Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Picardie - Picareskroman. Se Pikareskroman - Picart. 1. Étienne P. - Picart. 2. Bernard P. - Picart. 3. Pieter P. - Picavet, François Joseph - Pic Baba - Piccadilly - Piccini l. Piccinni, Nicola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Provinsen motsvarar dep. Somme samt
delar af Aisne, Oise, Pas-de-Calais och
Ardennes. Hufvudstad var Amiens. Namnet
P. (af oviss härledning, enligt någras
antagande på grund af invånarnas skicklighet
i att använda piken) förekommer icke före
1200-talet. På romarnas tid bildade landet
en del af Belgica secunda och var bebodt
af olika belgiska stammar: morini, ambiani,
veromandui, bellovaci och suessiones. Det
eröfrades af frankerna på 400-talet och
bildade en del först af konungariket Soissons,
därefter af Neustrien. Sedermera öfvergick det
till grefvarna af Flandern och bildade flera
mindre grefskap. Engelsmännen eröfrade P. 1346,
hertigarna af Burgund 1417. Ludvig XI förenade
det 1463 definitivt med franska kronan.
(J. F. N.)
Picareskroman. Se Pikareskroman.
Picart [pikar]. 1. Ëtienne P., fransk
kopparstickare, kallad L e E o m a i n, f. 1632
i Paris, d. 1721, studerade längre tid i Rom,
hvaraf han fick sitt tillnamn, och flyttade
senare till Amsterdam, där han afled. Han
graverade en stor mängd blad och anses för en
i det hela framstående konstnär, som grundlagt
det stora företaget att återge de förnämsta
bilderna ur det kungliga galleriet, utgifna i
gravyr i det berömda verket "Cabinet du roy". -
2. Bernard P., den föregåendes son, fransk
kopparstickare, f. 1673 i Paris, d. där 1734,
utbildades först af sin fader, sedan af Le Clerc
och var redan tidigt långt framskriden. 1710
flyttade han till Amsterdam, där han stiftade en
blomstrande skola. Hans arbeten räknas till ett
antal af 1,300, men icke allt är lika godt. Han
blef nämligen alltmer maniererad, hvilket icke
hindrade, att samtiden beundrade honom för
natursanning och grundlig kunskap. Han utförde
stick efter franska och främmande konstnärer
samt utgaf äfven sådana af egen uppfinning. Till
hans märkligaste arbeten hör en samling af 78
blad, färdiga och samlade 1738, bekanta under
titeln Impostu-res innocentes, där han på ett
förvillande sätt eftergjort äldre konstnärers
olika maner, i synnerhet Rembrandts. - 3. Pieter
P., kopparstickare, som lefde sin första tid i
Amsterdam, åtföljde Peter den store till Ryssland
1697 och afled på 1720-talet. Bland hans stick
märkes som det förnämsta det, som framställer
Slaget vid Poltava.
Picavet [-kava], Francois Joseph, fransk lärd,
f. 1851, har beklädt åtskilliga lärarplatser vid
olika undervisningsanstalter, senast vid Ëcole
pratique des hautes études, College Rollin och
Sor-bonne. P. är bibliotekarie och sekreterare
vid College de France. Utom en mängd uppsatser
och artiklar i tidskrifter har P. författat flera
arbeten i filosofiens historia (De Vorigine de
la sco-lastique en France et en Allemagne 1889,
Esquisse d’une histoire générale et comparée des
philoso-phies médiévales 1905, m. fl.), Ëducation
(1895) m. m. P. har grundlagt "Bibliothëque
de scola-stique médiévale" (1897 ff.) och
’’’Bibliothëque Internationale de l’enseignement
supérieur" (1898 ff.) och redigerar "Revue
internationale de l’enseignement" (sedan 1897).
Pic Baba, bergstopp. Se Karategin.
Piccadilly [pikədi’li], en af Londons
hufvudgator, går från Haymarket till Hyde
park corner, med eleganta butiker, klubbhus
och bostadshus.
Piccini [pittjlni] 1. Piccinni, Nicola, ita-
liensk operakompositör, f. 16 jan. 1728 i
Bari i konungariket Neapel, J. 7 maj 1800 i
Passy vid Paris, kom vid fjorton års ålder
till konservatoriet San Onofrio i Neapel,
där den berömde Leo och senare Durante blefvo
hans lärare. 1754 debuterade han som dramatisk
tonsättare i Neapel med Le donne dispettose
och skref sedermera ett l stort antal operor,
dels komiska, dels tragiska (man uppger deras
antal till öfver 130). En nästan exempellös
framgång hade 1760 i Rom hans komiska opera
Cecchina, ovvero La buona figliuola, som sedan
gjorde-furor på Europas flesta scener, äfven i
Stockholm (se nedan). Men 1773 läto de om-bytlige
romarna sin favoritkompositör falla för den honom
underlägsne Anfossi. På inbjudan af drottning
Marie-Antoinette öfverflyttade P. med hustru och
barn 1776 till Paris, där han fick ett årsanslag
af 6,000 frcs och fri bostad. Han erhöll nu i
uppdrag att komponera operan Roland (1778) till
en af Marmontel bearbetad text och hade med denna
en afgjord framgång, trots alla intriger. Under
dessa år inföll nämligen den i musikhistorien
anmärkningsvärda striden mellan P. och Glucks
anhängare ("piccinnister" och "gluckister"; se
Gluck), hvari P. själf dock förhöll sig passiv,
såsom varande en godmodig man af en för intriger
främmande natur. Sina största triumfer i Paris
vann han som direktör för den italienska trupp,
som inkallats för att omväxlande med den franska
spela på Stora operan. Där uppfördes hans mest
berömda italienska operor: utom ofvannämnda
"Cecchina" Le finte gemelle, La buona figliuola
maritata och II vago disprezzato. För att tafla
med Gluck komponerade P. enligt uppdrag Iphigénie
en Tauride, men blef senare färdig med detta sitt
verk, som emottogs ganska kallt (1781). Bland
hans öfriga franska operor må nämnas A tys,
Didon och Le faux lord, den sistnämnda ("Den
föregifne lorden" 1798), liksom "Roland"
(1781), gifven äfven i Stockholm, där utaf P:s
italienska operor uppförts La schiava ("Den
sköna slafvinnan" 1783), och "Cecchina" ("Sophie
eller Den dyg-diga landtflickan" 1788). -
Efter Glucks af resa från Paris fick P. en ny
rival i Sacchini, men hyste lika litet ovilja
eller afund mot denne som mot den andre, hvarom
bäst vittnar hans vackra loftal vid Sacchinis
begrafningsfest 1786. 1784 blef P. professor
vid Ëcole royale de chant et de déclama-tion
(hvarur konservatoriet 1793 framgick), men
miste denna anställning genom revolutionen och
återvände 1795 till Neapel. 1798 återkommen
till Paris, sag han all sin egendom försåld
eller skingrad ; till och med hans partitur voro
afyttrade. Han erhöll 5,000 frcs som ersättning
för sina förluster samt dessutom en pension,
hvarjämte en sjätte inspektorsbefattning vid
konservatoriet inrättades för hans räkning. -
Utom operor skref P. äfven några oratorier,
psalmer och andra kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
