Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
engelsk uppl., "President W., the world’s
peacemaker", utkom 1919), A. Ruhe. "W. W., människan
och statsmannen" (1918), R. S. Baker, "What W. did
at Paris" (1919), H. Hansen. "The adventures of the
fourteen points" (s. å.), och W. E. Dodd, "W. W. and
his work" (1920).
V. S-g.
Wilson [ft»^lsan], Edmund Beecher, nordamerikansk
zoolog, f. 19 okt. 1856 i Geneva, Illinois,
professor i zoologi vid Columbiauniversite-tet
i New York. W. har inlagt stora förtjänster om
flera af den allmänna zoologiens grenar såsom
ärftlighetsläran, celläran m. m. Bland hans arbeten
märkas General biology (tills, med W. T. Sedgwick,
1887), Atlas of karyokinesis and ferti-lization
(1895) och The cell in development and inheritance
(1896). L-e.
Wilson [ßr»nsøn]. Henry Braid, nordamerikansk
sjöofficer, f. 23 febr. 1861, blef 1883 officer
i flottan, där han efter hand befordrades till
kon-teramiral (1917), deltog som fartygschef i
spanskamerikanska kriget 1898 och tjänstgjorde
därefter dels i sjöförsvarsdepartementet,
dels som fartygschef. 1913-16 var han chef
för Board of inspec-tions and survey af nämnda
departement. Under Världskriget var han först
(1917) chef för Atlant-flottans patrullstyrka
och sedan (1918) chef för Förenta staternas
sjöstridskrafter i de franska farvattnen.
H. J-dt.
Wilson [öí^lsen],sirHenryHughes, engelsk fältmarskalk,
f. 5 maj 1864 i Currygrane, Edge-worthstown
(Irland), officer vid k. Irländska regementet
1884, deltog i krigen i Burma 1885-87 och (med
stor utmärkelse) i Syd-Afrika 1899-1901, under
hvilket senare han befordrades till major, var chef
för krigshögskolan 1907-10 och för generalstabens
operationsafdelning 1910-14. Under Världskriget var
han, befordrad till generalmajor, generalstabschefens
närmaste man 1914-15 och militärfullmäktig i
Versailles 1917, förde under mellantiden och
därefter befäl i hemlandet, befordrades efter
hand till general och till fältmarskalk (1919)
samt utnämndes s. å. till chef för generalstaben.
H. J-dt.
Wilson [ßíi/lsan], Charles Thomson Kees, skotsk
fysiker och meteorolog, f. 14 febr. 1869 i Glencorse,
studerade i Manchester och Cambridge, där han
sedan 1895 arbetat på Cavendishlaborato-riet. Han
är anställd som föreläsare i elektrisk meteorologi
vid universitetet i Cambridge och som observatör
vid det solarfysiska observatoriet där. Hans
förnämsta arbeten ligga inom luftionisatio-nens och
den elektriska meteorologiens områden. Särskildt
viktig är hans upptäckt af ionernas egenskap att
kondensera vattenånga vid hastig utvidgning
af fuktighetsmättad luft. Med stöd häraf
har han på ett sinnrikt sätt konstruerat en
expansions-apparat, där han genom momentan
belysning i expansionsögonblicket gör Joniserande
partiklars banor synliga och affotograíerar
dem. Hans fotografier öfver a- och /9-partiklars
banor ha varit af utomordentlig betydelse för
kännedomen om motsvarande strålars egenskaper
och verkningar. De flesta aí hans arbeten äro
publicerade i "Proceedings of the Royal society" och
"Cambridge Philosophical society’s proceedings". Om
W:s elektroskop se Radioaktivitet, sp. 867.
E.E-dt.
Wilson [ö^lsan], engelskt rederibolag. Se Å n
g-íartygslinjer.
Wilson park, egna hemskoloni. Se Hälsingborg, sp. 101.
Wilster. Daniel Jakob, dansk sjömilit?r,
f. omkr. 1664, d. 1732 i Petersburg, gick 1683 in
vid flottan, avancerade 1711 till schoutbynacht,
dömdes 1712 från sin tjänst, emedan han ej hindrat en
svensk konvoj att inlöpa till Göteborg, men fick af
konungen afsked i nåder. Han gick därefter öfver till
svenskarna, förde befäl på örlogsskeppet "Stockholm"
i slaget vid Jasmund 1715, där i strid mot honom
danske viceamiralen Just Juel stupade, och utnämndes
för sitt välförhållande till viceamiral. 1716
kommenderade han i Östersjön en svensk flotta på 16
skepp, med hvilken han jagade danske amiralen U. Kaas’
eskader. En tid därefter lämnade han, missnöjd, svensk
tjänst och tog rysk, blef vice amiral och medlem af
amiralitetskollegiet (1721), chef för marinakademierna
(1727) samt var 1729-30 stationschef i Kronstadt.
Wilster. 1. Kristian Frederik Emil W., dansk
skald, f. 27 sept. 1797, d. 11 jan. 1840, var son
till höjesteretsadvokat Karl Henrik W. (f. 1772,
d. 1837), som 1799 öfvergaf sin hustru och med
en engelsk älskarinna förde ett äfventyrligt lif
i Nord-Tyskland under namn af baron von Essen,
till dess han såsom misstänkt för mord 1812
dömdes till 15 års fängelse. W. blef student
1813, tog juridisk examen 1816, teol. 1822 och
magistergrad 1827 samt blef adjunkt i Sorö 1822
och lektor där i engelska och grekiska 1828. Han
utgaf Betragtninger över vor nyere tids poesi (1829)
och hade såsom beundrare af öhlen-schläger en skarp
litterär fejd med J. L. Heiberg. Af W:s poetiska
alster, 3 smärre samlingar Digt-ninger (1827-40),
märkas särskildt flera ypperliga lyriska dikter och
romanser. 1903 utkommo Udvalgte digte. Därjämte utgaf
han förtjänstfulla öfversättningar af "Iliaden"
och "Odyssén" (1836 -37; 5:e uppl. 1890) samt af
8 tragedier af Euripides (1840; 2:a uppl. 1857). -
2. Ernst Henrik Claude W., den föregåendes kusin,
militär, f. 21 aug. 1808, d. 27 dec. 1881, blef
löjtnant 1825 och kapten 1841 samt förde 1848
med utmärkelse ett kompani jägare i striderna vid
Slesvig och Dybböl. Befordrad till major och chef för
jägarkåren 1849, utmärkte han sig både vid Kolding
samt under Ryes reträtt i Jylland och i striderna
24 och 25 juli 1850. Han blef öfverste 1858, var
kommendant i Slesvig 1860-63 och förde 1864 som
generalmajor först en brigad, sedan en division, men
blef redan 8 mars sårad och ur-ståndsatt att vidare
deltaga i kriget. 1874-77 var W. öfverbefälhafvare
i Jylland. 1-2. E. Ebg.
Wilstermarskboskap. Se Holsteinsk rödbrokig boskap.
Wilt, D. ver. Se Ver Wilt.
Wilt. Marie, österrikisk sångerska, född L
i e-benthaler, f. 1833 i Wien, d. där 1891, var
redan gift med en ingenjör Franz Wilt, då hon 1863
började studera sångkonsten. Sedan hon uppträdt på
flera konserter, debuterade hon 1865 i Graz som Donna
Anna i "Don Juan" och sjöng sedan med stor framgång i
Berlin och London. I Wien var hon engagerad 1867-77;
därefter sjöng hon i Leipzig, Brunn m. fl. städer samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
