Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wismarska tribunalet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
853
Wissmann- Vist
854
1913), staty af scouten Folke Brandel (brons,
s. å., i privat ego), konstnärens moder (byst af
sten). Skogsrå (monumentalfigur), Slyna (flick-staty),
Flicka från Abruzzerna m. fl. statyetter, bland
dem förträffligt karakteriserade svenska typer:
Dragspelerska, Bondspelman, Vallpojke, Motvalls
käring o. a. Dessutom skiss till altar-dekoration,
konstnärliga skyltar i relief och många figurer
och grupper i porslin. Framför allt har W. sin
specialitet i arbeten i lergods, starkeldsgods
(grand feu), utförda i hans egna brännugnar. På detta
område har han utfört urnor, vaser o. a. af högt
konstnärligt värde. Kepresenterad i Nationalmuseum. -
W:s hustru, Berta Emilia W., född östrand, f. 27
dec. 1866 i Frötuna, Uppland, har studerat i
Tekniska skolan i Stockholm och under resor i
utlandet, var 1895-1904 teckningslärarinna, gift
1904, har samarbetat med sin make. G-g N. Wissmann,
Hermann von, tysk Afrikaresande, f. 4 sept. 1853 i
Frankfurt a. d. 0., d. 15 juni 1905 i Weissenbach
vid Liezen. i Steier-mark, blef 1874 löjtnant i ett
mecklen-burgskt infanteriregemente. På uppdrag af
Tyska afrikanska sällskapet företogo han och Pogge
1880 en expedition från Lo-anda, i Syd-Afrika, till
Njangve (öfre Kongo). W. fortsatte därifrån mot
östkusten, som han nådde vid Saadani 14 nov. 1883
öfvertog han ledningen af en af Leopold II till
södra Kongo-området utsänd expedition, hvil-ken från
Malansje i Angola framträngde till Lu-luaströmmen. som
W. sedan skulle följa tillKassai och Kongo. Med båtar,
ett stort följe infödingar samt några européer (Wolf,
Fran9ois, bröderna F. och H. Muller m. fl.) bröt
W. 28 maj 1885 upp från Luluaburg vid Lulua och nådde
Kongo 9 juli. På denna resa fastställdes Kassais lopp,
Sankuru, dittills ansedd som själfständig biflod till
Kongo, som dess biflod och Kassais mynning. 1886
företog W. i Kongostatens tjänst en ny expedition
till landets södra del. Han bröt upp från Stanley
pool, undersökte jämte Wolf Kassai högre upp än förra
gången, tågade österut för att undersöka Tschuapas
och Lomamis källområde, men tvangs af täta urskogar
att taga en östlig riktning mot Njangve. Där råkade
han i stor fara för araberna och måste söka kusten
öfver Tanganjika, Njassa. Schire och Sambesi. Denna
resa skildrade W. i Meine zweite durchquerung Ä
quatorial-Af rikas von Congo zum Zambesi wäh-rend
der jahre 1886 und í887 (1891). 1889 utnämnd till
kommissarie i Tyska Öst-Afrika för att bekämpa ett
arabuppror, begaf han sig i mars med ett 60-tal
följeslagare till Afrika, värfvade trupper bland
infödingarna, angrep arabernas ställningar, intog
raskt deras hufvudorter och förföljde upprorets
ledare, Busjiri, till det viktiga Mpapua (Mpwapwa),
som han besatte. Däri-
1 genom höll han vägen öppen för Stanley och Emin
pascha på deras tåg till kusten. Busjiri tillfångatogs
och afrättades, hvarefter höfdingar-na i landets norra
del efter hand underkastade sig tyskarna, hvilka
därpå började pacificera södra delen. Efter några
månaders vistelse i hemlandet, hvarunder han adlades
och utnämndes till major, återvände W. dec. 1890 till
Afrika, men afgick april 1891 som kommissarie. Efter
hvarjehanda uppdrag i Öst-Afrika, bl. a. transporten
af en ångare till Njassa, blef W. 1895 guvernör i
Tyska Öst-Afrika. 1896 drog han sig tillbaka till
privatlifvet. E. A-t.
Wissmannfallet. Se Kassai.
Wissowa [-så’va], Georg, tysk filolog, f. 17 juni
1859 i Breslau, studerade i München, disputerade
1882, blef 1886 e. o. och 1890 ord. professor i
Marburg och 1893 professor i Halle. Sedan 1894 leder
W. utgifningen af den nya uppl. af Paulys storartade
realencyklopedi. W. har utgett många, ofta framstående
skrifter, bland hvilka må nämnas De Veneris simulacris
romanis (1882), Religion und kultus der römer
(1902; 2:a uppl. 1911, i Iw. Mullers "Handbuch der
klassischen altertumswissenschaft"), därtill som
supplement Gesammelte abhandlungen zur rö-mischen
religion und stadtgeschicJite (1904). W. har
vidare besörjt 2:a uppl. af Marquardt, "Kö-mische
staatsverwaltung", bd 3 (sakralantikvi-teterna)
samt 9:e uppl. af L. Friedländer, "Dar-stellungen
aus der sittengeschichte Korns", II (1920). Han
är sedan 1914 medredaktör af tidskr. "Hennes".
-L C.
Vist. 1. Socken i Älfsborgs län, Redvägs
härad. 1,742 har. 385 inv. (1919). Annex till
Ulricehamns stad. Skara stift, Redvägs kontrakt. –
2. Socken i Östergötlands län, Hanekinds härad. 9,089
har. 1,754 inv. (1919). V. utgör ett till egarna af
Sturefors, Säby och Stafsäter patronellt pastorat
i Linköpings stift, Domprosteriet. – 3. Ett af de
"små landen". Jfr Landskap, sp. 1015.
Vist, eng. whist [ωi’st], ett kortspel, som
med vanlig lek om 52 kort spelas af 4 personer
(2 mot 2) eller af 3 personer med s. k. "träkarl"
(se d. o.). Detta fina och omtyckta spel ("det ädla
spelet") omnämnes första gången 1621, i "Poems" af
John Taylor (the Water-poet) i formen whisk, och i
"Hudibras" 1663 i sin nuv. form och är säkerligen
af engelskt ursprung (åtminstone har det i England
framkallat en hel litteratur alltifrån Edm. Hoyles
"Short treatise", 1743). Namnets betydelse är
osäker. Om ordet verkligen är identiskt med
eng. whist, "tyst", har man väl att söka orsaken
till spelets namn däri. att visten spelas tyst,
d. v. s. att spelarna icke bjuda på sina kort,
utan trumffärgen bestämmes antingen (och vanligast)
af gifvarens sista kort, hvilket ock omedelbart
efter gifningen upplägges på bordet, eller af
gifvarens medspelare medelst kupering af den lek han
blandat. Med denna spelets ursprungliga regel stämmer
illa den variation af vist, "remiss-visten", i hvilken
förhanden, efter att ha tagit kännedom om sina kort,
antingen själf sätter trumf eller till sin medspelare
öfverlämnar ("remitterar") att bestämma trumfen. En
annan variation, den s. k. "torr-visten",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
