- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
877-878

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domsrätt el. jurisdiktion - Domsten - Domstol - Domsverkställare - Domsängel - Domsöndag - Domvilla - Domvärjo - Domän - Domänfonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

877

Domsten—Domänfonden

878

dömande verksamhet ha åtskilliga
förvaltnings-bestyr, finnas även förvaltande organ, som ha d.
i vissa frågor. I administrativa besvärsfrågor
utövas konungens d., som tidigare handhades av
konungen i statsrådet, sedan 1909 av en särskild
administrativ högsta domstol, Regeringsrätten;
inom dess kompetensområde falla besvär i fråga
om tillämpning av kommunal- och
politiförfatt-ningar, beskattningsmål, val- och rösträttsfrågor
o. s. v.

Statens d. är i princip exklusiv gentemot
undersåtarna, som ej själva äga taga sig rätt.
Tidigare har staten icke ägt så exklusiv d.
Medeltidens korporationssystem främjade
tillkomsten av mer el. mindre privat d. D. utövades
då utom av staten även av enskilda personer
(patrimonialjurisdiktion), av korporationer
(gillen och skrån) och kommuner, särsk. städerna,
samt av kyrkan.

Domsten, fiskläge i Allerums sn, Malmöhus
län.

Domstol, det statens organ, som inrättats i
huvudsakligt syfte att utöva rättskipning, d. v. s.
att å statens vägnar i förekommande fall
fastslå vad som är rätt. Först i ny tid har
uppställts som huvudregel för domarfunktionerna,
att de böra vara skilda från såväl den
lagstiftande som den verkst. makten i staten. Denna
grundsats har i nutidens samhällen genomförts,
ehuru med större el. mindre följdriktighet.
Härur ledas följ, regler: ingen får hindras att vid
d. göra sina rättsliga anspråk gällande, och
ingen får dragas från den d., som enl. i lag
stadgad ordning är behörig att pröva hans
rättsanspråk el. mot honom anhängiggj orda
anklagelser. Som en synnerligen viktig garanti för
d:s nödvändiga oberoende uppställes fordran,
att ämbetsmannadomarna skola tillsättas på
sådana villkor, att de endast efter rannsakning
och dom kunna avsättas.

Under olika tider och i olika länder har man
på skilda sätt löst frågorna, om d. skall bestå
av en led. el. av flera, om den skall vara
enmans- el. kollegial domstol samt om
kvalifikationerna hos ledamöterna, värdet av jurister
och av lekmän som domare.

Efter sin befogenhet indelas d. i
allmänna d. och s p e c i a 1-d. De förra äro
behöriga att upptaga alla slags icke genom särskilda
föreskrifter undantagna mål, de senare att
upptaga särskilda arter av mål. Sveriges allmänna
domstolar äro häradsrätt på landet och i
städerna under landsrätt samt rådhusrätt
(rådstuvurätt) i övriga städer, första instans,
hovrätterna andra instans och Högsta
domstolen tredje instans. Bland
specialdomstolarna må nämnas domkapitel,
ägo-delningsrätter och vattendomstolar.
Den väsentliga delen av den s. k. administrativa
rättskipningen tillkommer
förvaltningsmyndigheterna; som högsta instans inrättades här 1909
Regeringsrätten.

Domsverkställare, av överexekutor antagen
person att av utmätningsman i stad i bestämda
fall sättas i dennes ställe.

Domsängel, en i den kristna apokalyptiken ofta
förekommande föreställning om av Gud utsända
änglar, som vid uppståndelsen och den följande
yttersta domen låta dombasuner ljuda och f. ö.
utföra hans uppdrag i samband med den stora
världskatastrofen. Sådana domscener voro under
barocken ett av konstens vanligaste motiv.

Domsöndag, kyrkoårets sista söndag med
perikoper, som handla om yttersta domen.
Namnet d. infördes i evangelieboken av 1921.

Domvilla, svårare fel mot reglerna om
behandlingen vid domstol av ett där anhängigt mål.
Den i sin rätt kränkte äger inom 6 mån. från
dagen för laga kraft el. efter erhållen kunskap
om d. besvära sig i högre rätt.

Domvärjo (av dom och fsv. væria, försvar),
domsrätt, i uttrycket ”under (någons) d.”.

Domän (fr. domaine, av lat. dominium),
jordegendom, gods; ägovälde; bildl. även ”rike”,
(verksamhets)område. — Ordet nyttjas särsk.
om av staten ägd fastighet, numera
uteslutande statens jord- och skogsegendomar.
Redan i äldre tider förekommo i Sverige
egendomar, vilkas avkastning var anslagen
till att bestrida utgifterna för det allmänna
(gudstjänsten och hovhållningen). Deras
offentliga bestämmelse var angiven genom
förbudet för konungen att till förfång för
efterträdare minska dem. över de egendomar, som
tillhörde konungen enskilt, hade han friare
dispositionsrätt. D. ökades genom odlingar,
konfiskationer och reduktioner samt tillämpning av
kronans regalrätt men undergingo å andra sidan
betydlig minskning genom donationer, förläningar
och försäljning (skatteköp) m. m. Enl. RF, § 77
äger Konungen icke utan riksdagens samtycke
avhända kronan fast egendom. Generella
bemyn-diganden att försälja fastigheter upp till ett värde
av 40,000 kr lämnas numera årligen av
riksdagen. Samtidigt med en viss försäljning av
jordbruks-d. har under senare tid statens
innehav av skog ökats genom inköp, då man ansett
det nödvändigt att ge staten möjlighet att trygga
fortbeståndet av vår viktigaste naturtillgång.
Sålunda har man beslutat, att köpeskillingarna
vid försäljning av jordbruks-d. skola användas
för inköp av skogsmark. Det sätt, varpå d.
förvaltats, har starkt växlat. En stor del av dem
disponerades tidigare av befattningsinnehavare
i statens tjänst, som på detta sätt avlönades. De
övriga förvaltades urspr. av kungen genom
fogdar el. ”förläning på räkenskap”. Under
Gustav II Adolfs tid började man utarrendera
vissa kronoegendomar, och numera äro samtliga
j ordbruksegendomar utarrenderade. Skogarna
däremot förvaltas direkt av staten (se
Domänverket). Totala landarealen av kronans d. uppgick
31/i2 1949 till 5,793,348 har, därav kronoparker
o. dyl. 5,175,673 har och j ordbruksdomäner
64,184 har. Värdet uppgick till 456 mkr.

Domänfonden. Genom kungl. brev 31 jan.
1913 bestämdes, att statens under D omäns ty
rel-sens förvaltning stående skogs- och
jordbruks-egendomar med lösegendom samt vissa till deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free