Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinstandelssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinstandelssystem-Vinstorpaätten
stem i därför lämpliga fall synes vara både tjänlig
och sannolik. Erfarenheten synes emellertid ha
gett vid handen, att system, som afsedt egentlig
andel i totalvinsten eller någon kvotdel däraf i
större företag, väl lämpat sig för företagsledaren
och hans närmare ansvariga medhjälpare, men
varit mindre effektiva eller upprätthållbara för
arbetarna, ju större antal af dessa det gällt att
få med, äfven där den grundprincipen iakttagits,
att gängse löner utbetalats i vanlig ordning och
vinstandelen tillkommit som ett tillskott enligt
gifna enkla regler. I varuhus ha systemen vanligen
tillämpats för hvarje afdelning och bransch för
sig. Individuell tillämpning för varuutkörare,
kommissionsförsäljare m. fl. är bekant äfven i
Sierige. Generella vinstandelssystem ha stundom
förbundits med utbetalning under form af aktier i
företaget. Krigsårens kraf på industriell demokrati ha
medfört ökadt intresse äfven för vinstandelstanken,
hvilken redan tidigare utformats i riktning mot
"arbetarnas medintressentskap" (se Kooperation,
sp. 959). - Litt.: Joh. Leff-ler, "öm olika löneformer
med särskildt afseende på s. k. vinstandelssystem"
(1893), N. Fredriksson i "Social tidskr." 1910 och
E. Sommarin i "Tiden" 1910 (se äfven Böhmert, K. Y.),
"Profit sharing and labor copartnership in the United
kingdom" (1912), "Profit sharing and copartnership
abroad" (1914), båda arbetena publicerade af Board
of trade i London, och Arthur W. Burrit m. fl.,
"Profit sharing, its principles and practice" (1912).
J. Lr.*
Vinstandelssystem, nationalek. Se V instan d el.
Vin-sten. 1. Kem. farm., gammalt namn på den
bottensats af svårlösliga vinsyrade salter, som af
sätter sig ur drufsaft under vin jäsningen. Vinsten
(lat. ta!rtarus, hos Plinius fex vini siccata)
utgöres hufvudsakligen af det i vatten svårlösliga
saltet Jcaliumbitartrat, surt vinsyradt kali (jfr V i
n s y r a), jämte något kalciumtartrat, vinfärgämne
m. m. Dess utfällning under saftens jäsning beror
därpå, att de nämnda salterna äro mera svårlösliga i
sprithaltigt än i rent vatten och därför afskiljas
ur drufsaften, i den mån dess sprithalt genom
jäsningen ökas. Sura. d. v. s. vinsyrerika, viner,
t. ex. renska, ge mera vin-sten än exempelvis de
söta, ungerska. Ur röda bor-deaux-viner fås en gråröd
vin-sten (ty. ruber), men ur renska viner en gulgrå,
i handeln kallad h v i t vin-sten (ty. albus). Ur
den efter vinets af-tappning, i jäsningsíaten
tillvaratagna råa vin-stenen beredes genom
omkristallisering och affärg-ning med djurkol hvit,
renad vin-sten, c rem or t a r t a r i. Genom upprepad
omkristallisering (under tillsats af något saltsyra
för sönderdelning af inblandadt kalciumtartrat)
erhålles slutligen alldeles rent kaliumbitartrat,
farmakopéns b i-tartras kalicus. Detta preparat
nyttjas, liksom äfven creinor tartari, som lösande,
urin-drifvande och feberstillande, men helt visst
mindre ofta nu än förr. Cremor tartari ingår vanligen
i s. k. hemorrojdalpulver. Tartarus boraxatus,
borax-vin-sten, har fått behålla sitt gamla namn,
emedan man icke säkert vet, om det är en verklig
kemisk förening mellan borax och vin-sten. Beredt
enligt farmakopéns föreskrift, bildar detta preparat
ett hvitt, syrligt och salt smakande pulver, som lätt
tar fuktighet ur luften och är lösligt i lika delar
kallt vatten. Det begagnas som urindrif-vande medel
i vattusot. I tekniken används vinsten till betning,
förtenning, i bakpulver, m. m. Om tartarus stibiatus
(t. emeticus) se Kr ak vi n- • sten. - 2. Tandsten. Se
Tändernas sjukdomar och vård, sp. 762. 1. K.A.V-g.
Vinsteryande. Se Vins t ra.
Vinstgau. Se Vintschgau.
Vinsthugg. Se Bollspel, sp. 1017.
Vinstocken. Se Vinrankan.
Winston-Salem |>i’nst9n séYlem], näst största
staden i nordamerikanska staten Nord-Carolina,
160 km. v. om Raleigh. 33,136 inv. (1918). W.,
bildadt af de två sammanslagna städerna Win-ston
och Salem, har i vårt årh. gått raskt framåt;
tobaksindustrien ger staden dess betydelse;
dessutom tillverkas ylle- och bomullsvaror m. m.
A. N-d.
Vinstorpaätten. svensk medeltidssläkt, uppkallad efter
sätesgården Vinstorp (Vinzathorp) i Eedvägs härad,
Västergötland, hvilken efter att tidigare ha legat
s. om Vinsarpsjön i Eöne socken under 1400-talet
flyttades v. om sjön till den nuv. herrgården Vinsarp
i Dalums socken (21/? mtl, tax. 1913 till 90,000
kr.). Ätten förde i sitt vapen en klufven sköld med
en half lilja i högra fältet och två snedbjälkar i
det vänstra. Den förste säkert kände medlemmen är
väpnaren Udde Mattsson, som på 1360-talet bodde på
Vinstorp. Af hans söner blefvo flera bemärkta män. Två
af dem tillhörde det andliga ståndet: Karl U d d
s s o n (d. 1419) och Sigge Uddsson (d. 1435), den
förre dekan, den senare biskop i Skara. En tredje,
riddaren och riksrådet Knut U d d s s o n till
Näsby i Östergötland (d. barnlös 1435 eller strax
förut), intog en framskjuten plats bland den tidigare
unionstidens stormän. Stam-gården tillföll en fjärde
medlem af brödrakretsen, väpnaren Bengt Uddsson, som
tycks ha deltagit i konung Eriks af Pommern slesvigska
krig 1417 och under engelbrektska resningen hade
säte i riksrådet. Sedan han i slutet af 1430-talet
eller början af nästföljande årtionde aflidit,
öfvergick Vinstorp till hans son Staffan Bengtsson,
en af 1400-talets mera bekanta personligheter. Redan
under Karl Knutssons första regering lade han i dagen
de sympatier för unionen, som sedan alltjämt utmärkte
honom, och deltog som Kristian I:s följeslagare och
personliga tjänare i belägringen af Borgholm hösten
1456. Vid Kristians kröning i Sverige 145? belönades
han med riddarslaget och upptogs några år därefter
(senast 1463) i riksrådet. Han kämpade sedan på
Kristians sida i slaget vid öresten 1470 och stupade
under danne-brogen på Brunkeberg 10 okt. 1471. Strax
efter örestensslaget hade Sten Sture och Karl
Knutsson förklarat honom förlustig Vinstorp, enär
han fört afvog sköld mot fäderneslandet, och gården
till-dömdes i stället Staffans broder, väpnaren Karl
Bengtsson till Gladskulla, som vid öresten befunnit
sig i Sten Stures här och öfver hufvud tillhörde det
nationella partiet. Karl Bengtsson, som efter slaget
på Brunkeberg inkallades i riksrådet, bebodde sedan
Vinstorp till sin död, 1493. Då hans son, riddaren
Örjan Karlsson till Vinstorp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
