Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vristulfven ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1191
Vuitry-Vulcanus
1192
porträtt i interiör (Vallotton med familj
m. fl.), landskap, marin, stämningar från
Paris’ gator samt utfört litografier i
färgdekorativa pannåer (Musiken, Arbetsrummet
- en forskare och dennes hustru •- m. fl.).
G-gN.
Vuitry [vuitri7], Adolph e, fransk finansman,
f. 1812 i Sens, d. 1885 i S.t Donnain, blef 1841
af delningschef i undervisningsministeriet. 1846
föredragande öfver ansökningar i Conseil d’état och
1851 understatssekreterare i finansministeriet. Han
var 1852-63 chef för finansafdelningen i Conseil
d’état. Sedan han ett år tjänstgjort som guvernör
öfver Frankrikes bank, utnämndes han 1864 till
president för Conseil d’état och 1869 till senator,
rn.en drog sig efter kejsardömets fall tillbaka
från ämbetsvärf. V. författade bl. a. Etude sur le
régìme financier de la France avant la revolution
(1877-83), hvilken undersökning går tillbaka till
rikets äldsta tider.
Vujió [vu;jitj], Joakim, serbisk
skådespels-författare, f. 1772 i södra Ungern,
d. 1847, skapade den serbiska teatern 1805
genom att i det serbiska Ungern uppföra en mängd
teaterstycken, dels öfversättningar från tyskan,
dels originallustspel. Dessutom författade han en
intressant reseskildring från sydslaviska länder
(1826-28). A-d J.
Vujió [vu7jitj], Michail, serbisk statsman,
f. 1853, blef 1879 professor i nationalekonomi vid
högskolan i Belgrad, 1887 finansminister i Gruic’
radikala kabinett, 1897 i Simió’ liberal-radikala
ministär, 1900 utrikesminister i Jovanovic’
ministär och var 1901-02 ministerpresident i
koalitionsministären. Efter Peters tronbestigning
kallades han till sändebudsposterna i Wien
och Berlin. Han har författat flera skrifter i
nationalpolitik. A-d J.
Vuk, Stefanovitj. Se Kar ad j it j.
Vukalovió [vuka^åvitj], L u k a, sydslavisk
fri-bytare, f. 1825 i Hercegovina, d. 1873, trädde
1857 i spetsen för en resning mot turkarna. Efter
Montenegros fred med Turkiet 1862 måste V. förlika
sig med turkarna och utnämndes till "bim-bascha"
(chef för gendarmeriet). 1865 måste han dock
lämna Hercegovina och flyttade till Ryssland.
A-d J.
Vukari (Ukari), stad i Nigeria, förr hufvud-stad
i Kororofa (se d. o.), 35 km. s. om Nigers biflod
Binue. Omkr. 6,000 inv.
Wu-kiang, biflod till Jang-tse-kiang (se d. o.,
sp. 1240).
Vukotinovic [vokåti7nåvitj], Ljudevit F a r-kas,
kroatisk författare, f. 1813, d. 1893, grundlade
genom sina dikter och berättelser den s. k. illyriska
vitterheten på 1830-talet och ifrade starkt för
Kroatiens och Slavoniens förening med Dal-niatien
i sin stridsskrift Regni Slavoniœ erga Hungariam
legalis correlatio (1845). Hans sista diktsamling,
Trnule, utkom 1862. Dessutom författade han
i förening med Sloser en Flora croatica.
* A-d J.
Vllkov?r, stad i Jugoslavien, hufvudstad i
komi-tatet Syrmien, på Donaus högra strand, nedanför
Draus inflöde och vid mynningen af Yukafloden,
som delar staden i två hälfter. Gamla och Nya
V. Omkr. 9,500 inv. Silkesodling och sidenindustri.
A. N-d.
Vula, sjöv., omvira eller bekläda någonting
med jämna slag af tåg, lina, platting, segelduksremsor
e. d. till skydd mot nötning eller för att förminska
ljud, t. ex. då en åra "vulas" i tullgången. Detta
ord användes förr af ven i betydelsen "surra",
såsom då bogsprötet fastsurrades till "skägget"
(stäfven). Tåget, som nyttjades därtill, kallades
vulningståg, träklossarna på bogsprötet, mellan
hvilka det låg, vulningsklampar, och de aflånga
hålen i skägget, genom hvilka det inträddes,
vulningshål. - Om vulningsring se Mast, sp. 1204.
B, N-’
Vulberg, stad. Se Adelöf.
Vulcan. 1. Tändsticksfabrik. SeTidaholm, sp. 1271. -
2. (Vulkan) Maskinfabrik. Se B r e d o w.
Vulc?nal (Y o l c a n a 1) och Y u l c a n ? l i
a. Se Hefaistos.
Vulc?nius (latinisering af hans ursprungliga namn. De
Smet), Bonaventura, nederländsk filolog, f. 1538
i Bruges (hvarför han stundom kallas V u 1-canius
Brugen-sis), d. 1615, studerade i Louvain, var i
elfva år sekreterare hos kardinal Mendoza i Spanien
samt blef sedan den förste rektorn vid Antwerpens
nyinrättade skola och 1578 professor i grekiska vid
Leidens universitet. Y. var mångsidigt lärd och flitig
författare, förnämligast som utgifvare af latinska och
grekiska texter, af hvilka de för den vetenskapliga
världen betydelsefullaste voro hans upplagor af
Jordanes’, Isidorus’ och Prokopios’ arbeten om goterna
(1597) och Paulus Diaconus’ "Historia langobardorum"
(1595). Af ännu mycket större vikt är dock det
arbete. De literis et lingua getarum sive gothorum,
som 1597 utgafs (i Leiden) af Y. under uppgift,
att det till författare hade en "anonymus". Denna
lilla bok blef en mäktig häfstång för det germanska
språkstudiets upp-blomstring till följd af de många
väckelser till fortsatt forskning, som den meddelade
i och genom sina många utdrag ur dittills okända
eller föga beaktade källor, såsom "Codex argenteus",
Bus-becqs reseberättelse om krimgoterna, nordiska
run-alfabet och runinskrifter, Tatians och Willirams
arbeten samt Annosången och Strassburgseden på
fornhögtyska, konung Alfreds angelsaxiska of v. af
"Cura pastoralis" och slutligen äfven en isländsk
bibelöfversättning. Ad. N-n.
Vulcano [volk?nå],ö. SeLipariskaöarna.
Vuic?nus (äldre form Yolcanus), rom. myt., eldens,
vulkanernas och smidets gud hos romarna, motsvarande
den grekiske Hefaistos (se d. o.), uppfattas dels som
en förstörande, dels som en välgörande makt. F. ö. äro
myterna om Y. mycket oklara, i de fall de ej äro
kalkerade på de motsvarande grekiska. Y. kallas ej
sällan M u l c i-b e r, ett namn af oviss betydelse,
men som efter all sannolikhet bör öfversättas med
smältaren (af metaller). Emellertid började grekiska
sagor in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
