Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjeslingene ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1301
Gjeslingene-Glacifluviala af lagringar
1302
Gjeslingene (G j e s l i n g e r n e), en grupp låga,
kala holmar, i mynningen af den öppna Fol-denfjord
(Folla), Nord-Tröndelag fylke (före 1919 Nordre
Trondhjems amt), Norge. I G. finnas 2 fiskelägen. 1910
utgjordes fiskafänget af 3,6-5 mill. stortorsk genom
5,495 fiskare. På en af de östliga öarna finns en
fyr af 2:a ordningen. K- G. G.
*Gjessing, G. A., dog i nov. 1921.
Gjestal (G j e s d a 1), härad och socken i Lye
pastorat i östra J seren, s. om Stavanger, Eogaland
fylke (före 1919 Stavanger amt), Norge. 218,04
kvkm. 2,094 inv. (1920). Jordbruk och industri äro
hufvudnäringar. K-
G. G.
Gjesvser, fiskeläge nära nordspetsen på Magerö, i
Måsöy härad, Finnmark fylke, Norge. 1906 fiskades
där 648,000 st. torskar af 1,245 fiskare. Utanför
G. ligga i rad tre karakteristiskt bildade
klippöar med fågelberg (Gjesvserstap-p e n e).
K- G. G.
Gjesvserstappene. Se G j e s v ser. Suppl.
Gjevedal. Se Gjövdal. Suppl.
Gjord, bredt, starkt band af hamp- eller lingarn att
användas som spännrem till stolsitsars undersida,
sängbottnar, sel- och sadeltyg m. m. Selen hålles
i rätt läge genom en eller två från sel-kroken
eller däckeln utgående, kring hästens buk spända
bukgjordar. På samma sätt fastspännas sadeln med
2 sadelgjordar och täcket genom en täckesgjord
(se Sadelgjord, Sele och T ä c-k e s g j o r d med
afbildningar).
Gjuterikoks. Se Koks, sp. 509.
Gjutfeber. Se Zinkpreparat.
*Gjutning. IV. (K o n s t g j u t n i n g.) Den däri
skildrade bronsgjutningsmetoden med vaxmodell kallas
d dre perdue (se d. o. Suppl.).
*Gjör, B. M., dog 1909 i Kristiania.
*Gjörling, A. N., dog 24 mars 1920 i Köpenhamn.
’Gjörwell. 1. K. K. G. 1920 utgaf 0. Sylwan
"En stockholmskrönika ur C. C. Gjörwells brev
1757-1778". - 2. K. K. G. Det af honom byggda
"Allmänna garnisonssjukhuset" är afbildadt i bd
XXXIV. Suppl., sp. 135.
Gjövdal, förr Gjevedal, härad och socken i Åmli
pastorat, n. om Arendal, Aust-Agder fylke (före
1919 Nedenes amt), Norge. 346,29 kvkm. 568
inv. (1920). Skogsbruk och jordbruk. Genom
G. flyter den betydande G j ö v, en biflod till
Nisserälfven, som uppges representera 11,500 eff. hkr.
K. G. G.
Glabe’lla. 1. Anat. Det hårlösa ansiktspartiet
mellan ögonbrynen. - 2. Paleont. Mellanstycket
å trilobiternas hufvud (se T r i l o b i t e r,
sp. 750).
Glacégarfning. Se Läder, sp. 170.
Glaciälerosiön (E x ar a tion), geol., geogr. En
glaciär åstadkommer under sin rörelse erosion af den
berggrund, som den passerar; med hjälp af stenar,
som frysa fast i glaciärens botten, förorsakar den
räfflor och afslipning, uppskjutande bergknallar,
särskildt af stelnade bergarter, hyflas af till
rundhällar (se d. o.), och de dalar, där glaciärerna
gå fram, få en utpräglad trågform med U-formig
bottenprofil (U-dalar i motsats till de genom den
fluviala erosionen bildade V-dalarna}. Hur djupt denna
erosion tränger ned och hur kraftig den ver-ker, är
emellertid en bland geologer och geografer omstridd
fråga, och samma meningsskiljaktighet
gäller naturligtvis också inlandsisens eroderande
förmåga. Största delen af de forskare, som arbetat
med denna fråga, torde dock vara böjd att anse, att
många bäcken och dalar direkt blifvit urgräfda genom
glaciärisens eroderande verksamhet, och särskildt
anser man, att öfverfördjupningen af fjordar och
alpsjöar bör skrifvas på isens räkning. Dessa
åsikter hyllas af bl. a. A. C. Ramsay, Helland,
Davis samt särskildt Penck och Briickner. Heim,
Kjerulf och Högbom m. fl. tillskrifva däremot isen
föga eroderande kraft, men från deras sida lägges
dock vikt på isens förmåga af selektiv erosion,
så att den förmår rycka med sig och plocka bort
stenar ur en förklyftad berggrund och bortrymma
för-vittradt bergartsmaterial. Äfven efter denna
åsikt bidrar sålunda glaciärisen till att förstärka
nivåskillnaderna och ojämnheterna i jordytan. K. A. G.
*Glaciällera (sp. 1243). Det af G. De Geer och Högbom
framställda uppslaget, att hvarfven i gla-cialleran
äro årsskikt, har med framgång ytterligare
fullföljts af De Geer (se d. o. Suppl., sp. 277, och
Geokronologi. Suppl.). K. A. G.
Glaciälteori, geol. Åsikten, att glaciärer och
inlandsis under ett tämligen nyligen förflutet
tidsskede haft betydligt större utbredning än nu,
är i Sverige icke så gammal. En dylik glacialteori
framställdes redan tidigt rörande Alperna af
Venetz (1820-ta-let), J. Charpentier (1834) och
L. Agassiz (1836- 41), hvilka tydde de erratiska
block, som finnas långt utanför områdena för de
nutida glaciärerna, såsom dittransporterade af
glaciärer under en period, då glaciärerna hade
större utbredning än nu, och på analogt sätt tolkade
andra glacialfenomen samt ansågo, att äfven stora
delar af Nord-Europa varit täckta af glaciärer och
inlandsis. För Alpernas område vann denna teori raskt
nog anklang, men för öfriga delar af Europa slog
den först ganska sent igenom. I England framställdes
driftteorien (se d. o. Suppl.) 1840 och 1843, hvilken
tack vare Lyells auktoritet fick stor anslutning och
för England höll sig ända till 1855, då A. C. Ramsay
ofvertygande visade, att såväl Wales som Skottland
fordom varit istäckta.
För Sverige uppställde N. G. Sefström 1837 sin
teori om en rullstensflod som orsak till de lösa
jordlagrens bildning; denna teori, i någon mån
kombinerad med driftteorien, höll sig här ända
till slutet af 1850-talet, då genom A. Erdmanns,
H. v. Posts och 0. Torells nästan samtidiga
arbeten glacial-teorien definitivt slog igenom
för Sverige. Visserligen hade Sven Nilsson redan
1847 i en offentlig föreläsningsserie i Stockholm
för Sveriges del framställt en tydlig och klar
glacialteori, med landhöjning som orsak till
nedisningen, men dessa uttalanden tyckas alldeles
spårlöst ha gått förbi den tidens geologer. Nilssons
föreläsningar "Sverige och dess innebyggare före
den historiska tiden" offentliggjordes 1922 af
Fysiogr. sällsk. i Lund vid dess 150-årsjubileum,
och däraf kan man bestämdt se, att Nilsson med
sina åsikter varit långt före sin tid. I Tyskland
hade glacialteorien allra svårast att besegra
driftteorien, och denna fick dödsstöten först 1875,
då Torell (se d. o., sp. 375-376) påvisade isräfflor
på kalkhällarna vid Riidersdorff nära Berlin.
K. A. G.
Glacifluviala aflagringar (af lat. gla’des, is, och
flufvius, flod), geol., är den numera gängse benäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
