Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vogl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vogl-Vogler
956
1916 till hemlandet för att som reservofficer deltaga
i kriget mot Österrike. Från hösten 1921 är han pä
nytt fäst vid K. teatern i Stockholm. V. eger stor
förmåga att ingjuta eld och lif i orkesterspelet, icke
minst vid tolkningen af italiensk operamusik. Han
har äfven uppträdt som tonsättare. Vogl [få-],
Johann Michael. österrikisk sångare (tenor), f. 1768
i Steyer, d. 1840 i Wien, anställd vid hofteatern
där 1794-1822, vann namnkunnighet såsom den förste
offentlige tolkaren af F. Schuberts sånger (jfr
Schubert, sp. 1194).
Vogl [få-], Johann Nepomuk, österrikisk skald,
f. 1802 i Wien, d. där 1866, var från sitt adertonde
år tjänsteman vid österrikiska landt-dagen. Han
författade ballader, gärna med spökromantiska motiv,
poetiska berättelser, delvis på landsmål, visor,
epigram och gno-miska dikter samt sysslade äfven med
sagoforskning. V:s vers är lättflytande och bä-res
ofta af innerlig stämning. Bland de många arbeten
han utgaf må framhållas Balladen und romanzen (1835,
1837, 1841; saml. uppl. 1846), Lyrische Uätter
(1836 ;2:a uppl. 1844), Kläng e und bilder aus
Ungarn (1839; 4:e uppl. 1850), Deutsche Heder (1845;
4:e uppl. 1853), Aus der teufe (bergsmannasånger,
1849; 2:a uppl. 1856), Soldatenlieder (1849; 3:e
uppl. 1856), Schnadahüpfln (1850) samt Schenken-
und keller-sagen (1858). V. utgaf från 1845
"österreichischer volkskalender", som ännu fortgår.
(E-n B.)
Vogl [få-], Heinrich, tysk operasångare
(tenor), f. 1845 i München, d. där 1900, var till
Heinrich, och Theresc Vogl i Wagnors "Tristan och
Isoide".
en början skollärare, men studerade samtidigt
sångkonsten och debuterade 1865 med afgjord framgång
som Max i "Friskytten" på hof operan i München,
hvilken han sedan dess ständigt till-
hörde. V. blef hufvudsakligen berömd som
wagner-sångare, liksom äfven hans hustru, Therese
T., född T ho m a (f. 1845), elev af konservatoriet
i München, 1865-92 anställd vid hof operan där och
sedan 1868 gift med Heinrich Y. Detta konstnärspar
anses särskildt ha varit de bäste tolkarna af Tristan
och Isoide (se fìg.). A. L.*
Vogler [fågler], Georg Joseph, abbé, tysk musiker,
f. 15 juni 1749 i Würzburg, d. 6 maj 1814 i
Darmstadt, lärde redan som barn på egen hand
spela violin m. fl. instrument och uppfann en ny
fingersättning. 1771 komponerade han för hofteatern
i Mannheim en balett, som så behagade kurfursten Karl
Teodor, att denne lät honom resa till Bologna för att
studera för padre Martini (se denne), en lärare, som
han dock snart utbytte mot Val-lotti i Padua, för att
efter några månader öfverge äfven denne. Dessförinnan
uppträdde V. 1773 i Rom, där han prästvigdes och
blef apostolisk protonotarie, påflig kammarherre
och medlem af Arkadiernas akademi. Återkommen
till Mannheim 1775, blef han hofkaplan och andre
kapellmästare samt upprättade sin "Mannheimer
ton-schule", som försökte nya undervisningsmetoder
och räknade som lärjungar bl. a. Winter, Knecht
och Kraus. Efter 1780 begaf Y. sig på vidsträckta
resor i Europa, Afrika och ända till Asien, tid
efter annan exponerande sitt harmonisystem och sina
orgelförbättringar samt framförande sina operor,
af hvilka Albert III von Baiern gjorde fiasko i
München och La kermesse i Paris, under det däremot
Castor und Pollux höll sig uppe i München. 1786-91
och 1793-99 var han engagerad som "direktör af
musiken" (kapellmästare vid K. operan) i Stockholm,
där han inrättade en musikskola (för utbildning
af instrumentalister), höll föreläsningar, utgaf
böcker, förevisade sitt "or-kestrion" (se d. o. 1)
och sitt "simplifikations-system" för orgelbyggnad
(se nedan), gaf 100 konserter i Stockholm och
landsorten, stiftade 1794 hofkapellets änke- och
pupillkassa och komponerade operan Gustaf Adolf
och Ebba Brahe (1788; till text af Gustaf III och
Kellgren), körer och balettmusik till Skjöldebrands
"Herman v. Unna" samt några festprologer för hof
vet. Han blef 1786 led. af Mus. akad. Fortfarande var
han dock på resande fot under sin kontraktsenliga
halfårsledighet och uppträdde än i Amsterdam, än i
Petersburg, än i London, än i Köpenhamn. I Prag höll
han föreläsningar 1801; i Wien uppförde han Samori
och körer till Athalie 1804. Slutligen hamnade han
i Darmstadt 1806 som kapellmästare och geheimeråd,
hvarjämte han inrättade sin tredje tonskola, med
elever sådana som Weber och Meyer-beer. - Abbé V. var
en märkvärdig förening af snille och charlatan. Hans
tonsättningar äro för sin tid harmoniskt intressanta,
dock kunde de flesta ej länge bibehålla sig; längst
ha lefvat hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
