Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 1267-1268 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner, Gustav Albert - Werner, Karl - Werner, Reinhold - Werner, Franz von - Werner, E. - Verner, Karl Adolf - Werner, Richard Maria - Werner, Alfred

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

f. 12 mars 1809 i byn Zwiefalten (Württemberg),
d. 2 aug. 1887 i Reutlingen. Sedan han lärt känna
Oberlins verk, ville han efterlikna denne. Utrustad
med glödande vältalighet, lämnade han 1840 den
anställning han dittills innehaft som vice pastor och
uppträdde som kringresande predikant. På samma gång
utvecklade han mycket stor kärleksverksamhet. Han var
den förste i Tyskland, som sökte praktiskt förena
kristendom och socialism. De därigenom tillkomna
storartade industriella anstalterna (pappers-,
maskin- och möbelfabriker) i Reutlingen voro
hufvudsakligen afsedda att i den kristliga kärlekens
anda afhjälpa nöden bland de fattige samt rädda
deras barn åt samhället. W. måste dock anlita äfven
lönarbetare, som sprängde den kristliga kommunismen,
och det ekonomiska gick dåligt. Räddningsanstalterna
öfvertogos 1863 af Actienverein zum Bruderhaus. Den
band ock W:s händer, och denne gaf sig ej ro, förr än
han åter var fri och kunde 1881 trygga fortbeståndet
af sitt verk genom Gustav-Werner-stiftung zum
Bruderhaus. W:s utpräglade swedenborgska tendenser
gjorde, att de kyrkliga myndigheterna redan 1851
förbjödo honom all predikantverksamhet inom det
württembergska området. En "kristlig fabrik"
hade han visserligen icke kunnat få till stånd,
men väl ett omfattande barmhärtighetsverk. Från
1911 står en württembergsk teolog i spetsen för
anstalterna. Se P. Wurster, "G. W:s leben und wirken"
(1888), G. Kneile, "G. W. und sein werk" (1909),
och P. Wernle, "G. W." (1909).
(Hj. H—t.)


Werner, Karl, katolsk-österrikisk kyrkohistoriker, f. 1821,
d. 1888, i sina tidigare år påverkad af Günther,
blef 1847 professor i moralteologi i S:t Pölten och
1870 professor i nytestamentlig teologi i Wien samt
anställd i ministeriet. Han författade stora arbeten
om den katolska skolastiken (Tomas, sen-medeltiden,
Suarez) och ett mycket läst verk Geschichte der
katholischen theologie Deutschlands seit dem Trienter
konzil bis zur gegenwart (1867; 2:a uppl. 1889).
Hj. H—t.

Werner, Reinhold, tysk sjöofficer, f. 1825 i
Weferlingen, d. 1909 i Charlottenburg, blef 1864
korvettkapten och 1866 befälhafvare på pansarskeppet
"Arminius", med hvilket han intog de hannoverska
befästningarna vid Elbe, Weser och Ems. 1867—69 var
han varfschef i Danzig, 1873 sändes han med en eskader
till spanska kusten för att skydda därvarande tyskar
under de politiska oroligheterna i Spanien. W:s
åtgärder härvid vunno ej Bismarcks bifall; han
hemkallades från sin post som eskaderchef för att
ställas inför krigsrätt, emedan han öfverträdt sin
befogenhet, men frikändes enhälligt. Han blef därefter
varfschef i Wilhelmshaven, 1875 konteramiral och
stationsbefälhafvare i Kiel, men tog redan 1878
afsked. W. gjorde sig fördelaktigt känd äfven
som författare af skildringar ur sjölifvet.
(H. W—l.)

Werner, Franz von. Se Murad efendi.

Werner, E., pseudonym. Se Bürstenbinder.


Verner, Karl Adolf, dansk språkforskare, f. 7 mars
1846 i Aarhus, d. 5 nov. 1896 i Köpenhamn, blef
student 1864 och tog 1873 magisterkonferens i slaviska
språk, hvartill han förberedt sig bl. a. genom
en längre vistelse i Petersburg. Han fick 1876
anställning vid universitetsbiblioteket i Halle samt
blef 1883 docent och 1888 professor i slaviska språk i
Köpenhamn. 1887 vardt han hedersdoktor i Heidelberg. —
V. har som författare åstadkommit ytterst litet —
hvad omfånget beträffar —, men han är dock en af
1800-talets ryktbaraste språkforskare, detta på
grund af sin 1876 i "Zeitschrift für vergleichende
sprachforschung" publicerade, och med Boppska priset
af Berlinakademien belönade lilla, men snillrika och i
mer än ett afseende epokgörande uppsats Eine ausnahme
der ersten lautverschiebung, hvari han uppvisar den
ursprungliga indoeuropeiska accentens genomgripande
betydelse för språkutvecklingen (den s. k. "vernerska
lagen"); jfr Ljudskridning. I samma
tidskrift publicerade han s. å. en annan äfvenledes
mycket viktig artikel Zur ablautsfrage. Såväl dessa
båda skrifter som det lilla han dessutom författat
ingå i den samlade upplaga af hans Afhandlinger og
breve, som utgafs 1903, försedd med en af M. Vibæk
författad utförlig biografi.
Ad. N—n.

Werner, Richard Maria, österrikisk
litteraturhistoriker, f. 1854 i Mähren, d. 1913,
var lärjunge till bl. a. Müllenhoff, Scherer,
Tomaschek och Zupitza, vardt 1878 docent i Graz, 1883
e. o. och 1886 ord. professor i tyska språket och
litteraturen i Lemberg, skref Ludwig Philipp Hahn
(1876), Lyrik und lyriker (1890), Kurzer abriss der
poetik und stilistik (1892), Betty Paoli (1898),
Vollendete und ringende (1900) och Hebbel (1904;
2:a uppl. 1912). Hufvudsakligast sysslade W. med
Hebbel, hvars litterära arbeten, dagböcker och
bref han utgaf och rörande hvilken hans forskningar
varit banbrytande. W. nedlade äfven ett betydande
arbete som vetenskaplig editor af Goethe, Schiller
och österrikiska kultur- och litteraturverk.
(R—n B.)

Werner, Alfred, schweizisk kemist, Nobelpristagare,
f. 1866 i Mühlhausen (Elsass), d. 1919 i Zürich,
studerade i Karlsruhe 1885 och sedan 1886 vid
polyteknikum i Zürich, där han tog examen som
teknisk kemist 1889, hvarefter han var assistent hos
Lunge. Samtidigt utarbetade han sin disputation Über
die räumliche anordnung der atome in stickstoffhaltigen
verbindungen under ledning af Hantzsch. Efter
promotionen (1890) arbetade han en termin under
Berthelot i Paris. Därpå återvände han till Zürich,
där han 1892 habiliterade sig som privatdocent med
skriften

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>