfi-könyvtár" 27–28 (1911) och
B. Leffler, "Petöfi Svédországban" (1912).
P:s staty (af A. Huszár) aftäcktes i Budapest
1882. Den förnämsta ungerska Petöfibiografien
utgafs af Z. Ferenczi i 3 bd 1896; jfr äfven
A. Fischer, "Petöfis leben undwerke" (1888).
K. B. W.
Petöfisällskapet (ung. Petöfi-társaság),
en skönlitterär förening i Budapest, stiftad
1876 till åminnelse af skalden Sándor Petöfi
(se d. o.). Den eger ett stort Petöfiarkiv,
understödjer Petöfiforskning och utger
skönlitterära verk samt räknas i rang stå närmast
efter Kisfaludysällskapet (se d. o.). Antalet
ordinarie medlemmar är begränsadt till 60.
K. B. W.
Peu à peu [pöapö], fr., småningom, efter hand.
Peucedanum L., bot., ett artrikt släkte
af tämligen högväxta, glatta örter med
flerdubbelt parbladigt delade blad,
mångstråliga flockar med hvita eller gula
blommor och platta frukter, tillhörande
fam. Umbelliferæ, underfam. Apioideæ. I kärr
och vid stränder förekommer allmänt i Sverige
P. palustre, mossrot, med kantig stjälk och
smala brunspetsade bladflikar. Den andra svenska
arten, P. oreoselinum, har vigglika bladflikar
och trind stjälk och förekommer sällsynt på
grusig betesmark i Skåne och på Öland. Båda
dessa arter ha förut haft medicinsk användning.
G. L–m.
Peucer [pö’jser], Kaspar, med. professor i
Wittenberg, Melanchthons måg och kurfursten
Augusts i Sachsen lifmedikus, f. 1525 i Bautzen,
d. 1602 i Dessau, var hufvudman för den
s. k. kryptocalvinismen (se d. o.) samt blef
till följd däraf 1574 dömd till fängelse, sedan
han låtit förmå sig att underteckna en skrift,
hvari han medgaf, att han sökt i Sachsen införa
en främmande lära. Efter 12-årig, delvis hård
fångenskap blef han 1586 frigifven och fick
därefter anställning som lifmedikus hos fursten
af Dessau. Bland hans skrifter har i synnerhet
Commentarius de præcipuis divinationum generibus (först utgifven 1553)
utkommit i flera uppl. Jfr
Henke, "K. P. und Nik. Krell" (1865).
Peuciner, germansk folkstam. Se Bastarner.
Peucker [pö’jker], Eduard von, preussisk general,
f. 1791, d. 1876, var som ung officer med i den
preussiska hjälpkår, som deltog i Napoleons
fälttåg mot Ryssland 1812, deltog 1813–14
med utmärkelse under Yorck i befrielsekriget
mot Napoleon, blef 1822 major och ifrade de
följande åren för införande af tändnålsgeväret
i preussiska armén. P. blef 1842 generalmajor,
var 1848
preussisk militärfullmäktig vid
förbundsmilitärkommissionen i Frankfurt
a. M. och var 15 juli 1848–10 maj 1849 (med
några veckors afbrott) krigsminister i den
provisoriska tyska centralregeringen samt hade
därefter befälet öfver de mot Baden opererande
förbundstrupperna. P. omorganiserade 1854–72
som generalinspektör för det militära
uppfostrings- och utbildningsväsendet de
preussiska krigsskolorna och bidrog därigenom
väsentligt att lyfta den tyska officersbildningen
till dess nuvarande höga ståndpunkt. Han blef
1858 general af infanteriet. Han skref ett på
omfattande studier grundadt arbete,
Das deutsche kriegswesen der urzeiten (3 dlr, 1860–64).
1869 blef P. led. af svenska Krigsvet. akad.
Peuerbach l. Peurbach [pö’jer-], äfven skrifvet
Purbach, Georg, österrikisk matematiker
och astronom, f. 30 maj 1423 i Peuerbach,
Ober-Österreich, d. 8 apr. 1461 i Wien,
studerade vid universitetet i Wien, företog
sedan flera resor i Tyskland, Frankrike och
Italien samt blef efter sin hemkomst lärare vid
nämnda universitet, där han med stor framgång
verkade till sin död. I sin lärobok
Theoricæ novæ planetarum (1471?; flera uppl. och öfv.)
lämnade P. en framställning af planetteorien,
för hvilken redogörelse saknades i Sacroboscos
kompendium. Äfven för undervisningen i aritmetik
utgaf han en lärobok,
Opus algorismi (1492; flera gånger omtryckt under olika titlar),
i hvilken han tog hänsyn äfven till de arabiska
räknemetoderna, ehuru alla räknesätt med sorter
uteslötos, så att blott quattuor species samt läran
om progressioner och rotutdragning behandlades.
Dessutom företog han sig att beräkna en ny sinustabell,
som bättre än Ptolemaios’ och arabernas tabeller
skulle tillgodose behofvet vid de astronomiska
räkningarna. Han ville aflysa sexagesimalräkningen,
men vågade icke taga steget fullt ut, och indelade
därför radien i 600,000 delar samt beräknade sinus
för hvar tionde minut. Endast inledningen till denna
tabell utgafs (1541, af Schöner, med titeln
Tractatus super propositiones Ptolemæi de sinubus et chordis).
Bland hans öfriga arbeten må nämnas
Quadratum geometricum (1514) och
Tabulæ eclipsium (s. å.).
P:s öfversättning af Ptolemaios’ "Almagest" blef
genom hans förtidiga död oafslutad.
(B–d.)
Peumus, bot. Se Monimiaceæ.
Peutinger [pö’j-], Konrad, tysk humanist,
f. 1465, d. 1547, idkade studier vid humanismens
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
