Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Woynarowski ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V., som ligger på en höjd af 245 m., har
genom den kanaliserade Sörström aflopp till
norra ändan af Nisservand. V. och Nisservand
befaras med ångbåt. Skogklädda stränder.
K. G. G.
Vrachori, stad. Se Agrinion.
Wraclaw [vra’tslav], polska namnet på staden
Breslau.
Vrak. 1. Sjöv., fartyg, som strandat eller på sjön
blifvit genom sammanstötning eller storm så illa
medfaret eller läck, att ringa eller ingen utsikt
för dess räddning förefinnes. Vrak kallas af ven
kringflytande söndrade delar af fartyg och rigg. Om
dylika s. k. "sjöfynd" och om "strandvrak" se vidare
Bärgarlön och Strandrätt. Jfr Strandvrak. - På sådana
ställen, där sjunket vrak är hinderligt för sjöfarten,
utläggas grömålade bojar (vrakbojar) eller,
eventuellt, fyrskepp (se vidare Utprickningssystem). -
2. Träv. a) Af röta eller andra tekniska fel
så skadadt rundvirke, att dess upparbetning ej
blir ekonomiskt lönande. - b) Sågadt virke af
lägsta kvalitet. 1. B. N.*
2. a-b. W. E-n.
Vraka (Vräka), afskilja som odugligt (vrakgods,
-järn, -sill o. s. v.). Se Sillvrakning och Vräka.
Vrakboj, sjöv. Se Vrak.
Vrak-ek. Se Ekskog.
Vrakeka, sjöv. Se Eka 2.
Vrakfiske. Se Laxfiske, sp. 1446.
Vrakfisken, Polyprion cernium, zool., tillhör
aborrfiskarnas familj bland de taggfeniga
benfiskarna samt har inom Skandinavien anträffats
i några exemplar blott vid norska kusten. Den är en
Medelhafvet och Atlanten tillhörande, i öppna sjön
lefvande (pelagisk) fiskart, som erhållit sitt namn
däraf, att den ofta träffas i grannskapet af flytande
skeppsvrak. Från öfriga släkten inom familjen skiljer
den sig bl. a. därigenom, att blott en ryggfena
finns samt att analfenan har tre taggstrålar. Färgen
är öfvervägande blågrå, och fisken når en betydlig
storlek, ända till 1,7 m. R. L. (L-e.)
Vrakgrind. Se Isgrind.
Vrakhus. Se Fiskredskap, sp. 453.
Vraktjära, kem., tekn. Se Trätjära.
Vram, socknar. Se Norra V., Södra V., Västra V. och
Östra V.
Vramec [-mets], Antun, kroatisk teolog, d. 1587
i Varasdin, en af den kroatiska reformationens
föregångare, utgaf 1578 i Laibach en Kronika kratka
slovenskim jezikom spravljena och publicerade i sitt
tryckeri i Varasdin sin stora slaviska postilla 1586.
A-d J.
Vrams-Gunnarstorp, egendom i Norra Vrams
socken. Malmöhus län, vid sydvästra sluttningen af
Söderåsen, n. om Norra Vrams station å statsbanelinjen
Halmstad-Käflinge samt ö. om Gunnarstorps station
å Hälsingborg-Hässleholms järnväg, omfattar med;
underlydande i Norra Vrams, Björnekulla och Kvidinge
socknar omkr. 5,000 har, hvaraf hälften åker, resten
skogs- och ängsmark med 2,555,700 kr. tax. värde
(1918). Corps-de-logiset består af fyra sammanhängande
tegelbyggnader, den norra i två våningar, de tre
öfriga i en, som omsluta en stenlagd borggård
med fyrkantiga, af lanterniner och spiror krönta
trapptorn i sydvästra och sydöstra hörnen, höga,
branta tegeltak och höga takkupor ("homejor") åt
gårdssidan. Utsidorna äro
rikt prydda med frontoner (se fig.), somliga försedda
med vapensköldar, samt kraftiga horisontallister. På
östra sidan ligger en stor, för sina afvenboks- och
buxbomshäckar berömd trädgård, och slottet inrymmer
en rik tafvelsamling med verk af bl. a. Salvator
Rosa, D. Teniers. E. Wahlqvist, Kiörboe och R. de
Vries. - V. förpantades under namnet Vramsgård
1520 till riddaren Hans Skougård af ärkebiskop
Jakob Gunnarsson i Lund, kom 1620 genom gifte till
danske amiralen Jörgen Vind. som 1633-44 lät uppföra
det nuv. slottet. Sonen Holger sålde det 1665 till
sin svåger Kristofer Gjedde (naturaliserad svensk
adelsman under namnet Gädda, d. 1705), emedan han ej
ville bli svensk undersåte, hvarefter V. egdes af
dennes mag Kasper Johan Berch (f. 1688, d. 1761),
en af Karl XII:s krigare, som 1755 fått öfverstes
titel "i anseende till den berömliga flit och
åhåga han efter afskedstagandet (1741) visat till
landthushållningens förbättring och upphjälpande,
hvaraf han hvarjehanda nyttiga prof lämnat". När
dennes äldste son, öfverste 0. K. Berch, 1803 dog
ogift, öfvergick V. till hans adoptivson och släkting
hofmarskalken G. F. Berch från Estland (f. 1769,
d. 1817), hvars änka Ulrika Juliana (d. 1852) 1838
bortbytte V. mot Össjö sätesgård och 17 tunnor guld
till sedermera öfverhofstallmästaren R. Tornérhjelm
(se denne), som på 1850-talet lät grundligt restaurera
V. Hans son f. d. landshöfding G. D. R. Tornérhjelm
innehar f. n. (1921) V. E. A-t.
Vramsgård. Se Vrams-Gunnarstorp.
Vramsån. Se Köpingeån.
Wranér. Henrik, folklifsskildrare, f. 22 april 1853
i Vranarp, Östra Tommarps socken, Kristianstads län,
d. 6 aug. 1908 i Stockholm, vardt student 1873 och
tjänstgjorde som kartograf samt landtmäteribiträde
1873-77, hvarefter han ett år var folkhögskollärare
och ett år vikarierande kollega. W. vistades 1880-89
i Lund och redigerade tidningen "Lund" 1887-88. Han
var medredaktör af "Östersundsposten" 1890-93, var
fr. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
