Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willems ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
531
Willems-Villermè
532
sche beweging" (1906-09) samt art. Flamländska.
Hj.P-r. Willems [vftlems], F l o r e n t,
belgisk målare, f. 1823 i Liège, d. 1905 i Neuilly
utanför Paris, studerade vid akademien i Mecheln
de gamle nederländske mästarna och väckte stor
uppmärksamhet 1840. Den framgång hans tafla
Besök hos barnsängshustrun s. å. hade i Paris
förmådde honom att slå sig ned där. Hans område
var genremålningar ur de högre klassernas lif. i
Ter Borchs och Metsus smak, mästerliga i tekniken,
i synnerhet i behandlingen af stoffen. Till hans mest
bekanta arbeten höra Besöket, Änkan, Butiken, Maria
de* Mediet hos Rubens, Bruden klädes (i Bruxelles’
museum), Vapensmeden och Förlof-ningsringen. (G-g
N.) Willems [vi^lems], PeterKasperHubert, flamländsk
historiker, f. 6 jan. 1840 i Maastricht, d. 23
febr. 1898 i Louvain, var sedan 1865 professor
vid Louvains universitet i latinsk litteratur,
epi-grafik, arkeologi och paleografi. Bland hans
skrifter märkas Le droit public romaìn depuis la
fondation de Rome jusqu’à Constantin (1870; 6:e
uppl. 1898), och Le senat de la république romaine
(3 bd, 1878-85). W. författade af ven en flamländsk
Taalkunde och var en bland de ledande männen inom
den flamländska rörelsen. V. S-g. WHIemsöörd
[-ård]. 1. Fattigkoloni. SeFre-deriksoord. -
2. Marinetablissemang. Se H el d er.
Willemstad. 1. Stad i holländska prov. Nord-Brabant,
26 km. n. v. om Breda, på södra stranden af viken
Hollandsch diep. 2,030 inv. (1900). W. grundlades 1583
af Vilhelm af Oranien och försågs med befästningsverk
för att kunna spärra tillträdet från hafvet. 1793
försvarade sig W. framgångsrikt mot fransmännen
under Dumouriez. – 2. Hufvudstad i nederländska
kolonien Curaçao (Västindiska öarna), belägen
på sydvästra kusten af ön Curaçao, vid en smal
vik, S:t Anna baai, som ger goda hamnmöjligheter
och senare vidgar sig till en bredare inre bassäng,
Schottegat. 14,084 inv. (1915). Staden har ett
säreget, prydligt utseende, som afviker från den
vanliga typen af tropiska platser. Den påminner
om någon gammaldags holländsk eller frisisk stad
och anses som mönster af renlighet (kanske ej med
rätta). Staden grundlades vid midten af 1600-talet
och blomstrade raskt upp såsom viktig handelshamn;
större delen af koloniens handel går öfver W.,
som hyser nära hälften af ön Curaçaos befolkning.
1–2. A. N-d.
Villena [vilje’-], stad i spanska prov. Alicante,
vid kustfloden Vinalapo, 45 km. n. v. om
provinsens huívudstad Alicante. 14,099
inv. (1900). Vinodling. Saltberedning vid en
omedelbart v. om staden belägen saltlagun.
A. N-d.
Villena [vilje’-], Enrlque de, infant af Ara-gonien,
af ven kallad markisen af V., kastili-ansk och
katalansk författare, f. 1384, d. 1445 i Catalayud,
var icke någon betydande författar-talang, och hans
språk är öfverlastadt och till-gjordt, men som tidstyp
är han af stort intresse. Ehuru besläktad både med
det kastilianska och aragonska konungahuset, kom han
likväl icke att spela någon roll som krigare eller
statsman. Han egnade sig åt litteraturen, sökte under
sin vistelse
i Barcelona återupprätta trubadurpoesien, stiftade
till den ändan en akademi, sysslade med astrologi och
samlade ett för sin tid stort bibliotek. Besjälad
af den tidigare italienska renässansen, öfversatte
han en del af Dantes "Divina com-media", hvilket
arbete finnes i Nationalbiblioteket i Madrid. På
katalanska skref V. Doce trabajos de Hercules (äfven
öfv. till kastilianska), som är en skäligen långtrådig
allegori. Af V:s arbeten må f. ö. nämnas La gaya
ciencia och Arte de trovar samt en öfv. af Vergilius’
"Eneid", som anses synnerligen undermålig. V. var en
stor epikuró och skref äfven ett kulinariskt curiosum
till vägledning för det kungliga köket: Arte cisoria
och Libro del aojamiento ó fascino-logia, där han
talar om tre sätt att undvika onda ögon. Litt.:
E. Cotarelo, "Vida y obras de Don E. de V."
Ad. H-n.
Willenberg. ort. Se D i e p h o l z.
Willenbruch. Se Wildenbruch.
Villeneuve [vilnö’v], franska städer. 1. V.-d’Agen
[daʃã’], stad i östra delen af dep. Lot-et-Garonne,
vid floden Lot. 13,181 inv. (1911). Berömd odling
af plommon. Tillverkning af läder och skodon. Af
stadens gamla vallar från 1200-talet återstår
en del äfvensom arkaderna från samma tid vid
stadens förnämsta torg. Omkr. 1,5 km. från
staden ligger det forna klostret Eysses
(namnet härledt af en romersk stad Excisum), nu
centralfängelse. – 2. V.-lès-Avignon [läs-avinjå’],
d. v. s. "V. bredvid Avignon", stad i dep. Gard, på
högra stranden af Rhône, midt emot Avignon. 2,922
inv. (1901). Siden- och ylleväfverier; beredning
af olivolja. V. hade sin egentliga blomstringstid
under medeltiden, då påfvarna vistades i
Avignon. I ett klosterkapell ligger Innocentius
VI begrafven. – 3. V.-sur-Yonne [-syriå’n],
stad i dep. Yonne, vid Seines biflod Yonne, 13
km. s. om Sens. 4,877 inv. (1901). Båtbyggeri;
garfveri. Handel med vin och spannmål.
1–3. A. N-d.
Villeneuve [vilno’v], Si l v est re, fransk amiral,
f. 1763, d. (genom själfmord) 1806, kommenderade
arriärgardet i slaget vid Abukir (1798) och
anförde jämte Gravina den fransk-spanska flotta,
som af Nelson tillintetgjordes vid Trafalgar
(1805). V. bleí fången i slaget, men frigafs 1806.
(H. W-l.)
Villeneuve [vilnöV], M. de. Se Ser ve t y R e v e s.
Willenhall [ωi’lənhål], stad i södra
delen af engelska grefsk. Staffordshire,
4,5 km. ö. om Wolverhampton. 18,844
inv. (1911). Stenkols- och järngrufvor i närheten
ge upphof till järn- och mässingsgjuterier
samt tillverkning af smiden af skiftande slag.
A. N-d.
Ville noire [vil nw?r], stad. Se A g d e, sp. 339.
Vill en oy [viìnwa’], sockerbruk. Se M e a u x.
Viller, Frederik, pseudonym. SeSparre2, sp. 590. r
Villermè, Louis René, fransk hygieniker och
statistiker, f. 1782, d. 1863, blef 1804 kirurg
vid armén och sedermera med. doktor, men upphörde
snart med sin praktik för att uteslutande egna sig åt
studier. I skriften Des prisons telles qu’clles sont
et telles qu’elles devraient ëtre (1820) framhöll
han det usla tillstånd, hvari fän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
