Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gasbrand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1223
Gasbrand
1224
ligen i mera enstaka fall känd före Världskriget,
men blef vanlig under detta, dels på grund af
de moderna projektilernas förstörelseförmåga i
väfna-derna, dels på grund af skyttegrafskriget, som
medförde höggradig förorening af soldatens kläder och
kropp med jord och smuts, hvilka i regel innehöllo
gasbrandsinfektionsämnen i riklig mängd och af-gåfvo
dem till projektilen på dess väg in i kroppen. Den
viktigaste behandlingen vid sjukdomen - vid sidan
af åtgärder mot smärtorna, h j ärtsvagheten, febern
m. m. - utgjordes ai friläggning af såret i hela
dess utsträckning, aflägsnande af främmande kroppar,
blodkoagel och döda väfnader, dränering af sårets
olika delar med gummirör och permanent ingjutning
i detsamma af Dakins lösning. Under krigets senare
år understöddes de kirurgiska åtgärderna icke
utan framgång af profylaktisk och terapeutisk
serumbehandling.
Gasbrandens bakteriologi är ett inveckladt kapitel, i
hvilket dock de senare årens forskningar åstadkommit
allt större klarhet. Hundratals undersökningar ha
visat, att sjukdomen i de flesta fall förorsakas
af en blandningsinfektion i såret af flera
staf-formiga, anaéroba bakterier, tillhörande
följande 3 grupper: den orörliga butyricusgruppen
(smörsyre-bakterieliknande; se Jäsning, sp 472),
den rörliga butyricusgruppen och den rörliga
putrifi-cusgruppen (förruttnelsebakterieliknande; se F
ö r-ruttnelsebakterier och Jäsning, sp. 473). 1. Den
orörliga butyricusgruppen utgöres af stora, anaérobt
växande, smörsyre-, men icke svafvelvätealstrande,
orörliga bakteriestafvar, som regelbundet förekomma
i all slags åkerjord. Den mest kända representanten
för denna grupp är Welch-Fränkels bacill (af franska
och engelska forskare kallad Bacillus perfringens =
Bacillus phleg-mones emphysematosce eller Bacillus
aerogenes cap-sulatus). Den är virulent för marsvin
och alstrar vid intramuskulär insprutning de för
gasbrand karakteristiska symtomen: gasbildning,
åtminstone på injektionsstället, ett mycket smärtande
exsudat, aflossning af den grönaktigt missfärgade
huden öfver detta; mörjigt sönderfall (nekros)
af muskulaturen. Uttömning af var och läkning med
ärrbildning, i annat fall dödlig utgång, föregången
af starkt temperaturfall. Welch-Fränkels bacill
förekommer ofta i sår, utan att göra skada. I de fall,
då den förorsakar gasbrand, skall dess giftighet
ha uppstått därigenom, att bakterien utvecklat sig
i söndertrasad muskulatur. - 2. Till den rörliga
butyricusgruppen höra bl. a. rausch-brandbacillen
och Kochs maligna ödembacill (se Bakter iolo g
i, sp. 724). Till form och växt likna hithörande
bakterier den första gruppens. De skilja sig dock från
denna - utom däri, att de äro rörliga - därigenom, att
de vid intramuskulär infektion af djur företrädesvis
alstra ödembildning, men ringa eller ingen
gasutveckling. Äfven mörjigt sönderfall af musklerna
å insprut-ningsstället felas. Buljongkulturerna äro
mycket giftiga; 0,oi-0,06 kbcm. 24 timmar gammal
kultur dödar ett marsvin. Den innehåller ett toxin,
som är kraftigt verksamt, äfven sedan kulturen
gjorts bakteriefri genom filtrering. - 3. Den rörliga
pu-trificusgruppen utgöres af bakteriestafvar, som
stå nära förruttnelsebakterien Bacillus putrificus
Bien-stock, äro förruttnelsealstrande bakterier,
som koa-
gulera mjölk, lösa kasein, bilda svafvelväte och andra
förruttnelseprodukter. De bilda äfven toxin. Vid
subkutan insprutning af buljongkulturen alstras en
smärtande, ödematös svullnad utan tydlig gasbildning.
På grund af den snabbhet, med hvilken gasbrand i regel
utvecklar sig, har man för diagnosen sällan nytta
af bakteriologiska undersökningar. Diagnosen måste i
regel ställas på de kliniska och patologiskanatomiska
fenomenen. Vid behandlingen träder det kirurgiska
ingreppet i förgrunden. Sjukdomens snabba
fortskridande gör dock, att det icke alltid ens
genom tidiga, omfattande amputationer lyckas
att rädda patienten. För att understödja de
kirurgi-ska åtgärderna används numera behandling
med blandningar af flera gasbrandssera, af hvilka
hvart och ett framställts genom insprutning på djur
af de ofvannämnda gruppernas bakterier och deras
toxi-ner. Sera mot gasbrand ha äfven framställts,
i hvilka ingått immunkroppar mot colibakterier,
var-bakterier, pyocyaneus och andra i gasbrandssår
funna bakterier. Förutnämnda biandsera användas
dels till insprutning i blodet, under huden eller i
muskulaturen, dels till direkt behandling af såren
genom indränkning af kompresser, som inläggas i
dessa. I vissa delar af tyska hären under Världskriget
behandlades alla sårade så tidigt som möjligt
med profylaktisk insprutning intramuskulärt af 20
kbcm. gasbrandsserum; de följande dagarna gåfvos
ytterligare 10 kbcm. gång på gång, särskildt före
transporter, omläggningar och andra störningar af
patienten. Den profylaktiska serumbehandlingen anses
vara särskildt betydelsefull, men måste ges genast
efter sårets uppkomst. Sjukdomens inkuba-tionstid är
nämligen ofta knappt mätbar. Bakterierna kunna redan
ha nått farlig utbredning, om den första injektionen
af serum göres först några timmar efter sårskadan,
då den profylaktiska dosen genom sin jämförelsevis
ringa halt af antikroppar icke är i stånd att
neutralisera en större mängd gift eller förgöra en
redan skedd omfattande bakterieinvasion i blodet. I
terapeutiskt syfte ges serum dels intravenöst 20-60
kbcm., dels intramuskulärt upp till 150 kbcm. åt
gången, dels direkt till behandling af sårytorna. De
terapeutiska serumdoserna upprepas under de närmaste
dagarna liksom de profylaktiska. Serumverkan
röner gifvetvis ogynnsamt inflytande af den dåliga
cirkulation på grund af skadade blodkärl, som är
vanlig i kroppsdelar med svårare skottskador. Enligt
en af Klose anförd statistik, omfattande 1,314 dels
serumbehandlade, dels icke serumbehandlade fall af
gasbrand var dödligheten bland de förra 42 proc.,
bland de senare 58 proc. Serumbehandlingen skulle
sålunda ha minskat dödligheten med 16 proc. Om man
genom serumbehandlingen hittills icke lyckats säkert
förekomma, än mindre bota sjukdomen, så beror detta
på den hastighet, med hvilken smittämnet i många
fall växer in i blodet, så att serumbehandlingen
kommer för sent, men har äfven sin grund i de ännu
icke fullständigt öfvervunna svårigheterna att
framställa kraftigt antitoxiska och bakterie-dödande
gasbrandssera. - Se Havard, "Military hygiene"
(New York, 1917), och F. Klose. "Gasödem"
(i bd VII af 0. von Schjernings "Handbuch der
ärztlichen erfahrungen im Welt-kriege", 1922).
G. Wrgn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
