Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Physiologus - Physocalymna, bot. - Physophora, zool. Se Physophoridæ - Physophoridæ, zool. - Physopoda, zool. Se blåsfotingar - Physostigma, farm. Se Kalabarbönor - Physostomi, zool. - Phytelephas, Elfenbenspalm, bot. - Phyteuma, bot. - Phytocrene, bot. Se Icacinaceæ - Phtytolacca, bot. - Phytolaccaceæ, bot. - Phytolaccineæ, bot. Se Phytolaccaceæ - Phytometridæ, zool. Se Mätarfjärilar - Phytophaga, zool. - Phytophthires, zool. Se Växtlöss - Phytophthiridæ, zool. Se Växtlöss - Phytophthora, bot. - Phytoptidæ, zool. Se Gallkvalster - Phytoptus, zool. Se Gallkvalster - Phytosarcondina, bot. Se Mycetozoa - Phytosaurus, paleont. Se Beledon - Phönixberg, Poul Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
797
Physiologus-Phönixberg
798
Physio’logus (lat., "den naturkunnige", af
grek. jy’sis, natur, och lofgos, lära), titel
på en sedelärande uppbyggelsebok, som tillika
var ett kompendium i naturhistoria och under
medeltiden nyttjades i många länder. Den var
ursprungligen en
Elefanten ätande af mandragora. Bild ur en
Physiologus-handskrift från 1100-talet.
naturhistorisk skildring af åtskilliga djur, men
redan medeltidens äldsta skriftställare började
att i kristligt allegorisk riktning omtyda de
skildrade djurens egenskaper. Ehuru ej öfversatt
på svenska, begagnades denna skrift flitigt
i Sverige. Se K. Forsstrand i "Ord och bild",
1898. - Jfr Ovidius moralizatus.
Physocaly’mna Pohl, bot., trädsläkte af
fam. Lythraceæ, med l art, Ph. scaberrimum,
i tropiska Syd-Amerika, blommande på bar
kvist. Dess rosenröda ved är hård och tung och
utgör det äkta eller brasilianska rosenträet. Det
är högt skattadt i konstsnickeriet.
G. L-m.
Physo’phora, zool. Se Physophoridæ.
Physophöridæ, zool., en familj tillhörande
Si-phonophora. Stammen är kort, bär
en liten luftkammare; flera simklockor;
känselindividerna anordnade i två kransar,
som omge när- och könsindividerna. Släktet
Physophora lefver i Medelhaf-vet och Atlantiska
oceanen. Se C æ l e n t e-rata, sp. 486-487.
L-e.
Physo’poda, zool. Se Blåsfotingar.
Physosti’gma, farm. Se Kalabarbönor.
Physo’stomi, "blåsmunnar", zool., en
af Joh. Muller uppställd underordning eller
ordning bland benfiskarnas (Teleostei) ordning
eller underklass. Se Benfiskar och Fiskar,
sp. 418. u- L.*
Phyte’lephas R. & P., Elfenbenspalm, bot.,
palmsläkte, utgörande typen för underfamiljen
Phytelephantineæ af Palmæ. Det mest utmärkande
för släktet är dess frukters hvita, benhårda
fröhvita, "vegetabiliskt elfenben" kallad,
hvilken liksom elfenben kan förarbetas till
smärre konstföremål och prydnader och särskildt
har mycket stor användning till fabrikation
af knappar, tärningar, spelmarker o. d. De
s. k. elfenbensnötterna, brasilianska stennötterna,
tagua exporteras i stor
mängd i synnerhet från Magdalenaflodens
mynning. Släktet tillhör den nordligaste
tredjedelen af Syd-Amerika, där det uppträder
med 4 arter, af hvilka Ph. macrocarpa är den
viktigaste. Se Cell, fig. 3 B, sp. 1392.
O. T. S. (G. L-m.)
Phyteu’ma L., bot., örtsläkte af
fam. Campa-nulaceæ, underfam. Campanuloideæ,
med 40 arter, de flesta förekommande
i södra och mellersta Europa och östra
Medelhafsområdet. Kronan är till basen delad
i fem flikar, under blomningen fria eller
sammanhängande i spetsen. Blommorna
sitta i ax eller hufvud. I Sverige
förekommer (endast i Medelpad, Stöde socken)
Ph. nigrum med mörkvioletta blommor i aflångt
ax. Ph. spicatum med hvitgröna blommor är inhemsk
i Norge och Danmark och har ätliga rötter.
G. 1^-m.
Phytocre’ne, bot. Selcacinaceæ.
Phytola’cca L., bot., växtsläkte af
fam. Phyto-laccaceæ, med 26 örter, buskar
eller träd i tropiska och subtropiska
länder. Blommorna äro två-könade eller
enkönade, med enkelt fembladigt hy lie,
ståndarna 10-20, frukten är bär med ofta
mörkröd saft. I Europa odlas ofta den från
NordAmerika härstammande Ph. decandra. Dess bär
innehålla en svartröd saft, som användes till
färg-ning af konditorivaror, vin m. m. (se
K e r m e s- bär); rötterna äro starkt
purgerande. Ph. dioica, om b u 1. umbü,
är ett i Peru och Argentina inhemskt, mycket
hastigt växande U ad med nedtill mycket tjock,
saftrik stam, som ofta odlas vid Medelhafvet._
G- L-m.
Phytolaccäceæ, bot., växtfamilj af
ser. Centro-spermæ, underser. Phytolaccineæ,
med omkr. 115 arter i de tropiska och medelvarma
jordbältena. Hithörande växter äro örter, buskar
eller träd med spiralställda, enkla blad, som
oftast äro glatta. Blommorna, vanligen i klasar
eller ax, ha oftast enkelt blomhylle af 4-5 blad,
antingen foderblad-eller kronbladlika. Ståndarna
äro 4 ä 5 eller talrika. Fruktbladen äro
l-talrika, fria eller sammanväxta till en,
oftast öfversittande pistill. Frukten är bär
eller kapsel. Familjens nytta är ringa. Bären
af Phytolacca (bacca Phytolaccæ] och Rivina
användas till färgning. De unga skotten af flera
Phytolacca-&Tter ätas. Medicinsk användning ha
Phytolacca-&rivT och Petiveria m. fl., som ha en
utpräglad hvitlökslukt. Rivina lævis med vackra
röda bär är en i växthus vanlig prydnadsväxt.
G- L-m.
Phytolaccineæ, bot. Se Phytolaccäceæ.
Phytome’tridæ, zool. Se Mätarfjärilar.
Phyto’phaga, zool. 1. Dets. som växtstek-lar
(se d. o.). - 2. En familjegrupp bland
skalbaggarna, omfattande fam. Cerambycidæ
(se d. o. och Långhorningar), Chrysomelidæ
(se d. o.) och Bruchidæ (se F r ö v i f l a r).
2. G. A-z.
Phytophthires, zool. Se Yäxtlöss.
Phytophthiridæ, zool. Se Yäxtlöss.
Phyto’phthora, bot., svampsläkte af
fam. Pe-ronosporaceæ, med ett fåtal arter
parasiterande på landväxter. Flera arter
förorsaka farliga sjukdomar på kulturväxter;
mest bekant är Ph. injestans, som är orsaken
till potatissjukan (se d. o.). G. L-m.
Phyto’ptidæ. zool. Se G a lik vals t er.
Phyto’ptus, zool. Se Gallkvalster.
Phytosajcodina, bot. Se Mycetozoa.
Phytosäu’rus, paleont. Se B e l o d o n.
Phönixberg, Poul Johannes, dansk boktryckare,
f. omkr. 1680, d. 1729, skref 1712-18 ett antal
tillfällighetsdikter om krigshändelserna och
utgaf 1722 Tobaksdiskurser (12 skämtsamma
berättelser), som länge voro en omtyckt
folkläsning, samt ett månadsblad Den jorkerte
Mercurius (1726 -28), närmast satiriskt. Mest
bekant blef han likväl genom sitt eftertryck
(1725) af de två första delarna af Holbergs
komedier, hvilket var så illa hopkommet, att,
som Holberg själf skref, "nästan hvarje rad
innehöll en oriktighet". E. Ebg.
Ord, som saknas under Ph, torde sökas under F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
