- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1113-1114

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pobjedonostsev, Konstantin Petrovitj - Poblet, klosterruiner. Se Montblanch - p. occ. - Poccetti, Bernardino - Pocci, Franz - Pochette, mus. - Pockenholts. Se Guajakved - Pocker - Pocket - Pockiforsen - Poco, mus. - Pocock, Edward - Poconchi l. Pokontsi - Podager - Podagrion, zool. Se Pteromalidæ - Podaleirios, grek. myt. Se Machaon - Podaliriinæ, zool.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1113

Poblet-Podaliriinæ

1114

Rossii ot Peterbur ga do Kryma (1864). P. blef
konsultativt råd i justitieministeriet 1865,
senator 1868, medlem af riksrådet 1872 och
1880 öfverprokurator för den heliga synoden,
hvilket ämbete han med utomordentlig makt och
skärpa förvaltade ända till 1905. Efter mordet
på Alexander II var P. den, som förstörde det
utkast till en konstitutionell författning, som
hittades bland kejsarens papper, och hindrade
Loris Melikovs kompromissande politik. I sin
politik var P. en orubblig värnare af ortodoxien
och det absoluta tsardömet och hade stort,
delvis ödesdigert, inflytande på den ryska
utvecklingen under Alexander III. Som chef för
den ryska statskyrkan (under kejsaren) uppträdde
han strängt mot alla frireligiösa rörelser och
andra trosbekännelser, men verkade nitiskt för
det ryska prästerskapets sedliga och ekonomiska
höjning. I sitt personliga lefverne var P. en
oförvitlig karaktär, med grundlig klassisk
bildning. 1896 utgaf han en samling filosofiska
och etiska studier med titeln Moskovskij sbornik
(4:e uppl. 1897, tysk öfv., "Streitfragen
der gegenwart", 1897), hvari han populärt
framställde sin egen världsåskådning. Grundfelet
i den västerländska kulturen låg enligt hans
uppfattning i rationalismen, parlamentarismen,
pressfriheten, en onödig folkupplysning och i
dogmen om människans goda natur. Sina stats-
och civilrättsliga fackstudier samlade han i
Kurs grazjdanskago prava. En systerdotter till
P. är gift med den danske konsuln Thor Lange
(se d. o., sp. 1135) i Moskva. A-d J. Poblet,
klosterruiner. Se Montblanch. p. OCC.,
förkortning för fr. par occasion, tillfälligtvis.

Poccetti [påtje’tti], Bernardino, italiensk
målare, f. 1542 i Florens, d. 1612, tillhörde
familjen B a r b a t e 11 i, men kallas oftast på
of-vanstående sätt samt hade dessutom binamnen
Bernardino d alle f a c-c i a t e och B. dalle
grottesche. Detta berodde på hans förmåga som
dekoratör. Han utmärkte sig nämligen dels i
att måla fasader med fantastiska figurer och
medaljonger med en färgad framställning,
dels ock i att utföra takarabesker med
lörträfflig anordning och vackra detaljmotiv,
som i Uffizi, i det inre af Pål. Yecchio och
i flera kapell. Dessutom målade han en mängd
lynettfresker i de florentinska klostergårdarna,
såsom i S. Marco och Annunziata, vanligast med
innehåll ur legendhistorien. Det utmärkande för
honom är

hans naiva, oaffekterade framställning midt
i det manierade tidehvarf, i hvilket han
lefde. C. R. N.*

Pocci [på’ttji], Franz, grefve, tysk
skriftställare, f. 1805 i München, d. 1876, var
verksam som tecknare, målare och författare af
diktsamlingar, barnböcker m. m.

Pochette [påjä’tt], fr. (it. poccelta,
eg. liten ficka), mus., en liten smal violin,
som kunde bäras i fickan och på 1600-1700-talen
begagnades af danslärare vid deras lektioner. Den
hade tre strängar, stämda i c1, g1, d2.
A. L.*

Pockenholts (ty. pockholz, af pocken, koppor,
syfilis, och holz, trä). Se Guajakved.

Po’cker (da. pokker, isl. püki, ond ande; jfr
eng. puck), djäfvulen, hin, den onde.

Pocket [på’kit], eng., liten urholkning i
guldförande lager, innehållande guld.

Pockiforsen i Lilla Lule älf. SePåkeforsen.

Poco, it., mus., något litet, icke mycket,
t. ex. p. largo, p. forte, poco meno, poco piü
o. s. v.; p. a p., småningom.

Pocock [påü’kåk], Edward, engelsk orientalist,
f. 1604, d. 1691, 1630 kaplan vid engelska
faktoriet i Aleppo och 1636 professor i arabiska
i Oxford, anträdde 1637 en flerårig studieresa
till Orienten, öfvertog 1648 den hebreiska
professuren i Oxford, men vägrade 1649 att
gå independenteden och kom därför först efter
restaurationen (1660) i tryggad besittning af
sitt ämbete. Han utgaf bl. a., på arabiska och
latin samt med lärda noter, Specimen historias
arabum (1649; ånyo utg. af White 1806), Porta
Mosis (utdrag ur Maimonides’ kommentar till
Mischna; 1655), Annales Eutychii (1658) och
Gre-gorii Abuljaragii historia dynastiarum
orientalium (1663). P:s teologiska arbeten
utkommo samlade 1740. Se biogr, af Twclls 1740.

Poconchi 1. P öko n t si [påkå’ntji], en
centralamerikansk indianstam. Se Indianer och
Mayaspråken.

Podäger (grek. poda’gra, af pus, gen. podofs,
fot, och agra, affektion), gikt i foten. Se
Gikt. - Podagri’st, person, som lider af podager.

Podagrion, zool. Se Pteromalidæ.

PodaleVrios, grek. myt. Se M a c h a o n.

Podaliriinæ, Anthophorifnæ, zool., underfamilj
af solitära (ensamlefvande) bin, hvilkas honor
ega styfva och täta samlingshår för frömjöl på
bakbenens skenben. Hit höra vanligen stora och
klumpigt byggda bin med starkt luden kropp. Sina
celler anordna de i lerhaltig mark, i håligheter
i gamla murar eller trästubbar. Cellerna
äro invändigt beklädda med ett slätt lager,
som åtminstone hos några arter delvis utgöres
af vax, ett eljest hos solitära bin ytterst
ovanligt byggnadsmaterial. I de på detta
sätt tätgjorda cellerna hopsamlas förråd af
såväl frömjöl som tunnflytande honung, ofvanpå
hvilken ägget flyter. -Familjen är i sydligare
länder mycket artrik; särskildt gäller detta
det stora släktet Anthophora (Podalirius),
pälsbin 1. väggbin, af hvilket dock blott 4-5
arter äro funna i Sverige. Genom sin täta,
raggiga behåring och sin groft byggda kropp
erinra dessa bin om små humlor. Särskildt gäller
detta den i södra Sverige allmännaste arten,
den 13-15 mm. långa Anthophora parietina, som
har en mycket växlande färg på sin hårbeklädnad,
men ofta är öfvervägande svart, med de mellersta
bakkroppslederna ofvan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free