Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis / 1013-1014 (1923) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Frankrike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tilläggsarfvode på 1,000 frcs. Presidentens årslön
är 600,000 frcs, hvartill komma 700,000 frcs
i representationspenningar, flyttnings-
och resekostnader samt 700,000 frcs i
hushållskostnader. Under Världskriget var
ministeriernas och statssekretariatens antal växlande
och beroende på regeringen, men 1920 bestämdes,
att ändringar härutinnan finge ske endast genom
lag. F. n. (1923) finnas 14 ministerier (utrikes-,
justitie- samt för Elsass och Lothringen, inrikes-,
finans-, krigs- och pensions-, marin-, undervisnings-
och konst-, allmänna arbeten, handels- och industri-,
jordbruks-, koloni-, arbets-, för "de befriade
områdena", d. v. s. de, som under Världskriget
voro besatta af tyskarna, och för socialhygien)
samt 4 statssekretariat (för undervisning, post
och telegraf, luftfart och sjöfart). – F. utom
Algeriet och Belfortterritoriet består nu af 89 dep.,
fördelade på 385 arrondissemang, 3,019 kantoner och
37,963 kommuner.

Kolonierna ha de senaste årtiondena gjort
stora materiella framsteg och administrativt
konsoliderats. Enligt nyaste uppgifter omfatta de
följande områden:

		Areal i kvkm.	Folkmängd
I.	Nord-Afrika:
	Algeriet	575,289	5,802,464
	Tunisien	125,130	2,074,301
	Marokko	572,000	5,400,000
	Sahara	2,394,200	450,000
	Nord-Afrika	3,666,619	13,726,765
II.	Öfriga Afrika:
	Franska Väst-Afrika	3,739,200	12,283,000
	Franska Ekvatorial-Afrika	2,600,000	2,850,860
	Madagaskar	587,700	3,387,968
	Réunion	2,400	173,190
	Franska Somalilandet	120,000	64,794
	Öfriga Afrika	7,049,300	18,759,812
III.	Asien:
	Indiska besittningar	513	269,579
	Franska Indo-Kina	780,240	19,437,849
	Asien	780,753	19,707,428
IV.	Amerika:
	S:t Pierre o. Miquelon	241	3,918
	Guadeloupe	1,780	190,275
	Martinique	987	244,439
	Franska Guyana	88,240	44,202
	Amerika	91,248	482,834
V.	Söderhafvet:
	Nya Kaledonien	16,117	47,500
	Öfriga Söderhafsöar	3,998	31,477
	Söderhafvet	20,115	78,977
	Summa	11,608,085	52,755,816

F. förvaltar dessutom såsom mandatär åt Nationernas
förbund af förra tyska kolonien Togo omkr. 52,000
kvkm. med 670,904 inv. (1921), af förra tyska kolonien
Kamerun omkr. 400,000 kvkm. med 2,540,000 inv. (1920)
samt en del af de forna turkiska besittningarna i
Syrien och Libanon (Fédération des états de Syrie
et Grand Liban), hvilkas areal och folkmängd 1922
approximativt uppskattas till sammanlagdt 182,375
kvkm. och 3,334,562 inv. Direkt och indirekt höra
till F. sålunda omkr. 12,793 mill. kvkm., hvaraf
12,242 mill. kvkm. utom moderlandet, med omkr. 99
mill. inv., hvaraf 59,302 mill. utanför moderlandet.

Litt.: "Annuaire général de la France et de
l’étranger" (årl. 1919 ff.), P. Vidal de Lablache,
"Tableau de la géographie de la France" (1903) och
"La France de l’Est" (1917), J. Fèvre och H. Hauser,
"Régions et pays de France" (1909),
Busson, Fèvre och Hauser, "La France d’aujourd’hui
et ses colonies’ (1921), L. Jerrold, "France to-day"
(1916), J. Bertillon, "La dépopulation de la
France" (1911), M. Augé-Laribé, "L’évolution de la
France agricole" (1912), G. Couanon, "Les vins et
les eaux-de-vie de France" (1920), T. S. Woolsey,
"French forests and forestry" (1918), Pinot m. fl.,
"Les grandes industries françaises" (1913),
É. Levasseur, "Histoire du commerce de la France"
(2 bd, 1911–12), A. Théry, "Les grands établissements
de crédit français" (1921), G. Weill, "L’histoire
de l’enseignement secondaire en France" (1921),
L. Madelin, "France et Rome" (1914), F. Puaux,
"Les œuvres du protestantisme français" (1893),
R. Poincaré, "Ce que demande la cité" (1912),
Barthélemy, "Le gouvernement de la France" (1919),
L. Morgand, "La loi municipale" (2 bd, 1923), och
A. Megglé, "Le domaine colonial de la France" (1922).
E. A-t.

Historia (efter 1907). Ministären
Clemenceau, som 1906 trädt till makten med
ett mycket omfattande reformprogram (progressiv
inkomstskatt, ålderdomspensionering för arbetare, ny
fackföreningslagstiftning o. s. v.) lyckades ej inlösa
många af dessa löften. Den upptogs i stället dels af
genomförandet af den 1905 beslutade skilsmässan mellan
stat och kyrka, som, enär påfven afvisade förslagen om
"kultföreningar", "kyrkliga understödskorporationer"
o. s. v., blef vida fullständigare, än hvad
undervisningsministern Briand afsett, dels af
konflikter först med vinodlarna (1907) och sedan med
fackföreningarna och de för fackföreningsorganisation
och därtill hörande taktik benägna lägre
statstjänstemännen, särskildt vid post, telegraf och
primärskolor. Clemenceaus kraftiga ingripande mot
strejker af statsanställda stötte socialisterna för
hufvudet och gjorde därigenom regeringsmajoriteten
alltmer vacklande. Finansministern Caillaux’
af deputeradekammaren (mars 1909) antagna
inkomstskatteförslag lades af senaten på hyllan,
och 20 juli s. å. föll ministären plötsligt på
en personlig sammanstötning mellan Clemenceau och
Delcassé under en kammardebatt. Briand bildade nu
sin första ministär (från Clemenceaus kvarstodo
bl. a. Barthou, Doumergue, Pichon och Viviani;
som minister för allmänna arbeten inträdde
Millerand). Valreformsfrågan blef nu aktuell, och
ute i landet drefs liflig propaganda för olika
valsystem. Högergrupperna (de konservative och
progressisterna) samt äfven socialdemokraterna
voro anhängare af proportionella val, radikalerna
öfvervägande motståndare till sådana, mellangruppen
republikanska vänstern var, liksom äfven ministären,
delad i frågan. Reformens ifrigaste anhängare,
progressisten Ch. Benoist och socialisten J. Jaurès,
lyckades i deputeradekammaren blott få till stånd ett
principuttalande för proportionella val (nov. 1909),
och Briand motsatte sig frågans fortsatta behandling
före de stundande nyvalen. Efter dessa val (april–maj
1910) fanns i deputeradekammaren en bestämd, men
ytterst heterogen, majoritet för proportionella val,
och åt ett utskott med proportionalistmajoritet
uppdrogs att utarbeta detaljerade förslag. Briands
politik svängde alltmer öfver åt de moderata
grupperna. Under valstriden hade han påyrkat en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>