Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wester, 1. Arvid Magnus Teodor Evald - Wester, 2. Arvid Maurits - Wester, 3. Ellen Sofia - Vesteraalen, Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverstelöjtnant i armén 1908 och vid Dalregementet
1909. Med understöd af statsmedel tjänstgjorde
han 1895–96 i franska armén och deltog i 19:e
armékårens manövrer i Tunisien och Algeriet. Hösten
1908 och följande vinter vistades han i Tyskland och
Frankrike för att studera kulsprutevapnet. – Dels
som tidningskorrespondent, dels som militärattaché
cch attacherad officer öfvervar han flera krig,
hufvudsakligen utom Europa. Sålunda följde han,
i förstnämnda egenskap, 1897 grekiska hären under
fälttåget i Tessalien och bevistade därunder ett
flertal fältslag och strider, bl. a. slaget vid
Farsalos (5 maj), där han fick tillfälle att utmärka
sig. Vid spansk-amerikanska krigets utbrott (1898)
anställdes han som militärattaché vid nordamerikanska
armén, deltog i fälttåget på Cuba (22 juni–11
juli) och bevistade bl. a. slagen vid El Caney och
Santiago. Under det stora boerkriget följde han först
som tidningskorrespondent (till "Midland news" och
"Times") och sedan som attacherad officer vid general
Frenchs stab engelska armén från början af dec. 1899
till i slutet af juni 1900 samt bevistade därunder
ett 40-tal fältslag och strider, bl. a. slaget vid
Magersfontein, striden vid Kuilfontein (23 febr. 1900
under operationerna kring Colesberg), där han med
egen lifsfara räddade en sårad underofficer från
att falla i boernas händer – för hvilken behjärtade
handling han rönte erkännande –, slaget vid Poplar
Grove, Bloemfonteins intagande, striden vid Koorn
Spruit (där en engelsk kolonn föll i bakhåll),
slaget vid Zandriver och Pretorias intagande. Under
tiden jan.–april 1907 vistades han för etnografiska
studier i Marokko och fick därunder tillfälle
att följa sultanens armé under operationerna mot
Rais-uli (se d. o.). Sina erfarenheter från krigen
i fråga skildrade han talangfullt och väl – äfven
ur ren militär synpunkt – i Fälttågsminnen från
Thessalien (1898), Santiagofälttåget 1898 (1901)
och Krigserfarenheter från Boerkriget (1902). Hans
1907 utg. broschyr Stockholms värnande i krigstid
gaf anledning till ett lifligt meningsutbyte. Sedan
1907 var han led. af Krigsvet. akad.
2. Arvid Maurits W., härstammande från Peder W:s yngre son,
militär, Afrikaresande, f. 10 juni 1856 i Karlskoga,
Örebro län, d. 11 juli 1914 i Stockholm, blef 1878
underlöjtnant i Närkes regemente och löjtnant där
1885. 1905 utnämndes han till major vid Lifregementets
grenadjärer, hvarifrån han 1907 förflyttades till
Gottlands infanteriregemente. Han erhöll afsked
1912. W. anställdes i okt. 1883 jämte ett 10-tal andra
svenska officerare af konung Leopold II af Belgien för
att medverka vid Kongostatens grundläggning. Under
denna anställning gjorde han sig särskildt bemärkt
genom det högst förtjänstfulla sätt, hvarpå han
aug. 1884–febr.
1886 bestred den ansvarsfulla posten som chef för
Stanley falls, den från Atlantiska hafvets kust
mest aflägsna och viktigaste af associationens
utefter Kongo anlagda stationer. Genom sitt om
stort personligt mod vittnande fasta uppträdande –
oaktadt hans hela truppstyrka utgjordes af endast
ett 20-tal haúsa-män – och sitt på samma gång
hofsamma sätt emot infödingarna, med hvilka han
till en början måste utkämpa allvarliga strider,
lyckades han efter hand vinna deras respektfulla
aktning och förtroende. Så blef äfven fallet med de
alltmera påträngande, mot de förre fientligt sinnade
araberna, hvilkas höfding, den mäktige Tippu Tip,
ville förmå W. att till sig öfverlämna stationen. Med
Tippu Tip afslöt han t. o. m. ett vänskapsförbund,,
som blef af stor betydelse såväl för stationens
vidmakthållande under den tid W. var dess chef,
som för löjtnant E. Gleerups (W:s närmaste man) resa
tvärs genom Afrika (se Gleerup 3 och Tippu Tip). Sedan
W. blifvit aflöst som stationschef (af en engelsk
kolonialoffìcer), anföllo araberna (i sept. 1886)
stationen, som fullständigt förstördes.
3. Ellen Sofia W., dotter till den föregåendes
syssling, regementsläkaren vid Kustartilleriet Maurits
W., öfversättarinna, f. 20 mars 1873 på Rejmyra, har
under märket E. Weer gjort sig känd som språkkunnig
och skicklig öfversättarinna, särskildt från polskan
och ryskan. Hon har öfversatt många romaner och
noveller af Sienkiewicz, Orzeszko, Merezjkovskij,
Gorkij m. fl., dessutom de kulturhistoriska arbetena
af Chledowski och klassiska skrifter af Platon,
Marcus Aurelius och Erasmus. 1–2. H. J-dt. 3. A-d J.
Vesteraalen [-ålen], Norge, benämnes norra delen af
den stora ögrupp (se kartan till art. Norge), som
från Röst och Væröy sträcker sig v. om Vestfjord upp
mot Troms fylke (före 1919 Tromsö amt) och omfattar
bl. a. Hinnöy (förr Hindö), Norges största ö, Andöy
med stenkolsfält, Langöy, Hadselöy m. fl. smärre
öar. Från Lofoten skiljes V. genom Hadselfjorden
och det för sina storartade omgifningar berömda
Raftsundet. Under det att Lofoten mest består
af vildt splittrade fjällmassor, utmärkas V:s
öar genom större jämna ytor och mera leende
natur. Hinnöy har dock att uppvisa en storartad
konfiguration, med fjäll, som skjuta upp 1,200 till
1,300 m. ö. h., såsom Möisalen (Mösadelen), en af
de väldigaste bergstopparna i Nordlanden (1,266
m.). Fornlämningar finnas på flera ställen i V.,
t. ex. vid Sortland. Langenes och Dverberg. Af
handelsplatser må nämnas Stokmarknes och Melbo på
Hadselöy och Andenes på Andöys norra spets med en
fyr. V. bildar ett sorenskriveri, 2,384 kvkm. med
38,242 inv. (1918). Såväl V. som Lofotens öar
trafikeras af lokalångbåtar med utgångspunkter i
Svolvær och Harstad. K. G. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
