Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viotti, Giovanni Battista - Vipan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstänkt för att vara agent i revolutionens
tjänst. Han vistades då några år nära Hamburg, men
återkom 1794 till London, där han sedan vistades
i 25 år och med tiden slog sig på vinhandel. I
Paris uppträdde han dock ånyo 1802 med oförminskad
framgång, och 1819 återkom han dit såsom direktör
för Stora operan, men pensionerades redan 1822. I
sitt spel utmärktes V. af nobelt patos, sjungande
ton och outtömligt fantasirikt uttryck. Han var
en bland de förste, som tillämpade sonatformen
på violinkonserter och anlitade orkesterns alla
resurser som ackompanjemang. Hans kompositioner
utgöra en oumbärlig ingrediens i en violinists
uppfostran, och af hans 29 konserter spelas ännu
offentligen åtminstone den 22:a i a moll, hvarjämte
hans violinduetter anses stå tillbaka endast för
Spohrs. Däremot äro hans kvartetter, trior, sonater
m. m. föråldrade. Hans förnämsta elever voro Rode och
Eaillot; genom dem blef han upphofsman till franska
violinistskolan. Jfr Violin, sp. 749. Biogr. af
Baillot (1825), Miel (1827) och Pougin (1888). A. L.*
Vipan, zool. Se V i p s l ä k t e t.
Vipand, zool., detsamma som småskrake (ss Andfåglar,
sp. 959).
Viperasläktet, zool. Se Huggormarna, sp. 1245.
Vipe’ridæ, zool. Se Huggormarna, sp. 1244.
Vipp (V i p p t å g), sjöv., detsamma som göling
(se d. o.); äfven ett tåg, hvarmed en tyngd,
sedan den blifvit upphissad eller nedfirad
till lagom höjd, sido vägen halas in of ver
reling, lucka eller till vederbörlig plats.
R- K.*
Vippa, bot., blomställning hos många gräs (vippgräs),
t. ex. hafre och vass, bestående af ax, som sitta i
grenig klase. G- L-m.
Vippa, tekn. Se Nål, sp. 307.
Vippe, jys. Se Tantalosbägare.
Wipper, namn på flera floder i Tyskland, bland
hvilka märkas följande. 1. Kustflod i preussiska
prov. Pommern (Hinterpommern), som faller ut i
Östersjön nedanför Rügenwalde. Längd 150 km. -
2. Biflod fr. v. till Unstrut i Türingen, som
har sin källa i Eichsfeld och strömmar i östlig
riktning samt faller ut vid Sachsenburg s. ö. om
Frankenhausen. Längd 75 km. - 3. Biflod till Rhen. So
Wupper. 1-3. A. N-d.
Vippfyr, en numera ej längre bruklig fyr, som var
försedd med en apparat, genom hvilken två ljus
växelvis höjdes eller sänktes förmedelst en häfarm.
B. N.*
Vippgalge. Se Galge
Vippgräs, bot. Se Vippa.
Vippkran, mek. Se. Kran, sp. 1208.
Vippstjärt, zool., ett namn, med hvilket stundom
rödstjärten (se d. o.), stundom och vanligen
sädesärlan (se Ärlesläktet) betecknas.
Vipptåg, sjöv. Se Tipp.
Vipsänius, romersk släkt. Se Agrippa. Om
Vipsania se Agrippa och Agrippina 1.
Vipsläktet, Vanellus, zool., ett fågelsläkte,
sora tillhör fam. brockfåglar (Charadriidœ} och
ordn. Gharadriiformes. Liksom hos de till samma
familj förda strandpiparna (se Piparsläktet) är
näbben rak, framtill förtjockad och med en
fåra framåt från näsborrarna, samt pannan brant. Från
närstående släkten skiljes V. genom förhandenvaron af
baktå, genom sina breda, trubbiga vingar,
på hvilka den första vingpennan är kortare än andra
och fjärde, samt genom den långa, smala nacktofsen;
mellantån är vid basen förbunden med yttertån genom
en hudfåll. Till den svenska faunan hör endast en art,
vipan, tofsvipan
Vipa (tofsvipa), Vanellus en status.
1. toppvipan, V. cristatus (se fìg.). Pannan,
nacktofsen, f ramhalsen, öfverbröstet och vingpennorna
äro svarta, rygg och skuldror mörkgröna, de undre
kroppsdelarna och stjärtens främre del hvita. Längd 34
cm. Tofsvipan förekommer i hela Europa, norra Afrika
och en stor del af Asien. Den vistas på sänka ängar,
vid flod- och hafsstränder, i mossar etc. I Sveriges
södra och mellersta landskap är den rätt allmän; på
grund af markens uppodling och torrläggning har dess
område, liksom fallet är med flertalet andra vadare,
minskats. Dess lätt igenkännliga läte ("ki-vitt")
har gett den det tyska namnet kiebitz. Flykt och gång
äro lika förträffliga. Maskar, sniglar och insekter
utgöra dess föda. Den är i Sverige flyttfågel och
anländer till Skåne redan i febr., ifall väderleken
är blid. De fyra, olivgula, mörkfläckiga äggen
läggas i en fördjupning på någon tufva utan bale
eller med ett underlag af torrt gräs. Såväl köttet
af de yngre fåglarna som äggen äro synnerligen
välsmakande. Släktets öfriga arter – de äro helt få,
men representerade i de flesta länder – stå denna
mycket nära. L–e.
Vipunen [vi’po-], finsk folkpoesi, en död eller
sofvande jätte, ur hvars mage Väinämöinen (i den
ursprungligare poesien Vipunens son) hämtar fram
mäktiga visdoms- och trolldomsord; begagnad som
motiv af den nutida finska konsten (Emil Wikströms
Lönnrotsstaty i Helsingfors). K. B. W.
Vique [vike], stad. Se Vich.
Vir, lat., man, karl, ofta i pregnant mening:
framstående man, hjälte; äkta man.
Vira. egendom i Roslags-Kulla socken, Stockholms
län, vid Viraån, mellan sjön Viren i v. och Losjön
i ö. Där anlade riksamiralen K. Fleming 1635 en
af inkallade valloner skött smedja, som s. å. fick
ensamprivilegier att tillverka klingor, bajonetter och
hirschfångare för kronan. Privilegierna förnyades
1646, 1649, 1664, 1700 och 1720, men småningom
utträngdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
