Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot E. A. Bennett (se d. o. Suppl.) framför allt vill
roa genom sina samtidskomedier. Harley Granville Barker (f. 1877
i London), först skådespelare, sedan teaterledare, påverkades
liksom Shaw starkt af Ibsen och skref ett antal naturalistiska
stycken, liksom den tidigt bortryckte E. C. S:t John Hankin (1870-1909).
Till det yngre släktet höra vidare John Drinkwater (se denne. Suppl.),
John Masefield (se denne. Suppl.) och J. M. Synge (se
denne. Suppl.), den förnämste dramatikern bland de
af Yeats (se denne) anförde författare, som skapat
"the irish revival". Inverkan från Maeterlinck
och andra modernismer märkas hos dessa. – Den
föregående tidens naturalistiska eller noggrant
tidshistoriska uppsättning af teaterstycken
har småningom börjat vika för en renässans till
enkelhet och stämningskonst efter impulser från
framför allt E. Gordon Craig (se denne. Suppl.). Den
kommersialism inom teaterväsendet, som fullkomligt
behärskar Nord-Amerikas förenta stater, är äfven i
England mycket mäktig och försvårar eller omöjliggör
uppkomsten af en repertoar, där litterärt betydande,
äldre eller nya, verk intaga något större rum. Sådana
teaterföretag som Stage society, stiftadt 1899
för att främja uppförandet af litterära stycken,
som annars ej ha utsikt att komma upp på scenen,
eller arbetarteatern (the Old vic.} vid Waterloo
road i London utgöra enstaka undantag. Novellen och
romanen utgöra emellertid den ojämförligt mest odlade
och den inflytelserikaste diktarten. Nu som tidigare
är den allra största delen af dessa berättelser en
okonstnärlig förströelselitteratur, som med hänsynslös
inriktning på den stora massans banala smak blott
afser den väldiga bokhandelsframgången. Äfven
de betydande författarna göra icke sällan
"missromaner" och kriminalhistorier, och ett
växande antal manliga och kvinnliga skribenter
tillfredsställer de många tidskrifternas och
bokhandelns stora behof. Många af dessa tillhöra de
mest öfversatta underhållnings-författarna i världen,
tack vare den stora omväxlingen af ämnen och scener,
den stora tekniska rutinen och den merendels för
familjeläsning afpassade läggningen. Hos åtskilliga
af dessa författare saknas icke intresse för
samtidsspörsmål och en djärf-vare behandling af
könslifvet än i den tidigare engelska romanen, och
såväl bohemgodtycklighet (James Joyce) som fransk
frivolitet (Elinor Glyn) tränga sig fram. Af
de äfven i Sverige mera kända må nämnas Sarah Grand
(pseudonym för fru Frances M’Fall), Cosmo Hamilton,
Robert Hichens, James Joyce, William John Locke, Lucas
Målet (pseudonym för fru Mary St. Lege r Harrisen),
Q (signatur för sir Arthur Quiller-Couch), Berta
R u c k (pseudonym för fru Oliver Onions), Henry de
Vere Stacpoole och Horace Annesley Vachell.
De författare åter, som framträdt i första ledet
efter Stevenson, Kipling och Hardy, äro Joseph Conrad
(se denne), John Galsworthy (se denne. Suppl.) och
H. G. Wells (se denne). Conrad, en i Polen uppfostrad
ukrainare, som öfverflyttat till England, är utan
tvifvel starkast i sina små prosastycken. Han är en
erfaren realistisk äfventyrsskildrare, som med
oerhördt intensiv stämning och romantisk mystik skildrar
sjömanskap, exotiska länder och haf, anarkistlif i
Schweiz. Med Galsworthy har den engelska litteraturen
fått en romanförfattare af aristokratiskt reserverad
hållning, hög kultur och stark social betoning, ömsom
ironisk och känslofull, har han icke det eldiga patos,
som t. ex. Dickens, men liknar honom i medkänslan
med de små och i förmågan att ge människornas lif
insatt i miljöstämningen. Konstnärligt högtstående,
har hans episka såväl som dramatiska författarskap
med behärskad satir skildrat adelns och den
rikare medelklassens oförmåga att lösa tidens nya
problem och deras bundenhet vid gamla formler
och traditioner. Wells åter är helt och hållet
agitator och resonör, stark i fantastisk fabulering
och af konstruktiv läggning. Med en nästan nervös
ifver framkastar han projekt och reformtankar, hans
härskande lidelse är samhällsförbättreriet, och han
sysslar framför allt med den sociala mekanismen
eller drömmer utopier. Han lämnar artistiska
synpunkter å sido, är ytlig och upprepar sig, men
har genom sitt sjudande intresse, det lefvande
och rörliga i framställningen och tendensernas
aktualitet i ännu högre grad än Galsworthy blifvit
världsbekant. Hvardagslifvets, i synnerhet sådant
det ter sig i industridistriktet "The five towns",
och den nyktra, litet torra verklighetens berättare
är E. A. Bennett (se denne. Suppl.), också i vida
kretsar populär. Vid sidan af dessa, som torde
vara de, som i främsta rummet representera modern
engelsk romankonst, står ett stort antal inbördes
högst olikartade riktningar. Samuel Butlers (se
denne. Suppl.) kritiska utopier ha icke varit
utan inflytande. Lafcadio Hearn (se denne) gaf en
själsligt förfinad etnografisk konst, W. H. Hudson
(se denne. Suppl.) och Cunninghame Graham (se
denne. Suppl.) äro själfständiga och karakteristiska
iakttagare af fjärran länder. Hembygdsskildrarna,
provinsdyrkarna, äro många, och deras verksamhet
anknyter sig omedelbart till traditionerna från äldre
tider, senast Thomas Hardy, hvars exempel påverkat
bl. a. Sheila Kaye-Smiths Sussexskildring. Det
finns sålunda Londonspecialister (Cockney school),
W. E. Henley, John Davidson, Arthur Morrison,
Somerset Maug-ham: och såväl Manchester som andra
industriorter (t. ex. "The five towns", skildrade af
den nyss nämnde Arnold Bennett) äro föremål för lokal
litterär behandling. Af skottarna är sir J. M. Barrie
mest känd; William Sharp (se denne) förnyade
under pseudonymen Fiona Macleod de keltiska
traditionerna i Skottland, och den s. k. Kailyard
school dref hembygdsnovellistiken med dialog på
dialekt. Säreget rik är litteraturen från Devonshire
kring Dartmoor (Eden Phillpotts, Ernest G. Henham
under pseud. John Trevena). Allra mest betydande
är den irländska litteraturen. Pånyttfödelsen af den
inhemska keltiska andan har framför allt burit frukt
inom skådespelet och den lyriska dikten, medan romanen
varit mindre uppmärksammad. Ledare har W. B. Yeats
(se denne) varit, och hans ideella hänförelse och praktiska
chefsbegåfning ha i hög grad hållit rörelsen uppe. Yeats själf
och ännu mera John Millington Synge (se denne. Suppl.),
Edward Martyn och Augusta Gregory
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
