Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 801-802 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Piacenza - Piacenza, hertig af. Se Lebrun, sp. 1474 - Piacevole, mus. - Pia corpora. Se Milda stiftelser - Piada. Se Nea-Epidauros - Pia desideria - Piaff, ridk. - Piaffera. Se Piaff - Pia fraus - Piaggia, Carlo - Pia mater, anat. - Pian, med. - Piana dei Greci - Pianciani, Luigi - Pianino, mus. - Pianist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prästseminarium, lärarinneseminarium, tekniskt
institut, ett stadsbibliotek (omkr. 145,000 bd,
öfver 2,000 inkunabler) samt ett 1903 bildadt
museo civico (antikviteter, tapeter och några
taflor). Omkr. 2 km. ö. om staden ligger det
af kardinal Alberoni (som dog 1752 i P.) 1751
stiftade prästseminariet Collegio Alberoni. –
P. är forntidens Placentia, som 218 f. Kr. blef
en romersk koloni, viktig genom sitt läge vid
Via æmilia och Poöfvergången. Under medeltiden,
då två konsilier höllos där (1095 och 1132),
behärskades P. omväxlande af olika adelssläkter
och kom 1313 till Visconti och 1545 till
Farnese, hvarefter det delade Parmas öden. Yid
P. besegrade en österrikisk härafdelning under
fursten af Liechtenstein 16 juni 1746 en förenad
fransk-spansk truppstyrka under generalerna
Gages och Maillebois.
1. (J. F. N.) 2. (J. F. N. L. W:son M.)

Piacenza [-tje’ntsa], hertig af. Se L e b r u n,
sp. 1474.

Piacevole [-tjëvåle], mus., efter behag. Jfr A
p i a c er e.

Pi’a co’rpora, lat. Se Milda stiftelser.

Pia’da. Se Nea-Epidauros.

Pi’a deside’ria, lat., "fromma önskningar";
titel på ett arbete af Ph. J. Spener (1675).


Piaff (fr. piaffe), ridk., traf på stället,
d. v. s. att hästen under hög grad af samling
utför samma fotflyttning som vid traf (se d. o.),
men dock ej
förflyttar sig från den plats, där fotflyttningen
började (se fig.). – Piaffera, utföra
piaff.
B. C-m.

Piaffera (fr. piaffer). Se Piaff.

Pia fraus, lat., "fromt bedrägeri", svek, som
begås i god afsikt, bedrägeri i kyrkans tjänst.

Piaggia [pia’ddja], Carlo, italiensk
Afrikaresande, f. 1827, d. 1882 i Afrika,
begaf sig ung till Alexandria som handtverkare
och 1856 till Kartum, där han anställdes
i handelsföretag. 1860 medföljde han
Antinori på dennes resa till Gasellflodens
område. 1863 beredde han sig tillfälle att
besöka njam-njam-folket, hos hvilket dittills
ingen .europé uppehållit sig. På hemvägen
stannade han nära ett år (maj 1864-mars
1865) bland man-dengaerna i Tombo. Sedan 1871
genomströfvade han, under utöfvande af åtskilliga
handtverk, Abessinien, gallaernas land och
kusttrakterna vid Röda hafvet samt följde 1876
den italienske ingenjörofficeren Romolo Gessi
till Nilsjöarnas område, hvarvid han närmare
utforskade Somersetfloden. Han gjorde därefter
en resa till Godjam, i Abessinien, samt slog
sig, efter ett kort besök i Italien, åter ned i
Kartum. Sina viktigaste forskningsresor beskref
han i arbetet DeW arrivo fra i Niam Niam e del
soggiorno sul lago Tzana* (1877). Hans etno-

Tryckt den 28/io 14

grafiska samlingar förvärfvades af etnografiska
museet i Berlin.

PFa ma’ter (lat., "den fromma modern"), anat.,
mjuka hjärnhinnan. Se Hjärnhinnor.

Piän (sp.), med., en specifik smittsam
sjukdom, som karakteriseras af smultron-
eller hallonlik-nande knottror på huden,
hvilka ha en papillo-matös (se P a p i 11
o m) byggnad. Sjukdomen finnes endast i de
tropiska länderna, men är där utbredd inom
alla världsdelarna och har på olika ställen
olika namn, af hvilka de vanligaste äro Pian,
Yaws (Afrika), Boubas (Antillerna); i Europa
kallas den på grund af utslagets hallonliknande
utseende Frambæsia tropica. Äfven namnet
Poly-papillõma tröpicum är föreslaget. Efter
en inkuba-tionsperiod af ett par veckor intill
flera månader börjar sjukdomen med allmänna
symtom, feber, hufvudvärk, ledsmärtor och ett
fjällande utslag; därefter kommer utbrottet af
de karakteristiska pa-pillomen och kan fortgå
flera år. Stundom börjar sjukdomen med ett enda
papillom på det ställe, där smittan inträngt
(primäraffektion), sedermera efterföljdt af det
allmänna utbrottet. Utslaget sitter vanligen
kring munnen, näsöppningarna, analöppningen,
på könsdelarna, i hudvecken, men kan förekomma
mycket spridt öfver hela kroppen. Sjukdomen
skonar ingen ras. Den är utomordentligt smittsam
och förvärfvas vanligen under barnaåren;
hvarje hudlöshet eller sårnad kan tjäna till
ingångsport för smittan. Den är ej ärftlig. Man
har funnit vissa likheter mellan pian och
syfilis, men olikheterna äro också stora. Pian
har under hela sitt förlopp samma utseende,
under det att de syfilitiska symtomen bli i
hög grad växlande. De inre organen angripas ej
vid pian, sjukdomen är i det hela godartad och
kvarlämnar inga spår. Personer, som ha syfilis,
kunna få pian och tvärtom. Dess orsak är en
spirill, Spirochæta palli-dula, upptäckt af
Castellani. Den liknar syfilis-spirillen och kan
liksom denna ympas på apor och på dessa djur
framkalla liknande papillomatösa bildningar
som hos människan. Kvicksilfverbehand-ling
och antiseptisk lokalbehandling äro
ofta välgörande, men det är särskildt
jodkalium, som visat sig verksamt.
L. Mbg.

Piana dei Greci [grētji], stad uti italienska
prov. Palermo (Sicilien), s. v. om Palermo. 8,321
inv. (1911). Orten har sitt namn med anledning
af en där 1466 grundad koloni af albaneser
(greci), som efter sitt fäderneslands
eröfring af turkarna flydde dit och ännu i dag
bevarat sin nationaldräkt.
(J. F. N.)

Pianciani [-tjäni], Luigi, grefve, italiensk
patriot, f. 1810, d. 1890, trädde i påflig
tjänst, men lämnade den 1845 för att deltaga
i den nationella rörelsen, tillfångatogs 1849
af fransmännen och tillbragte sedan flera
år i landsflykt, hvarunder han bl. a. utgaf
Rome des papes (3 bd, 1859). 1861 och 1867
st ed han i Garibaldis skaror. 1865 invald i
deputeradekammaren, slöt han sig till vänstern
och var flera gånger kammarens vicepresident.

Pianino, mus., mindre piano med lodrätt eller
snedt stående strängar. Se Pianoforte.

Pianist, pianospelare. –
Pianistisk, som är utmärkande för pianofortets
klangförhållanden eller för det konstnärliga
pianospelet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>