Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vibo Valentia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Vibo Valentia-Viburnum
218
Vibo Vale^tia, romersk koloni. Se M o n t e-leone di
G a l a b r i a.
Vibrakul?rier, zool. Se M o s s d j u r, sp. 1195.
Vibration (lat. vìbr?tio], svängning, dallring. Fys.,
oscillation (se d. o.), molekylernas svängande
rörelse i ett i vågrörelse försatt medium. -
Vibrationsmaxima, svängningsbukar. Se Buk 4 och
Vågrörelse. - Vibrationsmikroskop. Se Lissajous’
kurvor. - Vibrationsriktning, den riktning, i
hvilken molekylerna röra sig i en vågrörelse i
motsats till fortplantningsriktning, d. v. s. den
riktning, i hvilken vågrörelsen sprider sig från ett
rörelsecentrum. - Vibrationstal, svängningstal, är det
antal vibrationer (svängningar) hvarje molekyl gör på
tidsenheten. - Vibrationsteorien. Se Undulation. -
Vibrationstid, svängningstid, den tid, på hvilken
en i vibration försatt kropp eller molekyl gör en
svängning. Se vidare Vågrörelse. (T. E. A.)
Vibr?tö [-tå; se V i b r e r a], it., mus., darrande,
dallring, sväfning på tonen. Se Trernulera.
Vibrat?risk rörelse, fys. Se Translation.
Vibr?torn (af lat. vibr?re, dallra, darra), namn
på en af gymnastikdirektören C. H. Liedbeck 1890
uppfunnen lätthandterlig apparat (beskrifven i hans
broschyr "Vibratorn" 1891), som på ett praktiskt
sätt utför skaknings- och darrnings-rörelser
vid sjukgymnastisk behandling. Apparaten drifves
medelst handkraft. Den har sin största betydelse
såsom inverkande på nerverna och är mycket lämplig,
när en skakning skall appliceras utefter en nervstam
eller på vissa nervknutar. Hvarje sjukgymnast lär
snart känna, huru otillräcklig handkraften är vid
ofta återkommande långvariga skakningar, och idén
att utföra skak-ningsrörelser medelst apparater
är ingalunda ny. Så införlifvade Zander redan 1865
skakningar som en viktig del af den mediko-mekaniska
gymnastik-behandlingen, och 1877 uppfann engelske
läkaren M. Granville en nervperkutör, som drifves med
elektricitet. Granvilles arbete om nervvibrationen
utgafs i London 1883. Skakningsrörelsens verkan på
de sjuka väfnaderna känna vi ej ännu i dess finaste
detaljer. Den har redan länge varit studerad af Zander
och hans lärjungar. En af dem, doktor K. Hasebroek
i Hamburg, utgaf 1890 ett litet förträffligt arbete
om skakningens inflytande på hjärtverksamheten och
på blodcirkulationen. Erfarenheten har bekräftat,
att dessa rörelser ha stor smärtlindrande verkan. I
alla händelser måste de dock begagnas med en viss
försiktighet, och de kunna ej göra de aktiva
motståndsrörelserna eller sjukgymnastiken
umbärliga. Att med handen utföra dylika
nervskakningar är karakteristiskt för Kjellgrenska
gymnastikskolan. På senare tider ha bekvämare, såväl
med handkraft som med elektricitet drifna vibratorer
konstruerats och kommit i ganska allmänt bruk.
Ln. P. Hgld.
Vibrera (lat. vibr?re], svänga, dallra, darra;
vara stadd i en svängande rörelse (se Vibration
och Vibrato). - Om vibrerande ljud 1. dallerljud se
Tremulant 2.
Vrbriö, 6ot., ett till skrufbakterierna hörande
släkte. Se Bakteriologi, sp. 708.
Vibri’sser (lat. vibri’ssœ}, anat. a) De vanligen
styfva hår. som hos människan finnas vid näshålans
mynning; äfven de fåglarnas näsöppningar betäckande
borsten benämnas vibrisser. b) Känselför-medlande,
mer eller mindre långa och styfva hår, som förekomma
hos många däggdjur, vanligen på öfverläppen. men
ock på andra delar af hufvudet; hos halfapor
finnas sådana äfven å främre extremiteten. _
k-e. Vibrogr?f (af lat. vibr?re, svänga,
och grek. grafféin, rista) 1. Vibrosk?p (af
grek. sko-péì’n, se), fys., en af Duhamel konstruerad
apparat för bestämning af en ljudande kropps
svängningstal genom jämförelse med en samtidigt
vibrerande stämgaffel, hvars svängningstal är
bekant. Vibrografen består af en kring en vertikal
axel
roterande cylinder (C, fìg.), hvars yta är
sotad. Cylindern vrides rundt antingen medelst en
vef eller med tillhjälp af en motor, hvarvid den
för-skjutes åt sidan, emedan axeln utgöres af en
skruf rörlig i en fast sittande mutter (m). Såväl på
stämgaffeln som på den kropp, hvars svängningstal
skall bestämmas fästes ett lätt stift, hvars spets
berör cylindern och således, när cylindern sättes
i rotation och kroppen svänger, på den sotade
ytan tecknar en vågformig linje. Förhållandet
mellan antalet vågor på de båda af spetsarna
tecknade linjerna för samma vridningsvinkel hos
cylindern är lika med förhållandet mellan kroppens
och stämgaffelns svängningstal. Om stämgaffelns
svängningstal är bekant, kan apparaten användas äfven
för uppmätning af korta tider genom att bestämma,
huru många svängningar soni utföras under den sökta
tiden, t. ex. under den tid, som förflyter mellan de
Ögonblick, då en vid en elektromagnet fäst spets föres
åt sidan och sålunda åstadkommer hack i den linje,
som spetsen ritar på kurvan. I fig. ange h1 och fe2
hack i en linje, som tankes ritad af en dylik spets.
E. S. (T. E. A.)
Vibroskop [-skåp], fys. Se V i b r o g r a f.
Viburnum L., òot., ett släkte af större eller
mindre buskar,, hörande till fam. Caprifolìaceœ,
med utbredning inom Sverige upp till Ume lappmark
samt f. ö. inom mellersta och södra Europa jämte
motsvarande jordbälten i Asien och Nord-Amerika
samt på Anderna. Bladen äro motsatta, enkla, hela
eller flikiga, ofta utan stipler. Blomställningen
är ett knippe, i hvilket blommorna sitta jämnhögt
utbredda. Blomfodret är mycket litet, 5-tandadt, och
blomkronan är hjulformig, klocklik eller trattformig,
5-flikig. Ståndarna äro 5 och frukten en stenfrukt
med ett enda, plattadt frö. Hos den svenska arten,
V. Opulus L., olvon, snöbollsbuske (se fig.), äro
de yttersta blommorna i knippets kant sterila, enär
befruktningsdelarna äro högst ringa utvecklade, och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
