Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svanviken - Svanå - Svanån - Svanö - Svanö - Svanödla - Svanöe - Svanöe, Endre Olai Johannesen - Svanöen - Svanöy - Svappavaara - Svaraj - Svarande - Svarez, Karl Gottlieb - Svarf - Svarfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norge, af statsrådet H. R. Astrups arfvingar genom
gåfvobref skänkt som arbetskoloni till Föreningen
til motarbeidelse av omstreifervæsenet
("fanterne"). Jfr Zigenare.
K. V. H.
Svanå, bruk. Se Surahammar, sp. 768.
Svanån, tillflöde till Nissan (se d. o.).
Svanö, sulfitfabrik och ångsåg med 3 ramar, 1
kant- och 1 stafverk på Svanön i Ångermanälfven,
Gudmundrå socken, Västernorrlands län, tillhör
Svanö a.-b. (bildadt 1877; aktiekap. 4,761,000 kr.),
som inom Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län eger skogsfastigheter tax. till
4,743,349 kr. och annan fastighet tax. till 1,401,300
kr., hvaraf sulfitfabriken 1,3 mill. kr. Denna, som
anlades 1905-06, har 5 kokare och 2 torkmaskiner
och en årstillverkning af omkr. 24,000 ton torr
stark sulfitmassa. F. n. uppföres en spritfabrik
med en beräknad årstillverkning af 1,2 mill. liter
etylalkohol. 1917 donerade bolaget 200,000 kr. till
bekämpande af tuberkulosen, företrädesvis inom
Gudmundrå socken.
Svanö. Se Svanöy.
Svanödla, paleont. Se Plesiosaurus.
Svanöe. Se Svanöy.
Svanöe, Endre Olai Johannesen, norsk ingenjör,
f. 15 juni 1848 i Bergen, studerade bl. a. vid
Chalmersska slöjdskolan i Göteborg (1874-76), ingick
1881 i norska statsbanornas tjänst, där han 1906 blef
"arbeidsdepartementets" tekniske konsulent, och har
genom sina många utredningar och betänkanden haft stor
betydelse för norska järnvägsväsendets utveckling.
K. V. H.
Svanöen. Se Stavfjorden.
Svanöy. 1. En 10,75 kvkm. stor, låg, vacker och bördig
ö ("Söndfjords pärla"), strax s. om lastageplatsen
Florö, Kinns härad, N. Bergenhus amt, Norge. 172
inv. (1910). ön (urspr. Bru) fick sitt nuv. namn,
sedan biskop H. Svanes änka 1685 erhållit tillstånd
att här upprätta Svanö adliga sätesgård. 1749 såldes
godset till fogden Hans Thiis Nagel, stamfar till
nuv. släkten Svanöe, som eger den gamla gården. -
Se Alhed Schou, "Svanöen i Söndfjord. Billeder
fra gamle dage" (1912). – 2. Socken i Kinns
pastorat. 352,13 kvkm. 1,696 inv. (1910).
K v. H.
Svappavaara [-vara], koppar- och järnmalmsfält i
Jukkasjärvi socken, Norrbottens län. Kopparverket
började bearbetas 1655 på bekostnad af A. och
J. Reenstierna, nedlades 1684, men återupptogs
omkr. 1745, då man jämte kopparmalm började
bryta äfven förträfflig järnmalm. Redan 1780
upphörde emellertid ånyo det genom de svåra
kommunikationerna föga lönande arbetet. Malmfältet
har under de senaste årtiondena varit föremål för
stort intresse på grund af de där befintliga stora
järnmalmstillgångarna. Dessa undersöktes för statens
räkning dels 1875, dels 1890, dels 1899. Malmarean
är enligt senaste undersökningar omkr. 50,000
km., och malmen utgöres af fosforhaltig, delvis
mycket fosforrik, svartmalm och blodsten af 50-70
proc. järnhalt eller i genomsnitt omkr. 61-62
proc. järn och 1 proc. fosfor. 1908 inköptes
malmfältet af svenska staten. I närheten af S. ligger
ett 1897 nyupptäckt järnmalmsfält, Leveäniemi, som
likaledes 1908 inköptes af svenska staten. Detta
fält, hvars
malmarea uppskattats till omkr. 32,000
kvm., innehåller dels malm af samma slag
som i S., dels fosforfattig svartmalm med
60-69 proc. eller i genomsnitt omkr. 63
proc. järn och 0,005-0,05 proc. fosfor.
Th. N-m.
Svaraj (af sanskr. sva, "sin", "egen", och raj,
"styrelse"), programlösen för en indisk nationell
reformrörelse. Detta slagord är med afsikt
mångtydigt, i det att den själfstyrelse, som
kräfves, af de moderate kan fattas som en ställning
för Indien inom Brittiska riket, jämförlig med
de själfstyrande koloniernas, medan däremot de
nationalistiske ytterlighetsmännen därmed förstå
Indiens fullständiga oberoende efter det Brittiska
väldets omedelbara och våldsamma aflägsnande. Som
ett medel för svaraj-rörelsen påyrkas swadeshi
(jfr Svadeçism), hvilken lösen särskildt används
på det ekonomiska området, där man därmed förstår
än allmänt uppmuntrande af hemslöjd i täflan med
utländska varor, än protektionistiskt främjande af
Indiens handel och industri, än åter utestängande
genom systematisk bojkottning af europeiska
och särskildt engelska varor (såsom politiskt
stridsmedel för ernående af svaraj i dess vidaste
bemärkelse). Jfr V. Chirol, "Indian unrest" (1910).
V. S-g.
Svarande, jur., den, mot hvilken en annan,
käranden, vid domstol framställer anspråk eller
som för brott inför rätta tilltalas. Fullföljes
talan i högre rätt, kallas i tvistemål den, som
icke söker ändring, svarande, i brottmål används,
ehuru mindre vanligt, beteckningen förklarande. Jfr
Kärande, Sökande, Klagande och Tredskodom.
(II. Afz.)
Svarez (Suarez, urspr. Schwartz), Karl
Gottlieb, tysk jurist, f. 27 febr. 1746 i
Schweidnitz, d. 14 maj 1798 i Berlin, verkade efter
universitetsstudier i Frankfurt an der Oder som
dugande ämbetsman omKr. 14 år i Breslau, kallades
1780 till Berlin af Fredrik II:s justitieminister
Carmer och deltog under sin återstående lifstid
på ett framstående sätt i lagstiftningsarbetet,
sedan 1787 som geheimer oberjustizrat och
obertribunalsrat. Både den preussiska processlagen
("Allgemeine gerichtsordnung") 1793 och allmänna
lagen ("Allgemeines landrecht") 1794 anses sålunda
till väsentlig del vara hans verk. Hans minne har
också mycket hedrats, bl. a. genom en af Stölzel 1885
utg. lefnadsteckning, äfvensom med en 1896 i Breslau
rest staty. C. G. Bj.
Svarf. Se Svarfning.
Svarfning, tekn., arbetssätt för framställning
af cylindriska eller andra rotationskroppar
genom skärning, hvarvid arbetsstycket har
den roterande hufvudrörelsen och verktyget har
matningsrörelsen. Detta arbetssätt, äfven benämndt
drejning (ty. drehen), har mycket gamla anor
och användes redan under forntiden för bearbetning
af sten, trä, horn, ben, korall, bärnsten, pärlemor
m. m. Svarfvade alabasterarbeten från egyptiska
stenåldern ha flerstädes påträffats. Forntida
grekiska författare omtala svarfning och svarfstolen,
hvars uppfinning af somliga tillskrifves Theodoros
från Samos (532 f. Kr.), af andra Daidalos eller
hans släkting Thalos, af andra åter Therikles
m. fl. Äfven den romerske författaren Vitruvius
beskrifver svarfning. Den under forntiden använda
svarfapparaten var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
