Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferrari ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Ferrari-Ferrero
782
rikisk undersåte måste han vid Världskrigets utbrott
lämna Frankrike och bosatte sig i Lausanne. Sin
samling donerade han till tyska rikspostmuseet, men
då den var förvarad i Paris, lade franska regeringen
beslag på den och försäljer den på auktioner i Paris,
hvarvid enorma priser uppnåtts (t. ex. Britt. Guyana
1856, l cent röd omkr. 60,000 kr.). Beloppet lär
skola krediteras tyska skadeersättningskontot.
O. Sjn.
*Ferrari, E m i l i o P é r e z, dog 1907.
*Ferrari, Se ver in o, dog 1905.
’Ferraris, C. F., var mars 1905-febr. 1906 minister
för allmänna arbeten.
’Ferraris, Maggiorino, utsågs 1920 af Nationernas
förbunds råd till medlem af "rapportörskommissionen"
i Ålandsfrågan, men afböjde hösten s. å., under
förebärande af hälsoskäl, att fullgöra uppdraget,
hvarefter han ersattes med amerikanen Elkus. F. har
som italiensk delegerad deltagit i flera möten af
Nationernas förbunds delegeradeför-samling. Han
är numera senatsmedlem och var febr.-okt. 1922
minister för de befriade områdena i ministären Facta.
V. S-g.
Ferraritet, filatelistisk term för unika sällsyntheter
i frimärken. Jfr F er rar i. Suppl.
Ferras, ett 1,609 m. högt berg, ö. om Nasafjäli,
i Arjepluogs lappmark, nära norska gränsen, mellan
Skellefteälfvens och Laisälfvens källflöden. O. Sjn.
Ferräta, D o m e n i c o, kardinal, f. 4 mars 1847
i Gradoli nära Viterbo, d. 10 okt. 1914 i Eom,
vann efter grundliga studier doktorsgrad i filosofi,
teologi, civil och kanonisk rätt, var 1876-79 lärare
vid romerska seminariet och vid propagandan, 1879- 82
tjänsteman vid nuntiaturen i Paris, blef 1885 titulär
ärkebiskop af Thessalonika och nuntie i Bruxelles,
där han inlade stor förtjänst om återställande af
godt förhållande mellan katolska kyrkan och den
belgiska staten. I liknande syften sändes F. flera
gånger i särskild mission till Schweiz. F. flyttades
1891 som nuntie till Paris, stannade där till 1896
och företrädde skickligt Leo XIII:s nya politik att
närma ("ralliera") de franske katolikerna till den
republikanska statsformen. F. blef 1896 kardinal,
sedermera prefekt för den ena kongregationen efter
den andra och sept. 1914 kardinalstatssekreterare
åt den nyvalde påfven Benedikt XV. Han afled redan
efter 5 veckor. F. företrädde i Vatikanens politik
Leo XIII:s och kardinal Rampollas idéer. Hans
Mémoires (3 bd, 1921; it. uppl. s. å.) gå
till 1896 och utgöra en värdefull källa för
belgisk och fransk kyrkopolitisk historia.
V. S-g.
Ferrér, Francisco, spansk revolutionär, f. 10
jan. 1859 i Abella i Nord-Spanien, afrättad 13
okt. 1909 på fästningen Montjuich vid Barcelona,
var 1879-86 järnvägstjänsteman, flydde 1886 såsom
invecklad i ett republikanskt upprorsförsök till Paris
och var där en tid sekreterare åt den landsflyktige
republikanske politikern Ruiz Zorrilla (se d. o.). Med
finansiellt stöd af en rik fransk dam, som uppges
ha vilseledts om hans syften, öppnade F. 1901 i
Barcelona sin "moderna skola", ett rationalistiskt
bildningsinstitut med starkt antiklerikal och mer
eller mindre förstucket revolutionär prägel. Då
skolans bibliotekarie, M. Morales, 1906 utförde sitt
attentat mot spanska konungaparet på dess bröllopsdag,
åtalades F. för att ha varit attentatets "and-
lige upphofsman", men blef 1907 frikänd. Misstanken
för anarkism häftade dock kvar vid honom, och efter
kufvandet af upprorsrörelsen i Barcelona sommaren
1909, i hvilken F., ovisst hur långt, torde ha varit
invecklad, dömdes han som dess upphofs-man till döden
af en krigsrätt och af rättades. I sydeuropeiska
radikala kretsar, särskildt bland frimurarna,
betraktades F:s af rättning som ett justitiemord,
demonstrationer i mängd anordnades (äfven i England,
Frankrike och Tyskland), och upphetsningen i Spanien
bidrog i sin mån till ministären Mauras afgång
(21 okt. s. å.). Omdömena om F:s person ha mycket
skiftat efter partiståndpunkt. Jfr F. Meffert, "Die
F.-bewegung" (1909), och P. Ramus (R. Grossmann),
"Francisco F. Sein leben und sein werk" (1910).
V. S-g.
Ferrero [-rå], G u gli el m o, italiensk
skriftställare och historiker, f. 21 juli 1871
i Portici, lärjunge och måg till den berömde
kriminalisten Cesare Lombroso, framträdde först
som författare inom kriminalpsykologiens, social
vetenskapernas och pub-licistikens områden. Bland hans
tidigare arbeten kunna nämnas La donna delinquente,
la prostituta e la donna normale (utg. af Lombroso
och F. tillsammans 1893), L’Europa giovane: studi e
viaggi nei paesi del Nord (1897) och II militaris-mo:
died conferenze (1898). F:s psykologiska och sociala
intressen framträda starkt jämväl i hans huf-vudverk:
Grandezza e decadenza di Roma (5 bd, 1902-07,
öfversatt på flera språk, på sv. "Rom, dess storhet
och förfall", bd 1-3 1921-22), som med en inledande
återblick på den äldre romerska historien sträcker sig
från Sullas död till Augustus’ bortgång. Enligt planen
skulle arbetet fullföljas till rikets undergång, men
så har hittills ej skett. Däremot har F. i mindre
skrifter upptagit ämnen från kejsartiden: man har
sålunda af hans hand karaktärsteckningar af Romerska
kejsarinnor (sv. öfv. 1913; först utg. på engelska)
och öfversiktliga förstudier öfver ämnet La ruine de
la civilisation anti-que (1921, först offentliggjorda
i "Revue des deux mondes"). På sv. föreligger vidare
Den latinska anden och den moderna världen (1919), en
samling tal och uppsatser, burna af enhetlig tendens,
riktad mot nutidens böjelse att sätta kvantitet öfver
kvalitet, att uppoffra det latinska kulturarfvet med
dess kraf på måttfullhet, klarhet och skärpa. Bland
F:s verk märkas dessutom Fra i due mondi (reseintryck
från Amerika, 1913) - en skrift, hvari han själf
anser sig ha framlagt sina hufvudidéer -, La guerra
europea: studi e discorsi (1915), La vecchia Europa e
la nuova: saggi e discorsi (1918), samt de intryck af
1800-talets europeiska utveckling och Världskrigets
tyska katastrof, som F. i romantiserad form utgett
som Memorie e confessioni di un sovrano deposto
(1920). Tillsammans med Corrado Barba-gallo har
F. gett en mera handboksartad sammanfattning af Roms
historia: Roma antica (3 bd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
