Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 433-434 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktoriablått ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

militärer tillhörande hären i rödt, af sjömän i blått
band. Orden ges endast till belöning för någon
hjältedat mot fienden och medför en årlig pension
(af 10 pd st.).

Viktoria- och Albertsorden. Se Ordnar, sp. 839.

Viktoriaorden. Se Ordnar, sp. 839.

Viktoriaplattor, tekn., ett slags konstgjorda
golfplattor af cement, hvilka inläggas uti trappor,
korridorer, badrum o. d. lokaler, som äro utsatta för
väta och stark nötning. Plattorna utföras af en massa
af cement och sand eller krossadt stenpulver, med
eller utan tillsats af något färgämne, samt gjutas
i formar af järn och packas under högt tryck. De
göras vanligen kvadratiska med 20 cm. sida och en
tjocklek af omkr. 2,5 cm. i två tunna lag med det
öfre extra starkt och tätt för afnötning. Dylika
plattor, som kunna utföras i olika färger och
mönster och som af olika fabrikanter få olika namn,
såsom Viktoriaplattor, Sveaplattor m. m., användas
för att ersätta plattor af marmor eller kalksten
i golfbeläggningar på grund af sin slitstyrka,
jämförelsevis goda utseende och prisbillighet.

^{P. Ax. L.}

Viktoriarabarber, bot., farm. Se Rheum, sp. 96.

Viktoriastiftelsens ålderdomshem, vidbyggdt till svenska Gustafskyrkans församlingshus i Köpenhamn (se fig. 5 å pl. I till art. Köpenhamn).

Viktoriastiftelsen, ett efter drottning Viktoria
uppkalladt ålderdomshem (se fig.) vid Gustafskyrkan
i Köpenhamn, som uppförts efter ritningar af
domkyrkoarkitekten Wåhlin och invigdes palmsöndagen
1921. Det planlades af förutvarande pastorn vid
svenska församlingen i Köpenhamn N. Widner, som
började insamlingen och efter hvars afflyttning från
Köpenhamn arbetet fullföljts af svenska församlingen
med generalkonsul A. Karlson och pastor A. Boman som
ledande krafter. Det omfattar ungefär 20 rum, hvart
och ett med sitt lilla kök och är afsedt för svenska
åldringar, manliga och kvinnliga, som ega så mycket,
att de kunna själfva hålla sig med maten. De få fritt
husrum (hvar sitt rum), fritt ljus, fri värme och fri
läkarvård. Till hemmet äro äfven knutna donationer,
som möjliggöra, att understöd komma att lämnas äfven
till mat åt de mest behöfvande. Eljest är meningen,
att hvar och en själf skall laga sin mat och ha sina
egna möbler, så att känslan af institution

undvikes och hemmets karaktär så mycket som möjligt
bibehålles.

Viktoriner, augustinkongregation, som har sitt namn
af stiftet S:t Victor i Paris.

Viktsareometer, fys. Se Areometer.

Viktstermometer, fys., ett glaskärl med kapillär
öppning, íylldt med kvicksilfver. Uppvärmes kärlet,
utrinner en del af kvicksilfret, alldenstund det vid
uppvärmning utvidgar sig mera än kärlet. Med kännedom
om glasets och kvicksilfrets utvidgningskoefficienter
(se Dilatation) kan man af det utrunna
kvicksilfrets vikt beräkna temperaturförhöjningen.

^{A. Bi–n.}*

Viktstyfhetsmoment, skpsb. Se Styfhet.

Vikttakometer. Se Takometer.

Viktton, skpsb. Se Ton 2.

Viktualiebröder. Se Vitalianer.

Viktualier (af lat. victualis, som hör till lifvets
nödtorft), matvaror, lifsmedel.

Viktualievikt, äldre svensk vikt för handel och
köpenskap i dagliga lifvet. I viktualievikten, sådan
den slutgiltigt fastställdes 1739, var
1 skeppund = 20 lispund,
1 lispund = 20 skålpund,
1 skålpund = 32 lod,
1 lod = 4 kvintin,
1 kvintin = 69 ¹/₈ ass.
Om viktualieviktens afvikelser från bergs-, stapelstads-,
uppstads- och myntvikten se Lod 2, Mark,
Skeppund och Skålpund.

Viktualievåg. Se Vågpenningar.

Vikunjan, zool. Se Kameldjuren, sp. 712.

Vikunjaull, ull af vikunjan (se Kameldjuren,
sp. 712), en särdeles fin och glänsande ull af
omkr. 5 cm. längd, rödbrungul eller brunhvit till
färgen och af högt värde. I handeln förekommer äkta
vikunjaull mycket sällan och endast i små kvantiteter,
beroende därpå, att vikunjan, som lefver endast i
Syd-Amerikas bergstrakter och icke låtit tämja sig,
blifvit hänsynslöst jagad. Ullen använder man dels
till att bilda det yttersta lagret å fina filthattar,
dels till att uppblanda med fårull och spinna till
garn, hvaraf tillverkas vantar, strumpor och andra
smärre föremål af fin kvalitet och högt värde. (Jfr
Vigognegarn.)

^{G. A. W.}

Vikör l. Viköy (1911 omdöpt till Kvam), härad på
västsidan af mellersta Hardangerfjorden, Hordaland
fylke (före 1919 Söndre Bergenhus amt), Norge. 453,82
kvkm. med 4,305 inv. (1918). Vacker natur. Där går
fram den kända turistleden Norheimsund med storslagen
väganläggning öfver Kvammeskogen till Aadland och
Trengereid vid Vossebanan. Tveitekvitingen når en
höjd af 1,299 m. Jordbruks- och fruktodlingsdistrikt.

^{K. G. G.}

Viköy. Se Vikör.

Vila och därmed sammansatta ord se Hvila och
sammansättningar därmed.

Vila, sydslav. myt., kvinnoväsen, motsvarande
ry. rusalka, skogsrå eller vattennymf, älfva, i
äldre tid äfven förekommande hos andra slaver. Enligt
folktron vistades de i skogar, där de med pilar jagade
vilddjur, eller vid floder, där de nattetid trådde
sina danser vid månsken. Några vilor troddes ock
sväfva i molnen för att framkalla storm. De ansågos
farliga för människor, som störde deras samkväm,
men kunde äfven ingå fostbrödralag med trofasta
hjältar. I Bulgarien kallades de samovily, samodivy l.
judy. De ha spelat en ofantlig roll i den
sydslaviska folkpoesien. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>