Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förbud - Förbund - Förbundet för folkförsvarets främjande, Försvarsfrämjandet - Förbundet för kristen humanism - Förbundet för kristet samhällsliv - Förbundet Kristna seminarister och lärare - Förbundsarken - Förbundsboken - Förbundskansler - Förbundsråd - Förbundsstat - Förbundsteologi el. federalteologi - Förbyggnad, förstämpling el. förtimring - Förbättringsanstalter - Förbön - Fördel av bo oskifto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
F örbund—F ördel
452
stadgarna etc. samt inom utsökningsväsendet. —
Jfr Rusdrycksförbud.
Förbund, teol., (hebr. berit) betecknar ett
ömsesidigt förhållande med de rättigheter och
plikter, som detta medför för parterna. Uttrycket
brukas också, då blott ena parten kan fordra
och den andra måste lyda. F. nyttjas framför
allt om förhållandet mellan Gud och människor.
Förbundet för folkförsvarets främjande,
Försvarsfrämj ande t, stiftades 1940 med
uppgift att verka för allmän försvarsupplysning.
F. utger tidskr. Folkförsvaret.
Förbundet för kristen humanism bildades
1937 för att verka för en aktiv kristen humanism
och för en evangelisk, vidhj ärtad och för tidens
andliga behov öppen kristendom. F., som har
lokalkretsar i Göteborg, Stockholm, Sundsvall
och Uppsala, utger sedan 1939 ”Årsbok för
kristen humanism” och vidare en serie ”Skrifter
utgivna av F.” (1—6, 1940—44).
Förbundet för kristet samhällsliv grundades
1918 i syfte att låta evangeliets sociala
konsekvenser komma till sin rätt mer än vad den
gängse kristendomstypen enl. stiftarnas
uppfattning medgivit. F. har verkat för den allmänna
värnpliktens avskaffande, uttalat sig i
lösdrivar-frågan och ang. ungdomsarbetslösheten och har
utarbetat ett utlåtande om ”nationell avrustning
ur religiös-etisk synpunkt”. F. utgör ett centrum
för det kristligt-sociala intresset såväl inom
statskyrkan som inom frikyrkorna; det är anslutet
till Internationella försoningsförbundet. Ordf,
var 1918—43 Natanael Beskow; nuv. ordf, är
prosten S. Thysell. F. har utg. skriftserien
”Förbundet för kristet samhällsliv” (1—12, 1919—27)
och 1920—21 ”Meddelanden från F.”, 1922
fortsatt av tidskr. Kristet samhällsliv.
Förbundet Kristna seminarister och lärare
(FKSL), till 1947 Fria kristliga s
emina-rist- och lärareförbundet, stiftat 1918,
har till uppgift att förena blivande och redan
utbildade lärare, som bekänna en personlig kristen
tro, till inbördes uppbyggelse, till väckande av
personlig tro hos ungdomens fostrare och till
ökande av intresset för en levande
kristendoms-undervisning. F. räknar c :a 3,400 medl.
Rörelsens organ var 1919—36 Meddelande till F :s
medl., fr. o. m. 1937 fortsatt av Kristendom och
skola.
Förbundsarken, se Ark.
Förbundsboken, den i 2 Mos. 20:22—23:33
bevarade, nu i Elohisten inramade lagsamlingen,
som enl. 2 Mos. 24 legat till grund för
förbunds-slutningen på Sinai. F. är sammanställd av: 1)
mischpätim, som urspr. torde existerat
självständigt, borgerlig straff- och civilrätt,
kodifierad gammal folklig sedvanerätt, som delvis
övertagits från kananéerna och bevisligen till en del
går tillbaka på gammalbabylonisk (Hammurapi)
och hetitisk lagstiftning; 2) devärim,
förordningar rörande kult och rit, nära besläktade med den
jahvistiska dekalogen, samt etiska bud.
Förbundskansler, se Bundeskanzler. Titeln
infördes 1949 i Västtyskland för regeringschefen
och användes åter i Österrike sedan 1945.
Förbundsråd, se Bundesrat.
Förbundsstat, statsrättslig beteckning för en
statsförbindelse, varigenom enskilda stater
sammanslutas till en federativt organiserad enhet,
vilken som sammanfattning av alla de förbundna
staterna innehar suveränitet. En lösare
förbindelse är statsförbund, en sammanslutning
för ett gemensamt förbundsändamål av flera
suveräna stater utan enhetlig gemensam högsta
makt. Ex. på f. lämna Amerikas förenta stater,
Schweiziska edsförbundet och det forna Tyska
riket, på statsförbund de gamla hellenska och
medeltida italienska förbunden av fria städer
samt Tyska förbundet. — Litt.: H. Tingsten,
”Samtidens f.” (1942); Brita Skottsberg & C.
A. Hessler, ”F.” (1943).
Förbundsteologi el. f e d e r a 11 e o 1 o g i (av
lat. foè’dus, förbund), en särsk. inom den
holländska kyrkan under 1600- och 1700-talen
mycket inflytelserik teologisk riktning. Åskådningen
utformades av J. Coccejus. Enl. denna tolkas
Guds frälsningsverk som ett förbund mellan Gud
och människosläktet, fortskridande i olika stadier.
F. bidrog att uppmjuka den sträva calvinska
ortodoxien inom den holländska kyrkan.
Förby’ggnad, förstämplingel.
förtimring, enklare el. mera omfattande
konstruktioner av trävirke el. undantagsvis av annat
material, vilka utföras i gruvor, i regel för att
hindra ras.
Förbättringsanstalter, se Tvångsuppfostran.
Förbön, bön för andra, är för den kristne
en väsentlig form av bön. Då bönen från den
kristna trons synpunkt framför allt inriktar sig
på den gudomliga kärl eksviljans förverkligande,
kan den icke gälla blott det egna jaget — den
blir med inre nödvändighet ett bärande också av
andras bördor, en f. Också överflödar N. T. av
ex. på dylik f. I fråga om f. för de döda har
den evangeliska kyrkan sedan gammalt visat en
viss återhållsamhet. Inom den senaste svenska
evangelieboken förekommer emellertid även ex.
på f. av denna art. — Om Kristi förbön
(intercessio) har den kristna trosåskådningen av
ålder talat och betecknat denna som en
integrerande del av Kristi frälsningsverk. Man har
därmed sökt giva en åskådlig bild åt tanken på
Kristi livsverk som en alltjämt fortgående
verksamhet.
Fördel av bo oskift o, jur., enl. äldre
giftermålsbalken en ekonomisk förmån för
änkling el. änka. Lagen berättigar vid makes
dödsfall den efterlevande att från det odelade boet
uttaga ”det han el. hon helst vill, av lösören”,
i regel dock högst V20 av boets nettobehållning
i samfälld lös egendom. Om boet är ”fattigt och
ringa”, äger den efterlevande dock därur enl.
urgammal sed uttaga ”sin fästningaring, dagliga
säng och nödiga gångkläder”, även om dessa
föremåls värde skulle överstiga den av lagen
uppställda maximigränsen. Nya giftermålsbalken
1920 nämner icke f. men tillåter make att vid
bodelning undantaga sina kläder o. a. till
personligt bruk avsedda föremål, dock ej till högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
