Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 777-778 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spongberg, Johan - Spongia - Spongia cerata - Spongaria - Spongin. - Sponginös. - Spongospora - Sponneck, Vilhelm Karl Eppingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

docent i arkeologi. 1833–34 företog han som
innehafvare af Thunska resestipendiet en studieresa
till Berlin och Leipzig, där han i synnerhet
påverkades af G. Hermann. Efter hemkomsten mottog
han anställning som huslärare i överståthållaren
Sprengtportens familj, där han kom i beröring med

societeten och tillegnade sig den förnämt sirliga
världsmannabelefvenhet, som hos honom förblef
ett utmärkande drag. Denna anställning beredde
honom äfven tillfälle till en ny utrikesresa med
längre uppehåll i Jena och Paris. Efter att 1837
ha utnämnts till e. o. adjunkt i grekiska språket
och 1842 erhållit den nyinrättade s. k. Höijerska
adjunkturen i samma ämne befordrades S. 1848
till e. o. professor med ett extra lönetillägg ur
kronprinsen Karls privatkassa samt efterträdde 1853
Palmblad som ord. professor i grekiska språket och
litteraturen. På denna plats, från hvilken han afgick
1874, verkade han hufvudsakligen som föreläsare
och examinator med lågande nit och stor framgång
för höjandet af det i djupt förfall råkade grekiska
studiet. Om hans föreläsningar, hvilka egnades åt
tolkningen af den grekiska litteraturens yppersta
prosaister och skalder, de förra tolkade på latin, de
senare på svenska, med minutiöst noggrant återgifvande
af originalets metriska form, har väl icke utan skäl
sagts, att de voro mera väckande och lifvande än i
strängare mening undervisande. De erbjödo hvarken
någon metodisk, på granskning och klassificering
af handskrifter hvilande textkritik, eller någon
den nyare vetenskapens fordringar motsvarande
språkanalys. Men i stället hade de en underbar
förmåga att åt det alltid talrika auditoriet
meddela föreläsarens egen entusiasm för ämnet,
och hans individuella, vanligen högst genialiska,
uppfattning af den behandlade textens egendomligheter
och skönhet. Den estetisk-stilistiska synpunkten
var för S., liksom för hans förebild Hermann, den
förhärskande. Realia kommo i betraktande, endast för
så vidt det var behöfligt för textens förstående. Hans
af trycket utgifna litterära kvarlåtenskap är i
förhållande till det stora lärdomsrykte, som han
med skäl åtnjöt, förvånande liten. Förutom två
disputationer, den ena (pro gradu) innehållande
tolkning med kommentar af Pindaros 2:a pythiska
ode, den andra (för docentur) öfver Longinos’
skrift "Om den sublima stilen", utgaf han blott
tre akademiska program, det första som promotor
vid 1863 års promotion, innehållande en latinsk
öfv. af de 34 första kapitlen i Thukydides’ 2:a
bok, de båda senare under hans rektorsår (1865–66):
en metrisk öfv. af Sofokles’ Ajas, ett säkerligen
oupphunnet mästerstycke af poetisk öfversättarkonst,
om det också måste medges, att han stundom gått för
långt i att intvinga svenska språket i vissa för den
grekiska versbyggnaden egendomliga former. Ännu mera
framträder denna benägenhet i hans öfversättning

af Pindaros’ segersånger, som föreligger i tredubbel
omarbetning, men i alla fall långt ifrån fullfärdig,
och förvaras jämte den digra samlingen af hans öfriga
manuskript i Uppsala universitetsbibliotek. S.,
till sitt yttre en högrest och imponerande gestalt,
var i sitt uppträdande vanligen artigheten och
förbindligheten själf, men kunde också, när han
ogillade något eller man trädde honom för nära,
med sällspord uppfinningsförmåga skapa kraftuttryck,
som ej saknade bitande kvickhet. Se Minnesrunor af
A. M. Alexanderson i "Ny svensk tid-skr." (1888)
och af O. V. Knös i "Pedagogisk tid-skr." (s. å.).

^{A. M. A.}

Spongia, zool., farm.
Se Svampar 1. – Spongiös, svampaktig, svampig.

Spongia cerata och S. compressa, farm. Se Press-svamp.

Spongiaria, zool. Se Svampdjur.

Spongin. Se Albuminoider.

Spongiös. Se Spongia.

Spongospora Brunch., bot., ett svampsläkte, som är
nära släkt med Plasmodiophora. S. scabies förorsakar
ett slags skorf på potatis, visar sig som små fördjupningar,
omgifna af en upphöjd kant. Sjukdomen förekommer företrädesvis
i Amerika, Storbritannien och Norge och har gjort stor skada,
särskildt på Irland. Den är äfven iakttagen ett par gånger i Sverige.

^{G. L–m.}


Sponneck. 1. Vilhelm Karl Eppingen S., grefve, dansk
statsman, f. 16 febr. 1815 i Ringkjöbing, d. 29
febr. 1888, härstammade från en tysk adelsätt, som
1701 blef riksgreflig. Han blef 1836 juris kandidat
och utgaf 1840 Om toldvæsen i almindelighed
og det danske toldvæsen i særdeleshed ("Om
tullväsende i allmänhet", 1843), som väckte så stor
uppmärksamhet, att han s. å. blef sekreterare och
1844 deputerad i generaltoldkammer-kollegiet. 1848
var S. k. kommissarie vid de två sista
ständerförsamlingarna. Han var nov. 1848–dec. 1854
finansminister och hade del i tillkomsten af
grundlagen 1849, helstatsordningen 1852 och den
första gemensamhetsförfattningen 1854. S. ådagalade som
finansminister stor duglighet och genomförde en mängd
viktiga reformer: upphäfvandet af tullgränsen vid
Kongeaa och af konsumtionsafgiften, ombildningen af
brännvinsafgiften, afskaffandet af nummerlotteriet
och införandet af frimärken för brefporto. Ehuru
han 1848–49 hyllade det nationella programmet (han
önskade likväl Slesvigs delning) och ännu 1851 visade
stor ifver för en närmare förening mellan konungariket
och Slesvig ("notabelprojektet"), slöt han sig sedan
afgjordt till helstaten, upphäfde tullgränsen vid
Eider och genomförde riksmyntfoten i hertigdömena,
ja tillrådde t. o. m. 1859 öfverdrifna medgifvanden
åt Holsteins ständer. Efter sin afgång ur ministären
var S. generaltulldirektör till juli 1863. Därefter
följde han som rådgifvare konung Georg till Grek-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>