Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1914. Östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(omkr. 40,000 man) till en landtvärnskår under
general von Woyrsch. Redan 2 aug. öfverskredo
kosackpatruller gränsen till Ostpreussen n. om
Osovets, och den 4 ryckte tyskt kavalleri in i
Ryssland ö. om Eydtkuhnen.
I enlighet med den österrikiska krigsplanen,
som afsåg att med en stark armégrupp inbryta i
Polen mellan Weichsel och Bug för att slå
därvarande stridskrafter, innan de hunnit samlas, allt
under det en svagare grupp i trakten af Lemberg
skyddade Galizien, bildades följande arméer, som
8–14 aug. samlades på nedanstående platser,
nämligen 1:a armén (Dankl), 140,000 man, vid nedre
San; 4:e armén (von Auffenberg), 140,000 man,
vid mellersta San (omkr. Jaroslav); 3:e armén (von
Brudermann), 150,000 man, vid Lemberg med
kavalleriet (3–4 kav.-fördelningar) framskjutet till
Brody; von Kövess’ arméafdelning, afsedd att ingå
i 2:a armén, 100,000 man, framför
Karpaterpassen i linjen Stryj–Stanislau samt landtvärns- och
landstormsafdelningar på yttersta högra flygeln vid
Horodenka (n. ö. om Kolomea) och Czernowitz (i
Bukovina). Vänstra flygeln tryggades dels af kåren
von Kummer, 15,000 man, vid Krakau, dels af den
förenämnda landtvärnskåren Woyrsch, som från
Schlesien ryckt in i Polen v. om Kielce. I
operationsplanen ingick äfven en offensiv mot Serbien,
hvilken skulle utföras af 2:a, 5:e och 6:e arméerna,
tillsammans 280,000 man, hvilka sammandrogos på
gränsen mot nämnda land (se nedan sp. 180).
Högste befälhafvare blef ärkehertig Fredrik med
general Conrad von Hötzendorff som generalstabschef
(och verklig ledare af operationerna).
Ryska hären bildade i öfverensstämmelse med
krigsplanen tre armégrupper, af hvilka den på
högra flygeln skulle infalla i Ostpreussen och
de båda öfriga i Galizien. Armégrupperna, hvilkas
uppmarsch var fullbordad omkr. 17 aug., hade
följande sammansättning, och arméerna samlades
på nedanstående platser. Högra gruppen (under
befäl af general Skilinsky): 1:a armén (von
Rennenkampf), äfven kallad "Njemenarmén", 225,000
man, inom området Vilna–Kovno–Grodno och 2:a
armén (Samsonov), äfven kallad "Narevarmén",
225,000 man, inom området
Łomza–Warschau–Lublin. Mellersta gruppen, 500,000 man: 4:e
armén (Ewerth), omkring Lublin och 5:e armén
(Pleve) omkring Cholm–Kovel. Vänstra gruppen
(Ivanov), 450,000 man: 3:e armén (Ruzskij),
omkring Luck–Dubno, och 8:e armén (Brusilov)
omkring Proskurov. Som strategisk reserv kunde
påräknas 6:e armén vid Finska viken och 7:e armén
i Odessadistriktet (eventuellt afsedd mot
Rumänien). Högste befälhafvare var storfurst Nikolaus
Nikolajevitj med general Janusjkevitj som
generalstabschef.
Operationerna i Ostpreussen. Slaget vid
Gumbinnen (19 och 20 aug.). Den öfver Eydtkuhnen
17 aug. i Ostpreussen infallande Njemenarmén
kastade efter en hård strid tillbaka den till
Stallupönen framskjutna tyska 1:a armékåren och
framryckte vidare mot Gumbinnen. Där möttes den af
större delen af 8:e armén, och ett slag utspann sig,
som slutade med, att v. Prittwitz 20 aug. –
hufvudsakligen på grund af Narevarméns hot mot 8:e
arméns återtågsväg – gick tillbaka öfver
Angerapp och vidare västerut. Då tyska högsta
krigsledningen icke gillade arméchefens beslut att
utrymma landet intill Weichsel, entledigades han
den 22 från befälet, och i stället utnämndes general
von Hindenburg (afgången ur aktiv tjänst som
armékårchef 1911) till generalöfverste och chef
för 8.e armén med general Ludendorff
(öfverkvartermästare vid 2:a armén) som stabschef.
– Slaget vid Tannenberg (23–31 aug.).
Hindenburgs plan gick ut på att slå de ryska arméerna
hvar för sig. För detta ändamål koncentrerade han
hela 8:e armén mot Narevarmén, som 24 aug. gått
öfver gränsen mellan Willenberg och Mława. Mot
Njemenarmén, som efter slaget vid Gumbinnen hejdat
sin frammarsch i linjen Tilsit–Insterburg–Angerburg,
kvarlämnades endast besättnings- och
landstormstrupper. När Narevarmén under sin
fortsatta framryckning mot linjen Allenstein–Osterode
"fördjupat sig" tillräckligt långt in i det
med sjöar, kärr och skogar betäckta landet,
framgick Hindenburg den 26 från linjen Bischofsburg
–Allenstein–Tannenberg–Lautenburg till ett
dubbelt omfattande anfall mot densamma. Efter flera
dagars strider blef ryska armén slutligen
fullständigt omringad och måste ge sig fången (se
Tannenberg). – Slaget vid Masuriska sjöarna
(5–15 sept.). Emellertid hade Njemenarmén i st. f.
att skynda Narevarmén till hjälp intagit en
ställning i linjen Kurisches haff–Wehlau–Angerburg
– småsjöarna s. om Lötzen. Där ämnade
general Rennenkampf utkämpa en försvarsstrid,
medan den vid Grodno sammandragna reservarmén
(omkr. 80,000 man) skulle öfver Lyck och Biała
framgå offensivt mot Hindenburgs högra flank under
det väntade anfallet af dennes armé. Sedan denna
senare vid månadsskiftet erhållit förstärkningar
(från västfronten), gick Hindenburg med 8:e arméns
hufvudkrafter 5 sept. till anfall mot Njemenarméns
ställning, medan svagare krafter med stöd af fästet
Boyen (vid Lötzen) afdelades mot ryska
reservarmén. Hufvudanfallet riktades mot Njemenarméns
vänstra flygelgrupp s. ö. om Angerburg, hvilken
blef fullständigt upprifven. Då således arméns
återtågsväg hotades, anträdde Rennenkampf den 10
återtåget mot Kovno. Tre dagar senare gick äfven
reservarmén, som förgäfves sökt fullfölja sitt
flankanfall, tillbaka (mot Osovets och Suvalki). De ryska
förlusterna hade sedan 5 sept. uppgått till
sammanlagdt omkr. 100,000 man. Närmaste följden
af tyskarnas seger vid Masuriska sjöarna var
Ostpreussens fullständiga utrymning af de ryska
arméerna, som slutligen samlades bakom Njemen.
Operationerna i södra Polen och Galizien.
Slaget vid Krasnik (23–25 aug.). österrikiska 1:a
armén började 18 aug. den planlagda offensiven
med att infalla i södra Polen. Den 23 gick armén
till anfall mot 4:e ryska arméns s. v. om Krasnik
framskjutna kårer, hvilka blefvo slagna och gingo
tillbaka mot Ivangorod, medan Dankl fortsatte sin
framryckning mot Lublin. – Slaget vid Zamość–
Komarow (26 aug.–1 sept.). Till skydd för 4:e
österrikiska arméns högra flank under denna armés
offensiv in i Polen bildades af delar af 3:e armén
en särskild arméafdelning om 4 fördelningar
(under ärkehertig Josef Ferdinand), som skulle
åtfölja förstnämnda armés högra flygel.
Anfallsrörelsen började 26 aug. Redan s. d. möttes 4:e
armén i trakten af Zamość af 5:e ryska armén, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
