Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vigo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Vihara-Wijk
380
Vih?ra, sanskr., kloster (se K l i p p t e m p e 1);
namn på en indisk provins och stad (se Behar).
Vihorlat. berg i Tjecho-Slovakien, tillhörande
insidan af Öst-Karpaterna, begränsas in. af Cirokas,
i v. af Laborcs dalgångar. V. är långsträckt med
hufvudriktning v.-ö. och är uppbyggdt af vulkanisk
trakyt, som här vällde fram längs Karpater-nas inre
brottzon. Sydsidan är rik på silfver. Högsta punkten
är G u t i n (1,398 m.). A. N-d.
Vi’htapaavo [-pavå], finsk folkskald. Se K o r-ho
n en.
Vi’hti, socken. Se Vichtis.
Viifall. Se Ljungan, sp. 872.
Wiik [vik]. 1. Fredrik Johan W., finsk geolog
och mineralog, f. 16 dec. 1839 i Helsingfors,
d. 15 juni 1909, blef student 1859 och filos.
licentiat 1865 samt utnämndes 1867 till docent
i mineralogi och geologi. Som sådan förestod han
lärostolen i dessa ämnen till 1877, då han blef
ord. professor, den förste i dessa vetenskaper
vid universitetet i Helsingfors. (Professuren
inrättades dock redan 1852.) Största delen af sin
vetenskapliga verksamhet egnade W. åt att utforska
Finlands geologiska förhållanden. Bland hans arbeten
må nämnas Hel-singforstraktens geognosi (1865)
och Öfversikt af Finlands geologiska förhållanden
(1876), det första försöket till en vetenskaplig
sammanställning af alla då kända iakttagelser
í denna sak. Många senare geologiska uppsatser
ingå i Finska Vet. soc.s skrifter, där äfven
hans i många hänseenden viktiga och värdefulla
"mineralogiska meddelanden" äro införda. W. gjorde
sig äfven bemärkt genom en originell teori om
kristallernas molekylarstrukturer; han tänkte
sig, att kristallstrukturen och kristallformerna
väsentligen betingades af atomernas inbördes lägen
i molekylen. Som geolog företrädde W. en starkt
spekulerande "antiaktualistisk" riktning. Under
sina sista lefnadsår egnade han sitt intresse
hufvudsakligen åt att utdana en "triadisk-monistisk
världsåskådning" och offentliggjorde äfven ett par
afhandlingar om denna.
2. Maria Katarina W.5 den föregåendes syster,
målarinna, f. 3 aug. 1853. studerade under ledning
af A. von Becker och S. Falkman samt vistades
sedan 1875 under en följd af år i Frankrike,
tidtals som elev af Robert-Fleury och Puvis
de Chavannes. Fröken W., som intar en plats i
främsta ledet bland Finlands konst-närinnor,
utmärker sig i synnerhet som porträtt-målarinna.
1. W.R-y.
Wiikit [vikit], miner., ett efter F. J. Wiik
(se denne) uppkalladt mineral från pegmatiterna i
Impilaks, Finland. Det består af tantal-, niob-, cer-,
yttrium-, skandium- och uranhaltiga titanosi-likat och
används bl. a. för framställning af radiumpreparat.
W. R-y.
Viipuri [v?7pori], finska namnet på Vi bor g.
Viitasaari [v?’tas?ri]. 1. Socken i Yasa län, Finland,
V. domsaga och härad, pastorat af 2:a kl., Jyväskylä
kontrakt, Borgå stift. 1,299 kvkm. 10,999 inv. (1919),
finsktalande. - 2. Domsaga i Vasa län, Finland,
består af 4 tingslag samt omfattar Laukas, Äänekoski,
Konginkangas, Su-miais, Viitasaari och Pihtipudas
socknar. 3,888 kvkm. 36,353 inv. (1919). - 3. Härad i
Vasa län, Finland, fördeladt i 6 länsmansdistrikt, om
fattar Saarijärvi, Pylkönmäki, Karstula, Kivijärvi,
Kinnula, Pihtipudas, Viitasaari, Konginkangas och
Sumiais socknar. 6,543 kvkm. 49,743 inv. (1919).
1-3. .0. B-n.
Vìitavaara [vl7tavara], kronopark i Tärendö revir
af Of re Norrbottens öfverjägmästardistrikt,
Norrbottens län, har bildats enligt
k. br. 16 juni 1876 vid afvittring af
gammal kronomark. Areal 2,402 har (1915).
S-r.
Vijayanagar 1. Bijanagar ("segerstaden"), hufvudstad
i ett sydindiskt rike af samma namn, nu totalt
förstörd, så att utom ruinerna endast den lilla
byn Hampi återstår på platsen. Staden var belägen
på högra stranden af Kistnas biflod Tungabhadra,
ung. 500 km. n. v. om Madras. Den grundlades
1336 och var för två och ett hälft århundrade ett
den hinduiska befolkningens bålverk emot de mot
s. framträngande muhammedanerna. Från att vara en
liten fästning växte den raskt och blef hufvudstad
för ett stort välde, som omfattade hela indiska
halfön s. om floden Kistna. Sin största glans
nådde riket och staden under Krishna Deva Kaja
(början af 1500-talet). Efter dennes död (1530)
begynte förfallet, och 1565 förstördes V. i grund
af muhammedanerna; två år senare kunde en italiensk
resande, Cesare de’ Fe-derici, berätta i Europa, att
"husen stå där alltjämt, men tomma, intet lefvande
bor där mer än tigrar och andra vilda djur". Bland
monument, som förstördes, var äfven en jättestaty af
Vishnu, 6 till 7 m. hög, byggd af ett enda block, ett
verkligt konstverk. Muhammedanerna lyckades förstöra
detsamma troligtvis genom rundt däromkring tända
eldar, som sprängde blocket. Staden har alltsedan
legat öde, ruinerna erbjuda en trolsk anblick och
skyddas af indiska regeringen mot vandaliserande
skattsökare. - Se Sewell, "A forgotten empire" (1900).
A. N-d.
Wijck 1. Wyk [vejk], Thomas, holländsk målare,
f. sannolikt 1616 i Beverwyck, d. 1677 i Haarlem,
var lärjunge af sin fader och utbildade sig
vidare under inflytande af Peter van Laer och
J. Miel. Han studerade i Italien och målade
gatubilder, hvarefter han slog sig ned i Haarlem,
där han 1642 var medlem i Lukasgillet. Där målade
han nordiska interiörer med figurer möjligen under
inflytande af Ostade och Molenaer, dock med en egen
karaktär i återgifningen af klärobskyren i ett rum
upplyst af ett enda fönster. Hans italienska bilder
framställa vanligen hamn- och strandscener med
konventionell färg och uppfattning. Hans holländska
genretaflor återge vanligen en lärd eller en alkemist
i sitt arbetsrum. Af den förra gruppen finnas
representanter i Wien, Haarlem, Berlin, Dresden,
Köpenhamn m. fl. st. (i Stockholms Nationalmuseum:
Hamn vid Medelhafvet, Rast vid en landt-gård,
Italiensk yårdsìnteriör och Sankt Antonius], af
den senare i Kassel, Petersburg, Dresden, München
m. fl. st. Af hans husliga scener finnas exemplar i
Köpenhamn, Frankfurt a. M. och Amsterdam (Det inre
af en bondstuga}. C. R. N.*
Wijk [vik], gods i Uppland. Se Vik.
Wijk [vik], svensk släkt, hvars äldste kände stamfader
var Johan Ericsson (f. 1718, d. 1809), som bodde på
Hisingen, Björlanda socken, på Viken Mellangärden,
efter hvilken hans son, sjökaptenen Erik W. (f. 1755,
d. 1818), antog namnet. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
