Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Expropriera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tränga igenom i den franska konsten med dess
skolade formkänsla och förfinade smak. Bland de mest
framskjutne tyske expressionisterna äro att nämna
A. Macke, E. Hæckel, E. L. Küchner, M. Pochstein,
E. Nolde, F. Mark, bland österrikare O. Kokoschka,
bland ryssar M. Chagall och V. Kandinsky – den
sistnämnde torde vara den, som fört teorierna till
deras höjdpunkt och därmed "in absurdum". Många
unga svenska målare – de fleste elever af Matisse
i Paris – ha slutit sig till riktningen och gjort
den känd och debatterad i Sverige. Bland dem äro
I. Grünewald, E. Dahlskog, Leander Engström,
E. Jolin, S. Kreuger, K. Jungstedt. I Norge hade
E. Munch varit föregångsman; efter honom följde
J. Heiberg, A. Kavli, A. Revold, L. Karsten m. fl.
Inom skulpturen har expressionismen tagit sig uttryck
dels i bilder, som utmärkas för primitiv förenkling
af formerna och för arkaistisk stelhet i rörelsen,
dels i experiment, som ge människokroppens byggnad
och rörelser i den yttersta förenkling (t. ex. ryssen
Archipenko).
Litt.:
F. Burger, "Cézanne und Hodler. Einführung in die probleme der malerei der gegenwart" (1913),
P. Fechter, "Der expressionismus" (1914),
J. Meier-Græfe, "Wohin treiben wir?" (1915),
H. Bahr, "Expressionismus" (1916),
samt en mängd andra tyska broschyrer och propagandaskrifter;
på svenska
A. Brunius, "Färg och form" (1913),
G. Pauli, "I Paris, nya konstens källa" (1915),
och publikationen "flamman", samt
S. Frosterus, "Regnbågsfärgernas segertåg" (1917).
G–g N.
Inom litteraturen har expressionismen
äfvenledes spelat en roll under 1900-talets båda
första årtionden, ehuru den på detta område ingalunda
fått samma betydelse som inom konsten. Den har i
hufvudsak haft samma förutsättningar och samma mål som
den konstnärliga. Till den ur naturalismen utvecklade
impressionismen, som helt och hållet var grundad
på yttre iakttagelse, sinnliga ögonblicksintryck,
men som småningom undergick en förskjutning och
vände sig till själslifvets företeelser och det
inre lifvet, är expressionismen i alla afseenden
den absoluta motsatsen. I Tyskland, där rörelsen
stärktes genom Världskriget och nederlaget,
bildade författare som R. M. Rilke och A. Mombert
öfvergången till expressionism; Däubler, Goering,
F. Werfel och K. Edschmid tillhöra riktningen. De
beteckna en reaktion mot det formella och utåtvända
i den föregående diktningen och vilja uttrycka det
väsentliga och oförgängliga, de vända sig från det
relativa till det absoluta, söka gestalta själens lif,
vilja icke se och återge, utan upplefva, känna och
bekänna. Ett visst drag af gränslöshet och extas
utmärker denna diktning, hvars formdräkt i sin
ständiga rörelse påminner om sturm-und-drang. Den
är kosmopolitisk och social, utprägladt och
stundom aggressivt (revolutionärt, kommunistiskt)
antiborgerlig, monistiskt besjälande världen och med
en fantastisk, religiös och etisk grundåskådning,
som lutar än åt gnostisk och teosofisk, än åt kristen
uppfattning. Måleriet har haft betydande inverkan på
de litterära teorierna; i den franska litteraturen
har man till och med velat kalla några af de yngsta
författargrupperna kubister och futurister. En
ytterlighets- och afart är dadaismen (se d. o.).
Se
H. Bahr, "Expressionismus" (2:a uppl. 1918),
K. Edschmid, "Ueber den expressionismus" (s. å.),
och den af honom utg. skriftserien
"Tribüne der kunst und zeit" (1920 ff.), och
H. Naumann, "Jüngste deutsche dichtung" i "Die schwedischen ferienkurse in Jena 1920" (1921).
R–n B.
Inom musiken företrädes expressionismen hufvudsakligen
af de "futuristiske" wienarna Arnold Schönberg och
Franz Schreker (se dessa. Suppl.), som förkasta
alla regler i afs. på komposition, harmonik och
instrumentation för att ernå full frihet till
lidelsefullt uttryck. Vägbanare var i viss mån
Richard Strauss (se denne).
E. F–t.
*Expropriera. K. förordn. 14 april 1866 ang. jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof har aflösts
af lag af 12 maj 1917 om expropriation. Den nya lagen
företer flera väsentliga olikheter gentemot den förut
gällande lagstiftningen; den är ock vida utförligare.
Äfven enligt 1917 års lag tillkommer det K. M:t att
i det enskilda fallet afgöra, huruvida expropriation
må ega rum. Expropriationsanledningarnas krets är
i den nya lagstiftningen i åtskilliga afseenden
vidsträcktare än i den förut gällande. Objekt för
expropriation kan enligt 1917 års lag principiellt
vara vare sig eganderätt eller en särskild rätt till
fast egendom. Kan ej öfverenskommelse träffas om
expropriationsersättningen, skall denna uppskattas af
en särskild expropriationsnämnd. Hvad angår nämndens
sammansättning gäller i första hand, att parterna,
om de äro ense, ega att bestämma, huru mångtalig
nämnden skall vara – dock att antalet alltid skall
vara ojämnt – samt af hvilka personer den skall
utgöras. För andra händelser äro särskilda regler
gifna. Nämndens ordf. är sålunda själfskrifven,
i det att K. M:ts befallningshafvande för en tid
af tre kalenderår utser en person att vara ordf. i
expropriationsnämnder inom länet, så ock förordnar
en ersättare för honom. Antalet af nämndens ledamöter
skall, ordf. oräknad, vara 4. Hvardera parten väljer
1 af dem och vederbörande domstol 2. Vid valet
måste domstol och parter hålla sig till en gifven
krets af personer. För hvarje län ha nämligen vissa
myndigheter att för en tid af tre kalenderår utse
ett visst antal personer, hvilka bli valbara till
ledamotskap i nämnder inom länet. Vid sin uppskattning
af expropriationsersättningen skall nämnden tillämpa
i lagen meddelade normer rörande ersättningens
storlek. Den af nämnden gjorda uppskattningen skall
fastställas af rätten, som emellertid kan på gifven
anledning underkasta nämndens uppskattning jämkning
eller ock återförvisa saken till nämnden.
Bestämmelser om expropriation påträffas äfven i
andra författningar. Sålunda meddelar lag af 12 maj
1917 om fastighetsbildning i stad föreskrifter om
expropriation, hvilka på åtskilliga punkter modifiera
reglerna i expropriationslagen.
A. E–g.
Exteriorisation (af lat. exterior, yttre), projektion,
förläggning utåt. Ordet begagnas såväl om psykiska
fenomen, t. ex. hallucinationer, som om fysiska
och materiella, t. ex. inom den hypnotiska och
s. k. psykiska forskningen om ett förmodadt
frånskiljande eller utträdande af människans
nervösa energi eller finare "kroppar" ("eterkropp",
"astralkropp" m. fl.). Se A. Rochas d’Aiglun,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
