Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wichern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
La cruz del bosque, roman, El canto de
lechuza, legend, Vigilias del hogar, en samling
originallegender, samt skref ett stort antal
litterärkritiska uppsatser och lyriska småstycken
intagna i "Biblioteca de escritores baleares".
Ad. H-n.
Wichern, Johann Hinrich, tysk filantrop. Se Diakon,
sp. 299, och <sp>Rauhes haus<sp>, sp. 1073-74.
Wichert, Ernst Alexander August Georg, tysk
skådespels- och romanförfattare, f. 1831 i Insterburg,
d. 1902 i Berlin, obergerichtsrath i Königsberg
1877-87, kammarrättsråd i Berlin 1888-96, skördade
betydande framgång på lustspelets område (Ein narr des
glücks, 1869, Ein schritt vom wege, 1873, Biegen oder
brechen, 1874, m. fl.), där han visade sig som en god
lärjunge af Bauernfeld. Hans skådespel, t. ex. Licht
und schatten (1861) och Moritz von Sachsen (1873),
voro däremot ej lyckade. Han utvecklade därjämte en
ej ringa produktivitet som författare af romaner och
noveller, bl. a. tidsromanerna Hinter den coulissen
(1872; "Bakom kulisserna", 1875), Die arbeiter (1875)
och Der jüngste bruder (1891), de historiska romanerna
Heinrich von Plauen (3 bd, 1881, 9 uppl.) och
Der grosse kurfurst in Preussen (3 bd, 1886) samt
novellsamlingarna Littauische geschichten (1881;
ny saml. 1890) och Schule und leben (1891). W:s
Gesammelte werke utgåfvos 1896-1902 i 18 bd.
(R-n B.)
Wichita, stad i nordamerikanska staten
Kansas, vid vänstra stranden af Arkansas river,
nära utloppet af Little Arkansas. Katolsk biskop
och katedral. Viktig järnvägsknutpunkt. Medelpunkt
för ett sädesodlande distrikt, i samband därmed
tillverkning af skörde- och trösk-maskiner,
separatorer m. m. W. har varit stadt i hastig
uppblomstring; det hade 1880 endast 4,911 inv., 1890
23,853, 1900 24,671, 1910 52,450 och 1917 73,597 inv.
A. N-d.
Wichmann, tyska konstnärer. 1. Karl Friedrich W.,
skulptör, f. 1775 i Potsdam, d. 1836 i Berlin,
var son till en stuckarbetare, fick undervisning
af Schadow, utförde en Herkules för Brandenburger
tor, hjälpte Schadow i dennes arbeten och utförde
nästan ensam Furstens af Dessau staty i marmor. En
grupp af Drottning Luise och hennes syster väckte
förtjänt uppmärksamhet. W. reste 1819 till Paris och
Rom. Återkommen, blef han uppskattad framför allt för
sina själfullt behandlade byster och porträttstatyer,
bland dem Kejsarinnan Alexandra af Ryssland (marmor,
1831), som förskaffade honom beställningar vid hofvet
i Petersburg. Han sökte i sin konst ett sirligt behag,
smakfull rikedom i anordningen och ett fulländadt
utförande.
2. LudwigWilhelm W., den föregåendes
broder, skulptör, f. 1788 i Potsdam, d. 1859 i Berlin,
fick likaledes undervisning af Schadow, studerade
äfven för Bosio i Paris 1809-13. Återkommen till
Berlin, utförde han efter Schadows modell Blüchers
staty för Rostock och Luthers för Wittenberg,
hvarefter han 1819-21 vistades i Rom, där han
gjorde bekantskap med Thorvaldsen. Där utförde han
i marmor statyn Flicka, som ordnar sitt hår. Bland
hans många arbeten i Berlin må nämnas Amor och Psyche
(i Potsdam), Kristus (i Nicolaikirche där), S. Mikael
(i Berlins Werderkirche), Vattenhämterskan (1840), två statyer af Winckelmann (1843 i brons i Stendal, och 1847 i förhallen till Berlins
Altes museum), samt Nike, segerns gudinna, som kröner
en sårad krigare (slottsbron i Berlin), dessutom en
mängd porträttbyster och medaljonger: Store kurfursten
och Theodor Körner (båda i Walhalla), Hegel, Henriette
Sonntag, Rahel, Kaulbach, furstinnan v. Liegnitz,
furst Radziwill, Jenny Lind (medaljong 1846, senare
utförd i marmor) m. fl. Från 1832 var han professor i
Berlins konstakademi.
3. Adolph W., målare, f. 1820
i Celle, d. 1866 i Dresden, var elev af akademien
i Dresden och af Bendemann, vistades därefter i
Italien 1847-51, målade Christus consolator samt
Den uppfyllda bönen. Till hans senare verk höra
Maria och Elisabet inför det sofvande Kristusbarnet
(i Liège), En bröllopsmåltid (i Freiburg im Br.),
Kristus i Getsemane, Romerska kvinnor med sina barn,
Venezianskor (Pinakoteket i München, 1858) m. fl.
1-3. C. R. N.*
Wichmann, Viktor Karl Emil, finländsk författare,
f. 24 aug. 1856 i Brahestad, vardt student 1877 och
filos. magister 1882 samt utnämndes 1883 till lektor
vid folkskollärarseminariet i Nykarleby, där han varit
verksam äfven som kommunalman. Under signaturen Gånge
Rolf debuterade han 1880 med diktsamlingen På fria
banor, som sedan följts af Dikt och drapa (1882),
Bilder och ballader (1886), Klubbekriget (1893),
den historisk-romantiska berättelsen Tattarprinsen
(1895) från Gustaf III:s krig i Finland och
diktsamlingen Maning och minne (1910). W. anslog
från början en patriotiskt svensk-nationell ton och
valde med förkärlek ämnen af "götisk" karaktär,
hvarpå äfven hans signatur hänvisade. Han stod
rätt ensam härutinnan inom 1880-talets realistiska
författarsläkte, men har sedermera fått efterföljare
(t. ex. Arvid Mörne) och måste betraktas som
banbrytande i Finlands moderna svenska diktning på
detta område. Käck rytmik och stämning utmärka hans
diktning, som till sin form och stil tillhör äldre
perioder. - W. har varit flitigt och lyckligt verksam
som läroboksförfattare (Allmän historia, 1900, flera
uppl., Folkskolans geografi och kartbok, 1903, m. m.).
R-n B.
Wichmann, Yrjö Jooseppi, finsk språkforskare, f. 8
sept. 1868 i Limingo, student 1887, blef 1897 docent,
1909 e. o. och 1920 ord. professor i finsk-ugrisk
språkforskning vid Helsingfors’ universitet. Han
har företagit mångåriga, vidsträckta resor i
språkvetenskapligt och etnografiskt syfte bland
votjaker, syrjäner, tjeremisser och ungrare och
utgett ett stort antal afhandlingar, bland hvilka må
nämnas Zur geschichte des vokalismus der ersten silbe
im wotjakischen (1897), Wotjakische chrestomathie
mit glossar (1901), Die tschuwassischen lehnwörler
in den permischen sprachen (1903), Zur geschichte
der finnisch-ugrischen anlautenden affrikaten
(1911), Zur geschichte der finnisch-ugrischen
l-laute (1914), viktiga specialundersökningar
rörande tjeremissiskan och ungerskan m. m. och
omfångsrika publikationer af votjakisk, syrjänsk och
tjeremissisk folkpoesi. W. har varit hufvudredaktör
för "Tietosanakirja", den finska motsvarigheten till
Nordisk familjebok. - Hans hustru Julia Maria
W., född Herrmann, f. 26 mars 1881 i Pancsova,
Ungern, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
