Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 987-988 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wolf ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många skrifter må nämnas Anfangsgründe sämtlicher
mathematischer wissenschaften (1710), Vernünftige
gedanken von den kraften des menschlichen verstandes
(1712. 9:e uppl. 1738, ny uppl. 1754), Vernünftige
gedanken von gott, der welt und der seele des
menschen, auch allen dingen überhaupt (1719;
5:e uppl. 1732), Vernünftige gedanken von der
menschen thun und lassen zur beförderung ihrer
glückseligkeit (1720) och Vernünftige gedanken
von dem gesellschaftlichen leben der menschen
(1721; 6:e uppl. 1747). W:s själfbiografi utgafs
af Wuttke 1841. På svenska utgaf K. Stridsberg W:s
"Geometrie i sammandrag" (1793; 4:e uppl. 1832). Se
H. Pichler. "Über C. W:s ontologie" (1910), och
J. Baumann, "Wolffsche begriffsbestimmungen" (1914).

^S–e.

Wolf, Friedrich August, tysk filolog, f. 1759 i
Haynrode nära Nordhausen i Preussen, d. 8 aug. 1824
i Marseille, studerade från 1777 vid universitetet

i Göttingen, där han redan vid sitt inträde väckte
ett visst uppseende genom att anmäla sig blott som
filologie studerande, men vägrade inskrifva sig
i någon af de fyra fakulteterna. 1782 utnämndes
W. till rektor vid stadsskolan i Osterode och 1783
till professor vid universitetet i Halle, där han
under 23 års tid utöfvade en högst betydelsefull
verksamhet som föreläsare och i synnerhet som ledare
af det af honom grundlagda filologiska seminariet,
det första i sitt slag. Han var rastlöst verksam för
att främja klassisk filologi i den af honom utvidgade
och fastställda betydelsen af ett själfständigt och
allsidigt studium af de klassiska folkens hela lif,
ej blott deras språk och litteratur. (Jfr Filologi,
sp. 243 f.) Efter upphäfvandet af universitetet
i Halle (1806) flyttade W. till Berlin som medlem
af Akademie der wissenschaften och deltog verksamt
i grundläggningen af Berlins nya universitet. En
med åren tilltagande retlighet i lynnet gjorde
det dock för honom svårt att finna sig till rätta
och bragte honom i konflikt äfven med hans närmaste
vänner. Bland hans många skrifter förtjänar i främsta
rummet att nämnas hans epokgörande Prolegomena in
Homerum (1795), hvarigenom den "Homeriska frågan"
(se Homeros, sp. 1049) först på allvar bragtes
under diskussion. Dessutom utgaf han bl. a. ett
flertal förträffliga uppl. af grekiska och latinska
författare. Efter hans död utgåfvos flera af hans
efterlämnade arbeten, däribland Vorlesungen über
die encyclopädie der altertumswissenschaft (1831),
Darstellung der altertumswissenschaft (1833) och
Kleine schriften (samlade af Bernhardy, 2 bd, 1869)
Se Körte, "Leben und studium F. A. W:s" (2 bd 1833).

^{A. M. A.}

Wolf, Ferdinand, tysk filolog, f. 1796 Wien,
d. där 1866, tillbragte sin studenttid
Graz, men återvände sedan till Wien, där han fick
anställning vid kejs. biblioteket, hvars kustos han

blef 1853. Han var äfven medlem af och sekreterare
vid kejs. vet. akad. från dess
grundläggning. Det estetiska intresse, som den
romantiska skolan väckt till lif och särskildt riktat
åt de romanska ländernas medeltidslitteratur,
blef äfven för W. den första väckelsen att
egna sitt arbete åt studiet af denna litteratur.
Hos honom trängdes dock snart den ensidigt estetiska
synpunkten tillbaka för den historisk-filologiska,
och hans största betydelse som litteraturforskare
ligger just däri, att han från denna senare
synpunkt utvecklade metoden för litteraturhistorisk
forskning. Nationallitteratur var under 1800-talets
andra årtionde ett nytt begrepp, hvars innebörd W. var
en af de förste att mångsidigt fatta och utveckla.
Han bemödade sig alltid att säkert utreda, hvad som i
ett lands litteratur var rent nationellt och hvad som
borde tillskrifvas främmande inflytande, liksom han
äfven skarpsynt utforskade det samband, som den
till form och innehåll egde med en äldre kultur. Ju
starkare det rent nationella elementet befanns vara,
dess lifligare blef hans intresse. Från studiet
af den italienska litteraturen fördes han därför
snart öfver till den äldre franska och vidare
till den spanska och portugisiska i såväl Europa
som Amerika. Dessa båda sistnämnda litteraturer
med sin rika, starkt nationella romansdiktning
tilltalade honom lifligt, och han utförde för deras
äldsta perioder en serie arbeten, som länge skola
behålla högt vetenskapligt värde. Endast sällan
lade han fram resultaten af sina forskningar i
större volymer, hvaremot många artiklar i
tidskrifter och handlingar vittna om hans
kritiska blick och grundliga, vidsträckta
lärdom. Bland hans arbeten må nämnas Beiträge
zur geschichte der castilischen nationalliteratur
(1832), Ueber die neuesten leistungen der franzosen
für die herausgabe ihrer nationalheldengedichte
(1833), Ueber altfranzösische romanzen und hofpoesie
(1834), Floresta de rimas modernas castellanas
(1837), Ueber die romanzenpoesie der spanier
(1847), Studien zur geschichte der spanischen
und portugisischen nationalliteratur (1859) och
Histoire de la littérature brésilienne (1863). –
Äfven den svenska national-litteraturen tilldrog sig
hans uppmärksamhet. Han gjorde Hyltén-Cavallius’
sagosamling till föremål för jämförande studier,
och han författade en mycket beaktansvärd inledning
till den tyska öfv. af Geijer-Afzelius’ samling
af svenska folkvisor. – A. Ebert har i
"Jahrbuch für romanische und englische literatur"
(bd 8) lämnat en god teckning af W:s vetenskapliga
verksamhet och betydelse. E. Stengel utgaf
1890 en samling af hans mindre skrifter.

^{P. A. G.}

Wolf, Rudolph, schweizisk astronom, f. 7 juli
1816 i Zürich, d. 6 dec. 1893, var 1839–55 lärare
i matematik och fysik vid realskolan i Bern samt
blef 1855 professor i astronomi vid polyteknikum i
Zürich och direktor för observatoriet därstädes. W:s
förnämsta verksamhet på astronomiens område hänför sig
till solen. 1852 upptäckte han, nära samtidigt med
och oafhängigt af Sabina och Gautier, identiteten
af perioden för de jordmagnetiska fenomenen och
perioden för solfläckarna, hvilken senare han genom
uttömmande undersökningar fastställde till 11,111 år
(jfr Solen). W. utgaf en förträfflig Handbuch der
mathematik,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>