Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterhamn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Winther-Winthrop
740
Snoilsky till W. Litt.: Georg Brändes om W. i
"Samlede skrifter", "Breve f ra og til W." utg. af
Liebenberg 1880, och N. Bögh, "Chr. W." (3 bd,
1893-1901). Många tonsättare, bl. a. P. Heise, ha
satt musik till dikter af W. B-n B. Winther, Geert
Henrik, dansk politiker, f. 20 nov. 1813, d. 28
mars 1906, blef 1840 teol. kandidat och tog 1846
magistergraden (med en afh. om realskolorna). 1848
valdes han till led. af den grundlagsstiftande
riksförsamlingen och var 1850-84 folke-tingsmand
(för en och samma krets) samt 1856 -63 dessutom
medlem af riksrådet genom folketingets val. W. var
en hängifven anhängare af Tscherning och som dennes
"adjutant" den egentlige ledaren för den grupp af ’’
bonde venner’’ (mest från Jylland), som slöt sig till
Tscherning. Detta fortsattes, sedan Tscherning 1866
lämnat riksdagen, tills gruppen 1870 gick upp i det
forenede venstre. W. utgick dock ur denna redan 1871
och stod sedan tämligen ensam, men bevarade dock stort
personligt inflytande; han hade nästan oaf-brutet
plats i finansutskottet (sedan 1858) och var dessutom
medlem af andra viktiga utskott. Han ogillade alla
ytterligt gående steg och var en af-gjord motståndare
till visnepolitiken och Bergs ledning. Han var
ständigt fiende till national-liberala partiet och
särskildt hätsk mot ämbetsmännen samt talade ifrigt
för alla jylländska intressen. 1851 stiftade han för
mindre landtbrukare i Nörrejylland en inrättning för
brandförsäkring af lösegendom ("W:s brandkasse"), som
under hans ledning till 1886 hade stor framgång. 1855
en annan för brandförsäkring af fast egendom. 1850-
84 utgaf han "Nörrejydsk tidende", länge Tscher-nings
språkrör, och grundlade 1862 tills, med Tscherning
och L. Björnbak "Jysk folkeforening", hvars ordf. han
var till 1874. E. Ebg.
Winther, Paul. pseudonym. Se K. E. Ande r
se n.
Winthrop [ωi’nthrəp], nordamerikansk
Nya-Englandssläkt.
1. John W., guvernör i Massachusetts, f. 12 jan. 1588
i Edwardston, Suffolk, d. 26 mars 1649 i Boston,
var sonson till en rik klädesfabrikör i London, som
förvärfvat sig ett gods i Suffolk. Han studerade
1601–05 i Cambridge, gifte sig vid 17 års ålder med en rik
arftagerska och vann anseende som god jurist. Såsom
ifrig puritan kände W. vantrefnad i Karl I:s England och
lät därför af det handelskompani, som koloniserat
Massachusetts, 1629 utse sig till denna kolonis
guvernör. Han ledde en rätt stor utvandring af
trosfränder från Suffolk och landsteg 12 juni
1630 vid Salem i Massachusetts. S. å. grundlade
han staden Boston. W. var koloniens guvernör
1630–34, 1637–39, 1642–44 och 1646–49 samt ledde 1636
som vice-guvernör oppositionen mot sir Henry Vane
d. y., som då var guvernör (se Vane 2). W. var som
koloniens styresman klok och framsynt, lyckades på
1640-talet skydda den mot godtycklig inblandning
från engelska parlamentets sida och hade stor
andel i den federativa sammanslutningen mellan
Nya-Englands-kolonierna samt var 1643 dennas förste
president. Hans för Massachusetts’ äldsta historia
ovärderliga dagbok har utgetts af J. Savage (The
history of New England from 1630 to 1649, 2 bd,
1825–26; ny uppl. af J. K. Hosmer, 1908). Statyer
öfver W. ha rests i Washingtons Capitolium och i
Boston. Staden W. i Massachusetts är uppkallad efter
hans son Deane W. (f. 1623, d. 1704). Jfr Robert
C. Winthrop, "Life and letters of John W." (2 bd,
1864; ny uppl. 1869), och J. H. Twichel, "John
W." (1891).
2. John W. d. y., den föregåendes son, guvernör i
Connecticut, f. 12 febr. 1606 i Groton manor, Suffolk,
d. 5 april 1676 i Boston, deltog 1627 i Buckinghams
misslyckade försök att undsätta La Rochelle,
företog sedan en resa till Italien och Levanten samt
emigrerade 1631 till Massachusetts, där han många år
var biträdande guvernör. 1635 ledde han uppförandet
af fästet Saybrook vid floden Connecticuts mynning,
verkade därefter i Massachusetts för grufdriftens
främjande och återvände 1643 dit efter två års
vistelse i England med skickliga järnarbetare,
med hvilkas hjälp han grundlade järnbruken vid Lynn
och Braintree. W. flyttade 1650 till den af honom
grundlagda staden New London i Connecticut och var
1657–58 samt från 1659 till sin död denna kolonis
guvernör. Vid ett besök i England utverkade han 1662
kungligt bref på förening af kolonierna Connecticut
och New Haven, och 1675 utsågs han till en af
kommissarierna för Nya-Englands-koloniernas federativa
union. W. var en framstående naturvetenskaplig
forskare, skicklig i kemi och medicin, invaldes
i Royal society kort efter dess stiftande och
publicerade i dess förhandlingar ett par uppsatser
om sina naturvetenskapliga rön. Jfr T. F. Waters,
"Sketch of the life af John W. the younger" (1899).
3. Fitz-John W., den föregåendes son, militär,
f. 19 mars 1639 i det af fadern grundlagda Ipswich
i Massachusetts, d. 27 nov. 1707 i Boston, tjänade
i engelska parlamentets armé under Monck och deltog
i dennes marsch på London 1660, återvände 1663 till
Connecticut och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
