Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caporetto - Caporettokommissionen - Capo Sile - Cappadocia. Se Kappadocien - *Cappelen. 2. Kr. C. - Caprinæ. Se Getdjur - Caprovinæ. Se Getdjur - Capsidæ. Se Gymnocerata och Ängsskinnbaggar - Captain - Captain Roberts. Se Hobart-Hampden, A. C. - *Capuana, L. - Capulus (ill. i spalt 20) - *Capus, Vincent Marie Alfred - Caput obstipum - *Caquetá. 2. - Carabidæ. Se Jordlöparfamiljen - Caracalu l. Caracal, rumänsk namnform för Karakal - *Caracas. 2. - Caragiale, Ion Luca - *Caralis. En riktigare form af namnet är Carales - Carancho. Se Polyborini - Carapax - Carapeguá
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elfva Isonzoslagen, hvarjämte kriget flyttades
in på italienskt område, af hvilket de allierade
under den närmaste tiden efter slaget vid C. (12:e
Isonzoslaget) besatte östra delen af prov. Venezia
intill Piave. Jfr Världskriget, sp. 229 och 230.
Caporettokommissionen (it. Commissione d’inchiesta
per il ripiegamento dell’ Esercito Italiano dall’
Isonzo alla Piave), en 12 jan. 1918 tillsatt
kommission för undersökning rörande italienska
arméns nederlag vid Caporetto och det i samband
därmed stående återtåget från Isonzo till Piave
i okt. och nov. 1917. Kommissionen bestod af
en armégeneral (Caneva) som ordf. och 5 högre
militärer och senatorer som ledamöter. Den afslutade
sitt arbete i juni 1919. Kommissionen ansåg,
att ett flertal högre befälhafvare, hvaribland
generalerna Cadorna, Capello och Montuori, genom
olämpliga dispositioner, försummelser o. s. v. hade
förorsakat eller bidragit till nederlaget, hvarför
de ock "ställdes till krigsministerns förfogande",
hvilket för öfrigt redan omedelbart efter slaget
vid Caporetto skett beträffande Cadorna och
Capello. Kommissionens utlåtande, omfattande tre
digra band, publicerades 1919 genom "Stabilimento
poligrafico per l’Amministrazione della guerra".
Capo Sile, by i italienska prov. Venezia
vid Siles utlopp i Piave vecchia, 17 km. från den
senares mynning. Det af italienarna efter återtåget
till Piave okt.-nov. 1917 vid C. anlagda brohufvudet
stormades af österrikarna (2:a Isonzoarmén, v. Wurm)
10 dec. s. å., men återtogs af italienarna (3:e
armén, hertigen af Aosta) 18 jan. 1918. Under
österrikiska offensiven vid Piave i juni 1918 kom
det till våldsamma strider mellan v. Wurms armé, som
gick öfver Piaves hufvudarm n. om C., och hertigens
af Aosta, hvarvid den befästa ställningen vid
C. intogs af österrikarna 16 juni. I samband med hela
österrikiska arméns återtåg från högra Piavestranden
utrymdes slutligen äfven den senare i början af juli
s. å. Jfr Världskriget, sp. 230 och 247.
Cappadocia. Se Kappadocien.
*Cappelen. - 2. Kr. C. dog 11 maj 1916 i Kristiania.
Caprinæ, zool. Se Getdjur.
Caprovinæ , zool. Se Getdjur.
Capsidæ, zool. Se Gymnocerata och Ängsskinnbaggar.
Captain, eng., regementsofficer inom
engelska flottan samt till sjöss chef på ett större
fartyg. - C. of the fleet, flaggkapten.
Captain Roberts. Se Hobart-Hampden, A. C.
*Capuana, L., dog i nov. 1915.
Capulus, zool., ett snäcksläkte, tillhörande
ordn. Prosobranchiata (se Blötdjur, sp. 827),
med ett oregelbundet koniskt eller mösslikt skal,
å hvars bakre hälft den mer eller mindre svagt
spiralvridna spetsen är belägen (fig. 1). Den
lefver fäst på stenar i hafvet; den har mycket
vidsträckt spridning (Norge, Västindien, Australien
etc.). Anmärkningsvärdt är, att detta släkte,
som uppträder ganska sparsamt såväl under nutiden
som under den kaino- och mesozoiska perioden, var
mycket allmänt under den paleozoiska och hör till
de få djursläkten, som lefva kvar alltsedan kambrium
(se d. o.).
[Illustration: Fig. 1. Capulus-art, sedd ofvanifrån.]
[Illustration: Fig. 2. Capulus-art, sedd underifrån, m muskelfäste.]
* Capus, Vincent Marie Alfred, dog l nov. 1922
i Paris. - C. fortfor flitigt med sitt dramatiska
författarskap; nämnas må Les maris de Léontine
(1900; "Leontines män", uppf. 1912 i Stockholm),
Monsieur Piégois (1905), Les passagères (1906)
om en don Juan mot sin vilja, Les deux hommes (1908),
hederns och penningens män, L’oise au bleu (1908), Un
ange (1909), L’aventurier (1910), Les favorites
(1911), Hélène Ardouin (1913), en allvarlig
sedeskildring. I Théâtre complet (8 bd, 1910-13)
samlade han sina pjäser. 1914 invaldes han
i Franska akad. och vardt s. å. efter Calmettes
död hufvudredaktör för "Le Figaro" (tills, med de
Flers), då han återupptog sin ungdoms politiska
författarskap, ehuru fritt från den tidigare
ironien.
Caput obstipum, lat. ("snedhufvud"), med. Se
Torticollis.
*Caquetá. - 2. C. bildar nu ett kommissariat i
republiken Colombia. 74,254 inv., hvaraf 68,900
indianer (1918). Hufvudstad är numera Florencia.
Carabidæ, zool. Se Jordlöparfamiljen.
Caracalu 1. Caracal, rumänsk namnform för Karakal.
*Caracas. - 2. Förbundsdistriktet omfattar nu 1,930
kvkm. med 140,132 inv., 72 på 1 kvkm.
Caragiale, Ion Luca, rumänsk författare,
f. 29 jan. 1852 i Valakiet, d. 22 juni 1912 i Berlin,
skaffade sig under en kringflackande och fattig ungdom
som sufflör, tidningsman m. m. en viss bildning,
offentliggjorde från 1880-talet skisser och lustspel
(de förra samlade i Momente, 1900, de senare i Teatru,
1890), som satiriserade den ytliga politiska och
sociala kulturen hos borgar- och tjänstemannaklasserna
i Rumänien. C. skref äfven naturalistiska berättelser
ur allmogelifvet, ofta med tydlig förkärlek för det
hemska (t. ex. Pácat, Synd, och Ofáclie de paste,
Påskljuset). Hans samlade dramatiska verk utkommo
1908. Se biografi af Petra-Petrescu i "Jahresbericht
des instituts fur rumämische sprache zu Leipzig"
(bd 17-18).
*Caralis. En riktigare form af namnet är Carales.
Carancho, zool. Se Polyborini.
Carapax, zool., ryggskölden hos sköldpaddorna (se
d. o.).
Carapeguá, stad i Paraguay, 58 km. s. ö. om Asuncion,
nära järnvägen till Villa Rica, i en fruktbar trakt,
som alstrar tobak, socker och säd. Omkr. 15,000
inv. C. anlades 1725.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
