Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vullers ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m i
Wunderlích-Wundt
1212
annat än en lifsyttrìng af organismen och
att den följer samma lagar som de fysiologiska
processerna. Läran om sjukdomarna är därför blott en
gren af fysiologien, och den vetenskapliga medicinens
sträfvan borde därför gå ut på att uppfatta de
enskilda sjukdomssymtomen i deras orsaksförhållande
och sammanhang med hvar-andra likasom med de normala
fysiologiska företeelserna. Den moderna medicinen
grundar sig i väsentlig grad på detta fysiologiska
åskådningssätt. I nyssnämnda "Archiv" äfvensom i
dess fortsättning, "Archiv der heilkunde" (19 bd,
1860-78), som utgafs af E. Wagner, förekomma många
uppsatser af W. De första årens polemiska och allmänna
principfrågor berörande teoretiska artiklarna lämnade
småningom rum för afhandlingar i ett mera praktiskt
syfte. Kliniska observationer och undersökningar af
olika art bära vittne om. att W. dåmera egnade sig
åt praktisk medicinsk verksamhet, utan att därför
öfverge den teoretiska grundval, på hvilken han från
början yrkat, att medicinen skulle byggas. W. bidrog
bl. a. hufvudsak-ligen till termometriens (se
d. o.) införande i medicinen. Bland hans större
arbeten märkas Hand-buch der pathologie und therapie
(3 bd, 1846-53; 2:a uppl. 1852-57), Geschichte der
medicin (1859) samt Das verhalten der eigenwärme in
krankheiten (1868; 2:a uppl. 1870). Genom sistnämnda
arbete likasom genom de detsamma föregående tidigare
afhandlingarna öfver samma ämne förvärfvade W. sig
för alltid ett ärofullt rum i medicinens historia.
R- T-dt.
Wunderlich [vo’nd-], H e r m a n n, tysk
språkforskare, f. 15 juni 1858 i Ulm, d. 27 dec. 1916
i Frohnau vid Berlin som öfverbibliotekarie vid
kungl. biblioteket i Berlin, riktade forskningen
rörande den moderna tyskan med två uppslagsrika
och innehållsrika arbeten. Der deutsche satzbau
(1892; 2:a uppl. 1901) ochUnsereumyangssprache, in
der eigenart ihrer satzjügung dargestellt (1894),
hvilka icke varit utan inflytande på bl. a. den
svenska språkvetenskapen. Die kunst der rede an
den reden Bismarcks dargestellt (1898) behandlade
ett stilistiskt retoriskt ämne med klokhet och
insikt. 1895 anställdes W. som medarbetare i
redaktionen af "Grimms deutsches wörter-buch".
R-nB.
Wunderschön [vo’nd-], ty., "underbart vacker", ett
ord, som ofta höres af ven i Sverige användt med en
viss ironisk udd mot den tyska vanan att något för
allmänt använda ordet.
Wundt [vont], Wilhelm, tysk fysiolog, psykolog
och filosof, f. 16 aug. 1832 i byn Neckarau vid
Mannheim, d. 31 aug. 1920 i Grossbothen vid Leipzig,
studerade först medicin i Heidelberg, Tü-bingen
och Berlin. Vid sistnämnda universitet rönte han
bestämmande inflytande af Joh. Muller, på hvars
anatomiska laboratorium han arbetade
ännu 1856. Följande år blef han docent och 1864
e. o. professor i fysiologi i Heidelberg. Under
flera år var han assistent hos Helmholtz, som då var
ord. professor i ämnet i Heidelberg. Redan i sina
Beiträge zur theorie der sinne swahrnehmung (1859
-62) öfvergick W. till psykologiska forskningar
och framlade under inflytande af E. H. We-ber
och Fechner programmet för en psykologi,
som tillgodogjorde sig den naturvetenskapliga
forskningens experimentella metoder (jfr Psykologi,
sp. 519). Ett prof på denna nya psykologi lämnade
han i de undersökningar rörande föreställningarnas
tidsförhållanden, hvilkas resultat han meddelade vid
naturforskarmötet i Speier 1861. Ett par år senare
var han färdig att i Vorlesungen über die menschen-
und tierseele (1863-64; 5:e uppl. 1911) framställa
en allmän öfversikt af hela själs-lifvet, sådant
det tedde sig för hans empiriska uppfattning. Efter
F. A. Lange kallades han till ord. professor i
induktiv filosofi vid universitetet i Zürich (1874)
och utgaf s. å. sitt epokgörande verk Grundzüge der
physiologischen psychologie (1874; 6:e uppl. i 3
bd 1908-11). 1875 blef han professor i filosofi i
Leipzig, där han grundlade det första laboratoriet
för experimentell psykologi (1879) och mer än en
människoålder utöfvade en lysande lärarverksamhet. I
samarbete med sina lärjungar utgaf han samlingsverket
"Philosophische studien" (20 bd, 1881-1902), som till
större delen innehöll bidrag till den experimentella
psykologiska forskningen, och "Psychologische studien"
(8 bd, 1906-13). Därjämte utöfvade han omfattande
för-fattarskap i folkpsykologi, logik och filosofi.
W. har grundlagt psykologien som empirisk vetenskap
utan beroende af de metafysiska teorierna och
fullständigande den inre erfarenhetens osäkra
vittnesbörd genom användning af exakta experimentella
metoder. Han kännetecknar sin principiella ståndpunkt
inom psykologien såsom "ak-tualistisk". Detta innebär,
att inom själslifvet ingen beståndande substans kan
konstateras. W:s psykologi är därför en "psykologi
utan själ". Det på detta område verkligt gifna är en
ständigt flytande ström af sammansatta processer, som
i intet tidsmoment innehålla något konstant, men som
återvända i närmelsevis öfverensstämmande former, utan
att dock någonsin vara desamma. Psykologiens uppgift
är att analysera dessa sammansatta förlopp i deras
enkla element, hvilket särskildt möjliggöres genom den
experimentella metoden, och söka upptäcka de lagbundna
sätt, på hvilka dessa förbinda sig till de sammansatta
företeelserna. Den grundprincip, som W. därvid anser
sig ha funnit, kallar han "den skapande syntesen"
eller "resultantprincipen". Denna innebär, att den
produkt, som bildas af de psykiska elementen, är
en psykisk företeelse, som visserligen står i ett
lag-bundet afhängighetsförhållande till sina element,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
