Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veröcze, ung. Se Virovitica - Vesa - Vesalius, Andreas - Vesanto, socken - Wesel, stad och fästning - Wesel, Johann von. Se Ruchrath - Veselinovic, Janko - Veselovskij, 1. Aleksandr Nikolajevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Veröcze-Veselovskij
12
Veröcze [vä’rötsä], ung. Se V i r o v i t i c
a. Vesa, en synnerligen i norra Sverige bruklig
benämning på mullblandad mojord.
Ves?.ius. Andreas, belgisk anatom, f. 31 dec. 1514
i Bruxelles, d. 15 okt. 1564 på Zante. Om hans
tidigare lefnadsöden är intet med säkerhet bekant;
blott det vet man, att han på 1530-talet studerade
först i Montpellier, sedan i Paris, där på den
tiden bl. a. Jacob Sylvius, Fernel och Günther
von Andernach voro anställda som lärare. Men
den anatomiska undervisningen inskränkte sig
till. kommentarer of ver Galenos, och när någon
gång en dissektion af ett människo-eller djurlik
förekom, var det ej professorn, utan en barberare,
som utförde preparationen. Y. blef otålig öfver det
sätt, hvarpå denne gjorde detta, och det dröjde icke
länge, innan han själf lade handen därvid. 1536
lämnade han Paris för att som läkare deltaga i
kejsar Karl Y.s fälttåg, och han begaf sig först till
Louvain, därifrån till Bruxelles. Om hans deltagande i
fälttåget är emellertid intet kändt. Efter fredsslutet
reste han i kejsarens följe till Italien och blef
1539 med. professor i Padua. Där bemödade han sig
framför allt att utdrifva den gamla metoden från de
medicinska skolorna samt bevara allt godt, som fanns
hos de äldre författarna, och grundligt undersöka
hvarje del af människokroppen. Snart kom han till
den öfvertygel-sen, att den efter Galenos upprepade
beskrifningen af människokroppen icke stämde öfverens
med naturen, utan var gjord efter apan. Redan 1538
offentliggjorde han en del af sina nya rön i en af
honom redigerad upplaga af Galenos’ anatomi enligt
Günther von Andernachs bearbetning. 1539 utgaf
han sex anatomiska taflor som ett profstycke af
det arbete, i hvilket han ville framlägga summan
af sina anatomiska studier. Detta utkom 1543
under titeln De humani corporis falrica. Genom
detsamma frigjordes människoanatomien, och därmed
medicinen, från det auktoritetsförtryck, som den varit
underkastad i halftannat årtusende, i det att där den
omedelbara, af inga förutfattade meningar klafbundna
naturiakttagelsen åter upptogs som den enda riktiga
metoden. Med harm och ovilja möttes arbetet emellertid
från de tongif-vande kretsarna, och V. framställdes af
sin forne lärare Sylvius som ett monster af okunnighet
och ett exempel på den allra farligaste gudlöshet. -
För att öfvervaka sin boks tryckning, hvilken skedde
i Basel, hade Y. lämnat Italien, och han återkom först
1546 till Padua. Men där mötte honom endast obehag af
flera slag. Han lämnade därför sin lärostol och begaf
sig öfver Basel till Bruxelles, där han lefde flera år
sysselsatt med en omarbetning af sitt hufvudarbete,
hvilken utkom 1555. 1556 flyttade han till Madrid,
såsom en af Filip ILs läkare, och lefde där åtta
år. Slutligen blef vistelsen där honom odräglig,
och han öfvergaf
Spanien för att företaga en färd till den
heliga grafven. Yägen dit tog han genom Italien,
underhandlade där om att åter erhålla den professur
han förut innehaft i Padua samt mottog i Jerusalem
den definitiva kallelsen därtill. Han vände
genast hemåt, men hans skepp förliste 2 okt. 1564
vid ön Zante, och han dog på ön. Efter hans död
utgafs hans Chirurgia magna, som dock är en oblyg
förfalskning. Hans samlade skrifter utkommo genom
Albinus’ och Boerhaaves försorg i 2 band 1725. Jfr
R. Tigerstedt, "Andr. Y." (i "Minnesteckningar",
1902), och E. Holmgren, "A. Y." (pro-motionstal; i
"Hygiea", 1912). R. T-dt.
Ve’santo [-tå], socken i Kuopio län, Finland,
Kautalampi domsaga och härad, tidigare kapell under
Bautalampi församling, af skildes 1904 till själf
ständigt pastorat af 2:a kl., Kuopio kontrakt, Kuopio
stift. 330 kvkm. 3,934 inv. (1919), finsktalande.
. O. B-n.
Wesel. stad och fästning i Khenprovinsen, vid
Lippes utlopp i Ehen och e] långt från holländska
gränsen. 24,441 inv. (1910), däraf öfver hälften
katoliker, öfver Rhen leder en pontonbro samt en
1,950 m. lång järnvägsbro. S. v. om staden ligger
i Rhenfloden den befästa ön Büderich, och staden
skyddas dessutom af 3 fort, af hvilka ett tjänar som
brohufvud på vänstra Rhenstranden; enceinten slopades
1890. Bland byggnaderna må nämnas stadshuset (från
1396), den stora Willi-brordkyrkan i sengotisk stil
(invigd 1181, fullb. i sin nuv. form först 1521)
samt kommendantshuset (från 1417). Frihamn med
liflig skeppsfart och handel med fisk. Tillverkning
af läder, tobak, tvål, handskar, papper m. m. - W.,
fordom kalladt Lippemünde, var en af de punkter,
från hvilken Karl den store riktade sina operationer
mot de hedniske sachsarna. Under medeltiden var W. en
blomstrande handelsstad, medlem af hanse-förbundet
och ännu 1495 fri riksstad. Sedan 1666 har det med
några afbrott tillhört Brandenburg (Preussen). Efter
Yärldskriget besattes det 18 febr. 1919 af belgierna.
A. N-d. L.W:sonM.
Wesel, Johannvon. SeRuchrath.
Veselirnovic [-vitj], Janko, serbisk författare,
f. 1862, d. 1905, prästson från Matsjva vid Save,
blef folkskollärare i sin hembygd och utgaf i slutet
af 1880-talet novellsamlingen Bilder från by, som
med både realism och psykologisk sanning målar det
gamla serbiska bondelifvet och dess patriarkaliska
förhållanden med starkt betonande af familjelifvets
helgd. öfver dessa realistiska idyller ligger något
af Turgenevs vemodiga stämning. Romanen Bondkvinnan
är ett landtligt epos med kulturhistoriskt och
etnografiskt värde. Men då Y. i romanen Bonden sökte
skildra den sociala och politiska brytningstiden efter
1877, sveko honom de konstnärliga krafterna, och då
han 1893 flyttade till Belgrad för att behandla det
anfrätta hufvudstadslifvet, blef det ett litterärt
fiasko. På svenska finnas två öfversättningsprof i
A. Jensens "Från Serbien och Montenegro" (1891). Jfr
A. Jensens "En serbisk bynovellist" (i "Från Balkan",
1916). A-d J.
Veselo’vskij, ryska författare. 1. Aleksandr N i k
o l a j e v i t j Y., f. 1838, d. 1906, blef 1870
professor vid Petersburgs universitet och 1877
akademiker. Hans första större lärda verk. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
