Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pik - Pik. 1. Fisk. Se Fiskeredskap, sp. 449 - Pik. 2. Krigsv. - Pik. 3. Sjöv. - Pik, längdmått - Pik, tillnamn - Pika, sjöv. - Pikant - Pikarder. Se Adamiter 3 - Pikardiska nationen. Se Universitet - Pikardon - Pikareskroman. Se Aleman, Le Sage och Mendoza - Pika rärna, sjöv. Se Kaja - Pike - Piké, fr. piquet - Piké (fr. piqué; eng quilt) - Pikefall (Pikfall), sjöv. Se Gaffel 3 - Pikenerare. Se Fotfolk och Pik 2 - Pikera - Pike's peak - Piket, krigsv. - Piketpåle, krigsv. - Pikfall (Pikefall). Se Dirk och Gaffel 3 - Pik Hindáseh - Pik Kaufmann. Se Alaibergen - Piknometer. Se Pyknometer - Pikolin, kem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlöpande bergstoppar, t. ex. Pic du Midi i
Pyrenéerna, Pico de Teide på Tenerife, Picacho
de Veleta i Sierra Nevada i Spanien, Piton des
neiges på Réunion, Piz Bernina i Graubünden,
Pizzo centrale på S:t Gotthard, Fremont peak
i Rocky mountains, Galdhöpiggen i Norge.
Pik. 1. Fisk. Se Fiskredskap, sp. 449. –
2. Krigsv., ett stötvapen med långt träskaft
och smal järnspets, hvilket tillhörde det tungt
rustade manskapet vid fotfolket, de s. k.
pikenerarna (se Fotfolk). De gamle grekernas pikar
växlade på olika tider i längd mellan 2,5 och 5
m.; schweizarnas öfverstego ej 3 m. I början af
1500-talet var piken öfver 5 m. lång, förkortades
därefter under 1600-talet och kom småningom
under 1700-talet ur bruk, sedan bajonetten
införts. Längst bibehölls den som "halfpik"
(esponton, bardisan, se d. o.), 2–3 m. lång, i
infanteriofficerarnas utrustning. Jfr Fäktkonst,
sp. 210, Hasta, Lans och Spjut. – 3. Sjöv. De
främsta och aktersta skarpa delarna af ett fartyg
under tross- l. lastdäcket. Se vidare Gaffel.
2. H. W. W.*
Pik. 1. (Nygrek. pike), nygrekiskt längdmått =
1 meter. – 2. Turkiskt alnmått (= 0,686 m.;
i Egypten 0,58 m.). Se Arsjin.
Pik, tillnamn för flera svenska adelsmän under
medeltiden. Vapenbilden, en gråhvit mussla,
och namnet P., den järnskodda vandringsstafven,
häntyda på en af släktens fäder företagen längre
pilgrimsfärd. Hemvisten för släkten med musslan
synes ursprungligen ha varit gränstrakterna
af Västergötland, Småland och Halland. Denna
släkt är känd från början af 1300-talet till
1508 och egde en tid Gåsevadholm. Namnet P. har
tagits upp af flera på mödernet från släkten
härstammande personer, så väpnaren Fjällar
Pik (Gumshufvud) i början af 1400-talet. Så
torde äfven en annan Hallands-Västgötasläkt,
som i vapnet förde en ginbalk, omgifven af
två halfva liljor, kommit till namnet P. Se
K. H. Karlsson, "Medeltidssläkter med namnet
Pik" (i "Personhistorisk tidskrift", 1909).
C. M. St-k.
Pika, sjöv., medelst det s. k. pikfallet
upphissa piken af en gaffel. Se vidare Kaja.
R. N.*
Pikant [-a’ŋt], fr. piquant, eg. stickande;
starkt kryddad, kittlande för gommen;
sinnesretande; intagande genom yster liflighet;
kvick, "pepprad". – Subst. Pikanteri.
Pikarder. Se A dam i’t e r 3.
Pikardiska nationen. Se Universitet.
Pikardon [-då’ŋ], fr. picardant, ett sött
muskatvin från trakten af Montpellier, med 6–7
vol. proc. alkohol.
Pikareskroman (sp. estilo picaresco, af picaro,
odåga, skälm, skurk). Se Aleman, Le Sage och
Mendoza.
Pika rårna, sjöv. Se Kaja.
Pike, grekiskt längdmått. Se Grekland, sp. 250,
och Pik.
Pike, fr. piquet, ett kortspel, som sannolikt
uppfanns i Frankrike och säges bära sin
uppfinnares namn. Pike spelas af två personer,
hvilka hvardera få 12 af de 32 kort, som
begagnas, medan de 8 återstående korten bilda
köpkort (talong). Se "Små spelböcker" 8: "Piquet"
(1913).
Tryckt den 7/n 14
Pike (fr. piqué, af piquer, sticka; eng. quilt),
ett slags tätt bomullstyg, på hvars yta upphöjda
och fördjupade ställen omväxla, så att tyget
ser ut som vore det stickadt. Pike brukas mest
till västar och sängtäcken. Det väfves med dubbel
varp, och på vissa ställen upplyftas trådar från
den undre varpen samt inväfvas kring inslagen
i öfverväfven. De sålunda uppkomna anbinde-
eller snittlinjerna te sig som fördjupade fåror,
medan de af dem inneslutna fälten, där väfvarna
ligga löst på hvarandra, framstå upphöjda. Genom
inväfning af tjocka, mjuka fyllnadsinslag
höjes effekten ytterligare. Med jacquardmaskin
framställas äfven mera invecklade piké-mönster. I
finare sorter utgöres den öfre varpen ofta af
silke. Mycket närbesläktad med denna bindeart
är s. k. m a t e l a s s e (se d. o.).
(G. A. W.)
Pikefall (Pikfall), sjöv. Se Gaffel 3.
Pikenerare. Se Fotfolk och Pik 2.
Pikera (fr. piquer, eg. stinga), göra ett tyg
uddigt i kanten (medelst ett slags krusigt järn);
reta, sticka, förarga. - P i k e r a d, stucken,
förnärmad. - Pikerade mosaikarbeten. Se Inta r
s i a, sp. 751.
Pike’s peak [pai’ks pī’k], bergstopp i Rocky
mountains i nordamerikanska staten Colorado,
16 km. v. om Colorado springs, omkr. 4,300
m. hög. Den upptäcktes 1806 af general
Zeb. M. Pike och har gifvit namn åt ett
rikt guldfält. 1891 öppnades en 14 km. lång
kuggstångsbana efter Abts system från Engelman’s
cañon för att föra turister till toppen;
höjdskillnaden är omkr. 2,300 m., största
stigningen 25 proc. Från Colorado springs går
en bergbana s. om P. till guldfälten vid Cripple
creek, slingrande sig utmed bråddjupens rand och
passerande 9 tunnlar, ett tekniskt mästerverk.
(J. F. N.)
Piket (fr. piquet), krigsv. 1. En truppafdelning,
som hålles i beredskap att i händelse af behof
genast utrycka. Piket förekommer i garnison
och i läger, särskildt som eldsläckningspiket,
samt vid förposttjänsten i fält. Benämningen
har i Sverige blifvit utbytt mot beredskap
(se d. o.). - 2. Personal och materiel i
beredskap. Inom flottan kallades förr fartyg,
båtar och utposter, afdelade för bevakning,
med gemensamt namn piket. Benämningen kvarstår
inom kustartilleriet med delvis ändrad
betydelse. Ombord användes ordet som benämning
på det vaktkvarter af officerare, kadetter eller
underofficerare, som senast förrättat vakttjänst.
1. C. O. N. 2. H.W-1.
Piketpåle, krigsv., en järnskodd
påle, som begagnas vid utstakning af
skottlinjer och befästningsanläggningar.
H. \V. W."
Pikfalj (Pikefall). Se Dirk och Gaffel’3.
Pik Hindåseh, alnmått. Se Endaseh.
Pik Kaufmann. Se Alaibergen.
Piknomëter. Se Pyknometer.
Pikolin (af lat. pix, beck, och o’leum, olja),
kem., metylpyridin, förekommer i tre olika
isomera former, a-, /?- och 7-pikolin, hvilka
skilja sig genom metylgruppens ställning till
kyäfveatomen.
Pikolinerna äro liksom pyridin flyktiga baser,
något starkare än detta, och förekomma
tillsammans med pyridin i de produkter,
som bildas vid torrde-stillation af ben och
andra kväfvehaltiga organiska ämnen samt i
stenkolstjära. Pikolinerna äro färg-
21 b. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
