Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Whitefield-Althén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land och för utvecklingen af sunda
uppfostringsmetoder. 1882–97 föreläste hon i
geografi vid Stockholms arbetarinstitut. Äfven
inom den politiska kvinnorörelsen har hon intagit
en ledande ställning; hon har allt sedan bildandet
af Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt
(1903) ända till 1913 (med ett afbrott af 3 år)
varit denna förenings ordf. Äfven på många andra
sociala områden har hon varit uppslagsgifvande
och allmännyttigt verksam; sålunda åstadkom hon
de första skollofskolonierna i Sverige, tog
initiativet till sociala undervisningskurser
vid de högre flickskolorna och deltog i
grundläggningen af andelsföreningen Svenska
hem.
S-e.
Whitlockska samskolan [vi’tt-], pedagogiskt försöksläroverk i
Stockholm, grundlagdt af fröken Anna
Whitlock (se d. o.), uppstod genom ombildning af en
1878 påbörjad undervisningskurs, senare skola för
flickor, i hvilken fröken Whitlock jämte fröken
Ellen Key m. fl. verkade under utbildning af ett eget
pedagogiskt program. 1892 bildades en garantiförening
för att upprätta "Stockholms nya samskola, högre
läroverk för allmän medborgerlig bildning", ett
reformläroverk med gemensam undervisning för gossar
och flickor, inskränkning i lästiden till förmån
för praktiskt arbete och kroppsöfningar, förbättrade
undervisningsmetoder, små klasser, stor valfrihet,
undvikande af mångläseri, stegring af lärjungarnas
själfverksamhet, utbildning af individuella anlag
m. m. Skolan öppnades 15 sept. 1893 i huset
Kammakargatan 8 med 58 elever samt omfattade
5 klasser jämte en slöjd- och lekklass för
4–6-åringar. Klassernas antal ökades med en för
hvarje skolår, tills den "medborgerliga skolan"
omfattade 10 klasser, af hvilka 3 förberedande,
hvartill lades en särskild afslutningsklass för
flickor, den 11:e. På denna grund upprättades
1900–03 ett realgymnasium med 3 ringar, fortsättande
från 10:e klassen. Från 1909 har skolan haft
både latin- och realgymnasium. 1903 erhöll skolan
dimissionsrätt, och 1904 anställdes den första
afgångsexamen. Intill 1920 ha från skolan utgått 226
studenter. S. å. var lärjungeantalet 506 (283 flickor
och 223 gossar). Undervisningen meddelas af både
manliga och kvinnliga lärare. Jämte föreståndarinnan
deltar äfven en rektor i skolans ledning, och på denna
plats ha tjänstgjort bl. a. E. Beckman, O. Örtenblad,
N. Höjer och G. K. Fåhræus. Garantiföreningen,
som egde skolan, upplöstes i dec. 1899, och skolan
öfverlämnades till fröken Whitlock, samtidigt med
att densamma som pedagogiskt försöksläroverk erhöll
statsanslag. Härvid förordnades, att skolan skulle
ha en inspektor. Dess officiella namn blef 1905
Whitlockska samskolan. Då skolans lokaler blefvo för
trånga, lät ett för ändamålet stiftadt aktiebolag vid
Eriksbergsgatan å Östermalm uppföra nytt skolhus,
som togs i bruk hösten 1913. Fröken Julia Marks
von Würtemberg efterträdde 1918 som föreståndarinna
fröken Whitlock, som s. å. öfverlämnade skolan till en
af henne upprättad stiftelse, i hvars styrelse hon är
ordf. För skolans metod utmärkande är bl. a. sträfvan
till koncentration i undervisningen, i det att tidtals
ett visst ämne studeras mer ingående
med undanskjutande af något annat, som
senare på samma sätt upptas till utförligare
behandling. Kännetecknande är vidare bl. a.,
att lärjungarna genom vandringar samt besök i
museer, institutioner och fabriker m. m. få göra
bekantskap med natur, kultur och lif i Sverige;
att vid religionsundervisningen det etiska och
personligt-religiösa betonas framför det dogmatiska;
att vid undervisningen i främmande språk hufvudvikten
lägges på talande och litteraturläsning; att vid
"gemensamma lektioner" med flera klasser genom
föredrag lärjungarnas intresse väckes och en allmän
medborgerlig bildning grundlägges; att genom bibliotek
med läsrum hågen för själfstudier sporras; att
försök till lärjungarnas "själfstyrelse" anställas;
att genom "föräldradagar" lärare och föräldrar
sammanföras och samarbetet mellan skola och hem
befordras. Skolan har i flera afseenden verkat
banbrytande och befruktande på svenska skolväsendets
utveckling. C. G. S.
Whitman [<wi’tm8n], Walt,
nordamerikansk skald, f. 31 maj 1819 på West hills,
Long Island, d. 26 mars 1892 i Camden, New Jersey, son
’ till en bonde, fick knapphändig skolundervisning,
vardt sedan springpojke, lärde sig boktryckeri,
var i flera år informator på landsbygden i olika
familjer, uppsatte 1839 veckobladet "The long
islan-der" i sin hemtrakt, men återvände redan
1840 som tidningsman och boktryckare till New York,
utgaf 184? -48 "Daily eagle" i Brooklyn, vandrade
1848 med en broder till New Orleans, återvände till
Brooklyn 1850 och uppsatte "The freeman". Han arbetade
äfven som timmerman och byggmästare, hvilket inbragte
honom icke obetydliga inkomster, hvarför han slutade
därmed för att ej bli rik. Inbördeskriget ryckte
honom från de ìitteiära sysselsättningar, som upptogo
honom; vid underrättelsen att en broder sårats 1862,
ilade han till slagfältet och stannade sedan i två
år som frivillig sjukvårdare och tröstare. Hans
ovanligt starka fysik bröts 1864 af dessa oerhörda
ansträngningar, och han måste återvända till
Washington, där han 1865 fick anställning i ett
departement, men snart afskedades "såsom författare
till en osedlig bok"; en våldsam polemik uppstod
härom, inledd af W:s försvarare W. I. 0’Connor (i
boken "The good gray poet"). W. anställdes emellertid
omedelbart hos generalprokuratorn, där han stannade
till 1873, då han till följd af svår ohälsa måste
ta afsked. I två år var han mycket svårt sjuk, men
tillfrisknade och lefde sedan för sina litterära
arbeten i New Jersey, där vänner redt honom ett
hem vid Delawarefloden. - W. offentliggjorde 1842
tendensromanen Franklin Evans, the inebriate. Sitt
egentliga intresse egnade han sina dikter, som
han skref om och skref om, oaflåtligt sträfvande
att fullkomligt frigöra sig från de konventionella
poetiska formerna. 1855 utsände han ändtligen sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
